Lite ändringar i köket

Maken är på skyttetävling hela veckan. Så jag och Joy arbetar på med projekten. Mellan att vi tar någon tur med hundarna till havet och badar. Det är magnifika dagar. Strålande sol och härliga temperaturer. Joy har varit några timmar på dagis två dagar och då börjar jag varje arbetsdag med en löptur med hundarna i skogen. Igår sprang vi över myrar och vattnet var så varmt att det var ljuvligt då vi till slut vadade över ett dike och vattnet svalkade.

På gården jobbar vi nu med gjutning för stallet. Min plan var att det skulle vara gjutet i helgen. Men midsommar kom och med den ett gäng gäster. Och då kan det bli så att man sitter länge vid elden och runt bordet ute och pratar och skrattar. Om byggmax vill tydligen inte heller vara öppet då jag vill handla cement så då stod jag där under midsommar och kunde inte alls gjuta. Så då satte jag igång med ett alternativt projekt. Andan föll på, så att säga. Någon förebild kom jag i stundens hetta inte på att ta men jag hade som tur var en gammal bild som jag hittade.

Jag har egentligen aldrig varit helt förtjust i våra vita lådor i köket. Jag tycker mycket om att de är i trä och gjorda på ett snickeri i Umeå och som vi köpte billigt via blocket. Men inte att de är vita och inte att de liksom ”gick ihop” i skarven. Jag tycker det är så vackert med synlig stomme. Så jag sågade bort den profilerade kanten längst ut och gjorde en stomme emellan. Målade svart, lackade, väntade (åh, så tråkigt det är med torktider) och målade turkost. Joy hade glömt färgburken ute sist hon målade så det hade regnat in i den så det var något utspädd färg. Men jag tyckte det blev fint med det. Ljusare på något vis vilket blev bra med svart botten. Så tog jag bort de vita bräderna ovanför diskbänken och satte kakel (också blocketfynd). Och om jag får säga det själv, så är jag oförskämt nöjd med resultatet.

Och dessutom, det höll jag på glömma, så har vår diskmaskin fått en front! Det är stora nyheter efter några år med en lucka som smäller igen snabbare än en råttfälla. Vi tog ned skåpet vi hade på pergolan då vi målade huset och så tyckte vi att det var så fint med ren timmervägg ute så vi satte aldrig upp skåpet igen. Men luckorna till det skåpet är så otroligt vackra – de har min otroliga make gjort – så vi tog in dem och testade. Som om de var gjorda för det så var de på millimetern rätt mått för att bli front till diskmaskinen. Så då blev de det. Nu är det bara sista skåpet som ska få lucka. Där var vi nu har en samling av plastkassar och diverse saker man kanske, möjligen någon gång kan behöva. Det blir ett senare projekt. Nu ska vi bara njuta av att det kommit mer färg i köket.

_MG_6705

kök fronterkök kakelkök låda

Så finurligt

Vår trappa har blivit turkos. Det känns väldigt bra. Under trappan har det dock varit ett smärre kaos. Finns det ledig yta i ett litet hus är det lätt hänt att det blir en uppsamlingplats för diverse saker som man kanske kan komma att behöva. Jag blev dock less en dag på allt bråte. Gamla bräder som blev över från ladan som vi rev (och som blev bastun jag inte visat er än – den är så fin) fick bli skåpdörrar. För det är så finurligt att alla saker som man kanske behöver fortfarande får plats, men man slipper se dem. Tanken är att allt ska sorteras i hyllor och lådor men så långt har vi inte kommit så ni får bilden där skåpsdörrarna är stängda.

trappan

Lampor i vardagsrummet

Så har ju taklister kommit på plats i vardagsrummet, och bordet. Och stora bilder som maken fick i julklapp. Men belysning har det varit värre med. Lite smådunkelt kan man väl kalla det. Speciellt efter att jag målade om timmerväggen. För tredje gången. Men nu ska den inte målas om fler gånger. Den matta svartgråa färgen är inspirerad av skiffergolvet och jag har blandat till den själv.

Men nu har belysning kommit på plats. Som spot för belysning på bilderna har jag kopplar in en liten lampa i en gammal cykellampa som fick hitta sin plats i taket och ovanför bordet hänger en vacker röd plåtlampa som vi hittade på loppis medan vi nervöst (jag) och lugnt (Rune) fördrev tiden i väntan på att Luz skulle landa.

lampor

En nakenfis och ett vardagsrumsbord

Vårt vardagsrum har aldrig haft ett bord. Inte ens ett litet ett. Det har liksom varit det där rummet som vi aldrig riktigt prioriterat. Men nu har vi ju trots allt haft detta rum i över sex år och nu har till och med taklisterna kommit på plats så då var det dags.
Den bara kom, den där känslan att nu skulle ett vardagsrumsbord tillverkas. Det var en vardagskväll och Joy hade somnat och jag sade till maken att nu skulle det där bordet göras, och han skulle inte alls lägga sig i.

Ett litet tips om du ska göra ett vardagsrumsbord en vardagskväll.
Det är väldigt bra att ha en make då som inte är långsint och som som tycker om saker och ting som är raka. Då man lite skamset muttrar att det vore fint om han skulle vilja såga benen så gör han det utan att alls kommentera tidigare flygande kommandon om att hålla sig borta. Då slipper du de där momenten där allt ska vara så petnoga och kan ägna all uppmärksamhet till de otroligt vackra gamla golvbräderna du hittade i en lada. De som ska bli bordskiva och är så slitna och nötta att du nästan aldrig sett vackrare virke. Den ena golvbrädan är så sliten att kvisten i mitten står upp flera centimeter. Virket där är så mycket hårdare än det övriga och allt annat runt om har liksom slipats bort av år efter år av trappande fötter.
Och medan maken ivrigt sågar ben av tjock virke från en ladugårdsstomme så låter du fingrarna löpa längst det gamla virket och du undrar stilla vilka människorna var, vars fötter slitit detta golv.

bordet bordyta

nakenfisgolvbord kvist

Inte en spik eller skruv är använd i detta bord. Allt är pluggat och kilat. Några gamla spikar fick sitta kvar som minne från tidigare liv. Allt virke är återbruk och  det enda nya är färgen,  den svarta vaxen och olja.

plugg och kil

 

ben

 

Galabyxor

Jag vill ha ett par hängselbyxor då jag ska på gala. Ett par grå i ull som slutar ovanför anklarna och så ska jag ha ett par högklackade svarta skor. Lite boots-aktiga eller stövletter. Storasyster är lite ängslig över hur jag ska kunna gå i dem. Stina har ju i sin sång om mig skrivit strofen ”hon går i klackar fast hon knäar som en älgkalv som just lärt sig stå”. Så oron är nog inte helt obefogad. Men, som sagt, det är ju två månader dit. Jag kan öva mig. Men tillbaka till byxorna.

Jag vill ha hängselbyxor. I ull. Jag var lite ängslig över om ulltyg blir för tjockt. Jag vill ha den lite grova känslan, men inte för grovt. Det ska vara elegant också. Jag har googlat runt på ekologiska tyger men det är inte så lätt att hitta. Så idag hittade jag ett par byxor i ull på loppis. Alldeles för stora, men det är bra för då finns utrymme att omforma dem som jag vill. Och det var 70 % ull och sedan polyester. Att det inte var helt naturmaterial kompenseras av att det var loppis. Återbruk ger mig en känsla av tillfredsställelse som landar i magen. Sedan måste jag bara hitta tyg att sy hängsel-delen. Och så vill jag sy för hand sömmar i färgad tråd – turkost kanske – runt fickor och så… Vi får se. Det är bara i början av detta projekt. Men det går över förväntan än så länge. Dagens tips; Om du ska sy om ett par gamla herrbyxor i ull till trendiga dressbyxor för en gala – involvera en make. En make är förvånansvärt duktig på att sy. Han vet att man inte alls ska klippa bort linningen och sy en ny utan att man helt enkelt kan sprätta lös den gamla och använda den igen. Det underlättar, kan man säga.

byxor

Ny vedförvaring

Vi ville ha veden lite närmare till hands i år. Då fick hammocksoffan gå i vintervila och och så satte vi upp härdat glas vi hittat på blocket och bräder Rune sågat i sommar och så plötsligt hade vi en liten inglasad del på vår pergola som blev ett fantastiskt vackert vedförråd.

vedhus

ved

Café Sotiga Fingrar

Jag håller på att mura upp fundamentet för min vedspis ute. Där ska jag nämligen koka kaffe och grädda bullar till vårt gårdscafé. Vi tänker att helgen efter Vansbro ska vara vår premiär. Det är med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan känns det väldigt spännande, roligt och mysigt. Å andra sidan känner jag mig förfärad. ”Tänk om ingen alls kommer” sade jag till Linda. Men hon lovade att hon och Stina kommer så då kändes det lite bättre. Och syster med familj också. ”Man ska inte ge upp efter bara några gånger” resonerade jag med maken en kväll då jag också var lite nervös. Då tittade denna lugna man på mig och så sade han, att man i alla fall inte ska ge upp innan första gången. Det tyckte jag var mycket klokt.

Så jag murar på min vedspis ikväll. Det gick dåligt. Jag är som i ett oflyt nu känner jag. Fast jag tycker att jag murat väldigt rakt så är det allt annat än rakt nu då jag tittade efter. Så jag har gått in, skriver några rader till mina fina läsare och så ska jag krypa ner i soffan och se en film. Det är väldigt bra att se en film då man har oflyt med lecablock. Men det kommer bli väldigt fint med en vedspis ute. Mysigt att laga maten där. Jag håller på att snickra en arbetsbänk bredvid spisen. Bordskivan är en gammal enkel förrådsdörr som jag hittade i Lindas ladugård som har sådan vacker grön-turkos färg (som inte alls syns på bilden). På den ska jag sätta en skiva härdat glas så jag kan baka utan att det blir stickor i bullarna. Jag tror att kunderna (läs: Linda, Stina, Syster  & Co) uppskattar det.

_MG_1752

En sittplats i en rosenbuske

Rosorna har inte börjat blomma än. Men då de gör det kommer denna sittplats bli otroligt mysig. Men den är mysig redan nu. Då vi kom till gården första gången så var rosenbusken en av de saker som jag föll handlöst för. Vildvuxen och alldeles för stor så tycker jag den är så vacker! Nu har jag tagit bort ett parti med rosor i mitten, lagt markduk, stenmjöl och en kant av sten runt. Jag och Joy har hämtat sten idag. Jag fick en klätterros av syster med familj då jag fyllde år som jag planterat in. Så småningom ska en båge byggas över sittplatsen där rosen får växa. Det lilla bordet hittade jag i byn då det var dags grovsopor och jag har målat det rött idag. I morgon blir det stolarnas tur.

_MG_1702

Trasmattor

Jag har vissa passioner.
Yllestrumpor till exempel. Blåmönstrade tallrikar är en annan. Metallskrot är en stor passion.
Och så trasmattor.
Jag älskar trasmattor.
Sedan soffprojektet startade har jag nästan blivit lite besatt av trasmattor. Jag har varje gång jag varit på en loppis eller röda korset spanat  efter dessa mattor. Jag vet hur de ska se ut. Med ett virrvarr av färger, och med blått och turkost i. Och så varma toner.
Jag har hittat sådana på blocket. Men de har varit dyra. Och jag har sett sådana på Åhlens. Men att köpa nya trasmattor känns som att fuska på något vis så det vägrar jag. Jag gjorde det en gång, det stod ju ”bra miljöval”. Men det kändes inte riktigt roligt med den mattan. Så jag har fortsatt att spana och söka på loppisar och second hand.
Så for jag och Joy på röda korset idag. Och hittade en sådan fantastiskt vacker blå trasmatta för 27 kr.
Sedan for vi på soptippen för att slänga wellpapp. Och där, i en container, låg det en hel hög med tvättade, ihoprullade trasmattor i ett virrvarr av blåa, turkosa och varma färger. Och en väldigt fin, röd plåthink. Men den låg så klart inte bland trasmattorna. Den låg i min favoritcontainer. Den med järnskrotet. Det är väldigt bra att fara på soptippen och slänga wellpapp, det är det.

_MG_1272

Fru Olsson har gjort fynd

Jag älskar verkligen att fara till soptippen. Ofta har jag lika mycket med mig hem som jag hade dit. Det är en väldigt tur att ha en make då, som inte alls skäms särskilt mycket över en fru som rotar i containrar och andra människors släpvagnar. Häromdagen hittade jag en dörr som jag vill ha in till det som ska bli mitt hobbyrum och igår stod en man i färd med att slänga ett helt gäng gamla fönster som jag i sista sekund hann rädda. Och sedan hittade jag två vackra gamla assietter och en ugnsform.

Jag vill ha ett arbete på en soptipp. Jag tror ärligt att det hade varit ett av mitt livs drömjobb.

_MG_1210

 

_MG_1200

_MG_1193

_MG_1196

Ett kök till Joy

Av en gammal spis från en soptipp gjordes ett kök för barnbarnen av en man på 60-talet. Och nu har Joy fått det. Det är så fint att en mamma blir lite rörd.

_MG_1131

_MG_1129

Rabarberpaj och mångfald

Jag är inte sådär överförtjust i tårta. Det är jag inte. Men jag tycker väldigt mycket om citron- och limepaj. Så då bakade Linda en sådan till mig på min födelsedag. Och jag och Joy bakade en rabarbersmulpaj med kokos i. Det är för övrigt väldigt gott med kokos i smulpaj. Vi samlades runt köksbordet jag och mina vänner. Norge, Sverige, Iran och Finland var representerade. En födelsedag med mångfald.

Men dagen inleddes med – efter den långa sovmorgonen – en tur till Bureå. Igår var nämligen som ni vet dagen för att rösta i EU-valet. Linda som har begåvats med en mer strukturerad ådra än mig hade redan förtidsröstat. Det hade inte jag som i alla fall kan stava till strukturerad men inte har något mer med det ordet att göra än så. Men rösta är viktigt. Tycka vad man tycka vill om EU, men nu är vi medlemmar i denna union och där bestäms mer än man tror. Och den rör sig nu i hela Europa, vågen som sveper över land efter land – den högerextremistiska andan växer sig starkare på flera håll. Även i Sverige. Och vi får inte blunda. Och vi får inte backa. Det är skrämmande vilka paralleller som kan dras till hur det såg ut innan andra världskriget. Det är lätt, då den ekonomiska tillväxten vacklar och arbetslösheten är stor att syndabockar ska utses. Och hand i hand med missnöje vandrar en växande främlingsfientlighet. Man skulle kunna tro att i svåra tiden skulle vi bli mer solidariska. Man skulle kunna hoppas, att vi än mer skulle värna om våra medmänniskor. Men det gör vi inte. Och vi har alla makten att säga hur vi vill att våran värld ska se ut. Vi har alla kraften att göra vår röst hörd. Nu i höst blir det val i Sverige. Så nu mobiliserar vi. Våra barn ska växa upp med rabarberpaj och mångfald.

_MG_0928

_MG_0921

Att bli förälskad

Då jag hämtade upp hönorna på en väldigt mysig gård längst älven söder om Luleå så såg jag dessa gamla mjölkhämtare (tror jag att det är). Och som vanligt då jag ser gamla rostiga ting så blir jag förälskad. Och de fick jag ta med mig. Så nu pryder de trappan till pergolan i väntan på att a) bli blomkrukor eller b)trädgårdslampor. Jag röstar på det senare.

_MG_0489

På begäran

Kanske är jag lite fånig. Det är inte omöjligt. Men det är roligt, att få lägga ut en bild på begäran. Så, mina kära läsare, här kommer bild på gavelväggen på växthusbygget. Dörren är från en gammal båt. Nu återstår bakväggen och takspånet. Jag hade tänkt mig fönster hela bakvägen men det är norrväggen och jag vill spara fönster till vårt kommande projekt så det blir två fönster. Gamla hässjestolpar ramar in min örtträdgård och i sommar ska den utökas.

_MG_0472 _MG_0466

Häst och vagn

Jag provade Fröjas nya loksele häromkvällen och så tog vi en sväng med vagnen. En man inne i byn har rivit en gammal lada på sin gård. Och då hade fina Lars tänkt på mig och frågat om jag fick hämta bräder. Och det fick jag. Så jag och Linda arbetade med att få fram de bräderna som suttit på söderväggen, för de är de finaste, och Fröja stod lugnt och väntade. Jag spände lös vagnen dock. Vi håller på att lära oss detta med körning, min häst och jag, så då jag ska lära hästen att vänta medan jag lastar tror jag är klokast att låta hästen stå fri från vagnen. Vi får se vad hästkarlen Jan säger om det. Han ska komma efter helgen och ge mig ett tips eller två om detta med körning.

Men det är som med saftflaskorna i skafferiet. Då man sitter där på vagnen – med gamla, vackra bräder under fötterna och hästen lunkar på och skymningen faller sakta – ja då känner man sig som rikast i hela världen.

_MG_0288

Tak på växthuset

Jag jobbar på med växthuset. Det är inte alltid det går lika fort. Joy vill hjälpa till. Hon vill väldigt mycket hjälpa till. Bland annat vill hon hjälpa till genom att klättra upp för stegen (till höger i bild).

_MG_0027

_MG_0028

Då jag och Rune nyss hade träffats for vi till skogen och hämtade hem granstörar jag skulle ha till hästhagen. Rune tyckte jag såg ytterst sammanbiten ut under arbetet. Men mina kära läsare. Om ni tycker jag ser sammanbiten ut vid sågen så är jag egentligen mycket nöjd med livet. Väldigt koncentrerad och i arbetsmodus, och mycket nöjd.

Vi hade två duschväggar hemma som vi haft i många år. Tjocka härdade glasskivor. De fick bli taket på växthuset. Sedan har jag lagt råplan på resten av taket och på det ska det bli träspån.

_MG_0030

Växthus

Jag har länge velat ha ett växthus. Men inte haft tiden till att bygga ett. Det har jag väl egentligen inte nu heller. Fast det beror ju också på hur man ser på det. Ett växthus är livskvalitet och sådant ska man alltid ta sig tid till. Maken for iväg till Piteå över helgen för att träna skytte och jag och Linda och Joy har byggt växthus. Jag är ganska så stolt. Det är jag. Snart är det dags att sätta in fönstren. Jag hade sådan tur som fick för en billig peng gamla fönster från det äldsta huset i byn som stått tomt länge och den nya ägaren skulle sätta in nya fönster. Gamla munblåsta glas. Det gråa virket är från en gammal lada i byn. Och de små rutorna som kommer högst upp på långväggen kommer från vårt eget hus, också de munblåsta. Jag myser av att bygga nytt av gammalt. Grundramen och två av stolparna är från en gammal ladugård som revs här i byn, och resten av stommen är virke som är sågat på egen såg. Det är rätt så lokalproducerat om man säger så.

_MG_9978

En soffa på G

Förut älskade jag IKEA. Jag kunde gå där i timmar – en gång var jag där i sex timmar – och verkligen njuta. Och jag tycker fortfarande att de anställda på detta företag är fantastiskt duktiga. Det är som om någon släppt en kreativitetsbomb och så kommer de på de mest fantastiska lösningar, former och färger. Men jag tycker inte om IKEA mer. Det är lite som att förlora en kärlek. Men mer och mer tappar jag lusten helt enkelt för dessa stora företag som ofta har produktionen utomlands med mer eller mindre tvivelaktiga arbetsvillkor för de som arbetar där. IKEA är väl inte det mest etiska företaget om vi säger så. Men i alla fall. Tillbaka till historien. Förut älskade jag IKEA. Då jag och Rune gick där och såg dessa schäslonger blev jag förälskad. Och sedan hittade vi precis två sådana på blocket.

Men vardagsrummet är litet, och hur fina de än är så var det väl inte de mest praktiska möblerna. Och så värst lättmöblerade var de väl inte heller. Det kunde bli lite trångt i soffan då vi hade gäster. Det kan man nog säga. Men nu är som sagt den nya soffan på G. Rune har börjat bygga om underredet på den ena schäslongen. Gamla ryggstödet har tagits bort och där ska vi bygga armstöd. Vi provade med hässjevirke men det såg alldeles för klent ut. Vi vill inte ha en pinnsoffa. Så vi tog på oss skorna och gick till ladugården. En av balkarna där var väldigt fin. Grov och vackert nött.Vi får såga till en ersättningsbalk och så helt enkelt ta ned den och använda den till soffa. Så där, helt enkelt. Tredje kudden är på plats nu och jag har lagt upp mina tyger hur jag vill ha de andra kuddarna. Det är tur att jag och symaskinen är kompisar. För det är väldigt mycket att sy, då man ska tillverka sin egen soffa.

%22nygolvet i vardagsrummet

_MG_6347

_MG_9586

_MG_9587

Kuddkrig

Nu är kudde nr 2 på plats i soffan. Den har jag sytt av en vävd rana jag hittat på röda korset. Maken spatserar omkring med måttbandet och så funderar vi på hur stommen ska ta form. Det som krånglar till det hela lite är den dryga decimeter nysnö som bäddat in landskapet – drivveden på stranden inkluderat – i ett skyddande vitt hölje. Kanske bygger vi soffan av hässjevirke istället… I kväll har vi gått lös på madrassen som var på den ena schäslongen och modifierat den till ryggstödskuddar.

_MG_9434

 

Tidigare idag var jag med Linda och mamma till stan. Tanken var att Joy skulle med men hon valde att somna istället. Röda korset var så klart på agendan och jag hittade en fantastiskt fin rana som ska bli kudde nr 3.

_MG_9441