Jag provade Fröjas nya loksele häromkvällen och så tog vi en sväng med vagnen. En man inne i byn har rivit en gammal lada på sin gård. Och då hade fina Lars tänkt på mig och frågat om jag fick hämta bräder. Och det fick jag. Så jag och Linda arbetade med att få fram de bräderna som suttit på söderväggen, för de är de finaste, och Fröja stod lugnt och väntade. Jag spände lös vagnen dock. Vi håller på att lära oss detta med körning, min häst och jag, så då jag ska lära hästen att vänta medan jag lastar tror jag är klokast att låta hästen stå fri från vagnen. Vi får se vad hästkarlen Jan säger om det. Han ska komma efter helgen och ge mig ett tips eller två om detta med körning.
Men det är som med saftflaskorna i skafferiet. Då man sitter där på vagnen – med gamla, vackra bräder under fötterna och hästen lunkar på och skymningen faller sakta – ja då känner man sig som rikast i hela världen.
