Mina hjältar

På tal om det jag skrev igår, att kunna se det man inte ser. Det finns någonting annat som är viktigt att kunna se. Det är det man inte vill se. Och jag tänker på det mörker som virvlar runt oss. Kanske är det Jante som influerar oss, som viskar tanken att var och en sköter sitt och att man inte ska lägga näsan i blöt. Och visst kan det vara så. Men om ett barn far illa. Om ett barn bringar modet att be om hjälp. Om ett barn, på barns vis, visar att någonting är fel.
Då får man inte blunda.
Men att vara den som lägger näsan i blöt. Att vara den som inte sköter sitt utan viftar med en flagga, att någonting är fel. Att vara den som ger en talan för dem som behöver bli hörda. Att vara den, som väljer att se.
Det är inte alltid så lätt. Det är svårt, snarare. Det är lätt att kritisera den som ser när man själv valt att blunda. Att kritisera den som kastar ljus på det som är mörkt.
Men jag vet att det finns de som väljer att se fast de är rädda. Som låter rösten bli hörd. Och till er, ni vet vilka ni är.
Ni är mina hjältar. Ni är ljuset.

[onecomsocialsharing]