Förkylningen sitter i. Men jag tog Joy i pulkan (läs: drar pulkan medan Joy springer bredvid och stampar i alla smältvattenpölar) och hundarna och gick och frågade om syster och Oskar ville med på promenad. Det ville de. Vi gick till havet (det tog väldigt länge för det är många vattenpölar på väg dit). Och vad tror ni inte jag hittar? En gammal trätunna, framtinad nu då vintern tydligen bestämt sig att aldrig riktigt infinna sig. Inte en sådan där stor, så som gamla trätunnor brukar vara utan bara något större än vanlig hink. Den var trasig naturligtvis, med botten liggandes frånskild från resten av tunnan och den ena metallbandet avrostat. Ni vet, dessa två band som sluter sig kring tunnan för att hålla ihop alla bitar. Så med det ena bandet och botten borta spretade hela tunnan som en halvt utslagen ringblomma. Bandet som ännu fanns kvar var rostigt, gammalt trä med svarta stämplar tryckt på måfå och vindbiten efter sin tid ute och – ni förstår – vansinnigt fin! Jag vet redan vad jag vill göra med den, och var jag vill ha den. Jag behöver bara en sladd och en glödlampa först.