Baklast

Idag har vi bakat Linda, Joy och jag. Med en make som varit borta på skytte-SM och samlat guldmedaljer – ja, ganska stolt får en fru vara – och med regn och kallt ute så har det inte blivit så mycket arbete på växthuset som jag hade önskat. Ett fönster och några bräder på baksidan och lite målarfärg har kommit på plats i eftermiddag då solen lite försiktigt tittade fram. Men vi har lastat bilen full med mjöl och diverse bakingredienser och kört till byahuset och så har vi bakat. Och bakat. Det var väldigt mysigt. Det rekommenderar jag starkt. Ta med ett barn om du råkar ha ett sådant och en god vän och åk till ett hus med två ugnar och stora arbetsytor. Baka bröd, kakor, bullar och sockerkaka med banan och hackad choklad. Baka en kaksort med rågmjöl. De blev goda (!) men inte jättegoda(!!!). Goda på ett sätt som gör att man gärna vill ta en eller två men inte äta tio på raken. Det är väldigt bra konstaterade Linda, då Rune är väldigt bra på att äta tio på raken. ”De kanske räcker lite längre så” sammanfattade hon det hela. Jag tyckte hon var mycket klok. Låt ett barn smaka på smeten men stoppa henne/honom om äggskal står näst på tur. Små barn kan äta äggskal i en förvånansvärd hög hastighet. Sätt på radion och dansa. Ta med smör och mjölk och provsmaka på allt.

Vi har söndag idag. På min matlista stod det middag hos Linda. Vi har ätit en mycket god lammgryta. Linda köpte lammkött på kort datum. Vi är väldigt bra på det, min vän och jag, att köpa upp det som är på kort datum. Annars slängs maten, vilket ger mig rysningar, och billigt är det. Jag har gjort några kilogram köttfärssås ikväll. Jag köpte nämligen fyra paket köttfärs – på kort datum – då vi var och veckohandlade. Lite besatt kan jag ha blivit av denna matlista. Jag vill laga storkok nu hela tiden och frysa in mat så det ska finnas färdigt till de dagar veckoplaneringen säger ”ta upp köttfärssås ur frysen”. Och nu kan jag som en liten stolt hamster bära ut brödpåsar och bullar och köttfärssås till frysboxen.

_MG_0567

Joy kälv

Joy utökar ständigt sitt vokabulär. Igår kom det senaste tillskottet, ”Joy kälv” (läs: Joy själv). Det kom i kyrkan efter att hon dansat till orgelmusiken och sjungit med i första psalmen och ivrigt med fast stämma deklarerat mannen på bänken bakom oss som helt sonika ”PAPPAAAA”. Efter att jag hyssande förklarat att ”nej, inte pappa” och hon återgett ”PAPPAA NÄÄ” med sitt lilla finger stadigt pekandes på mannen satte hon sig tillslut  ned och grabbade tag i psalmboken. Och då jag lade min hand under den för att undvika den väntande höga dunsten i kyrkgolvet så kom det; ”Joy KÄLV”.

Och sedan kom det då jag på hemväg längst  E4:an med ett lättare stresspåslag hittat en parkeringsplats efter att Joy gråtande deklarerat med ökande intensitet att hon hade bajs i blöjan. Det hade hon inte. Däremot var hon väldigt nöjd över att få sällskap i baksätet. Efter det att jag förklarat för henne konsekvenserna av att ropa varg, medan hon högst ointresserat lyssnade och försökte sätta på mig dockans mössa, så förklarade hon för mig att hon ville ha saft. Och medan jag gav henne sirapsflaskan med min dyrbara hemmakokta saft så sköt hon bestämt bort mina händer, ”Joy kälv”.

Det är väldigt bra tycker jag att Joy vill själv. Det uppmuntrar jag henne till som oftast. Men jag blir bara lite matt då hon väldigt mycket vill kälv mitt i en kyrka under en begravning eller i bilen på väg hem på kvällen tillsammans med 5 hönor och klockan är över tio och hon inte alls vill sova. Lite matt blir en mamma då.

_MG_0507

Att bli förälskad

Då jag hämtade upp hönorna på en väldigt mysig gård längst älven söder om Luleå så såg jag dessa gamla mjölkhämtare (tror jag att det är). Och som vanligt då jag ser gamla rostiga ting så blir jag förälskad. Och de fick jag ta med mig. Så nu pryder de trappan till pergolan i väntan på att a) bli blomkrukor eller b)trädgårdslampor. Jag röstar på det senare.

_MG_0489

Nya familjemedlemmar

En mamma och en Joy åkte norrut på måndag. På onsdag åkte en mamma och en Joy söderut igen. Och fem hönor.

_MG_0494

Att begrava en vän

Det är en märklig känsla att begrava en vän. Att sitta där finklädd på en kyrkbänk och titta på en kista. Det är märkligt hur fint allt är, mitt i all gråten och sorgen. Och det är märkligt, att sitta på kyrkbänken mitt bland det fina och gråta omgiven av dem man håller av och av främlingar. Och allt är tokigt och samtidigt precis som det ska vara. För det är ju så, att döden är lika naturligt som livet.

Det var en ynnest att få ha dig som vän
har man tur så en gång i livet, aldrig igen
Jag lärde känna dig i gruvan, långt där nere i detta mörka hål

där du borrade och jag sprängde malmen som skulle bli till stål
Då jag inte längre ville arbeta natt, så räckte du ut handen
och du och jag, vi knöt de starka vänskapsbanden
Och tänk,
varje morgon satt du där på din träbänk
och om jag var sen väntade du på mig
så att jag fick åka ner med dig
Du och jag, vi tog 34:an
upp och ned i gruvan
Ingen annan ville ha denna gamla bil
med den var ju precis våran stil
Och jag grät då du tog pension
men så vi fick vår egen tradition
Du och Marielo, ni körde alla milen
om och om igen till oss med husbilen
Och du grillade hamburgare och öppnade din famn
och att vara hos er båda var den tryggaste hamn
Jag kör timmer med hästen idag
och med din gamla timmerkrok hugger jag tag
Och det är svårt att förstå
att det var tid för denna envisa man att gå
Du berörde med ditt stora hjärta
och jag ska minnas dig med glädje snarare än smärta
Det var en ynnest att få ha dig som vän
har man tur så en gång i livet, aldrig igen

 

Jag hörde en låt häromdagen…

”Ni är inte vackrast i världen”.  Då blev jag väldigt reflekterande och klok och tyckte att han som skrivit den låten också måste ha varit väldigt reflekterande och klok, han med. Den är nog skriven till mina hjältar :) Lyssna på den. Jag blev så glad då jag hörde den.

Dagens tips

Idag har de sista lassen med asp blivit hemkörda med Fröja till sågverket. Igår arbetade maken och jag och Joy – och hundarna såklart – i vår skog med veden. Nu är det klart att köra hem det med hästen. Jag längtar. Solen har skinit från blå himmel och fastän det varit kallt i luften så har det varit ljuvligt att vara ute. Jag tycker om den känslan som kommer i kroppen efter en dag ute. Då när man känner i kinderna att solen har strålat, och kroppen känns lite extra trött och mör men huvudet är fullt av idéer. På tal om idéer så ska jag dela med mig av två. Inga världsomvälvande stordåd, men så lycklig de gjort mig.

Den första kan ni som brukar göra blodpalt lyssna till. Och ni som inte brukar göra det, prova! Det är väldigt gott. Och nyttig och billig mat dessutom. I alla fall, tillbaka till tipset. När jag gör palt så kokar jag oftast renkött också. Fantastiskt gott till och så får man buljong. Och så kokar jag palten i buljongen. Och sedan får man äta palt i mängder, för det blir mycket palt på ett paket blod. Men. Istället för att äta palt tills man ledsnar eller frysa in kokt palt kan man helt enkelt klicka ut paltsmet på en ugnsplåt, och frysa in dem. Då de väl och vackert är frusna stoppar man ner dem i en fryspåse. Och så fryser man in buljong i en petflaska och vips så har man ”färsk” palt att koka i buljong den dag man blir sugen på det.

Det andra tipset är att göra en veckolista för matlagningen. Planera vad man ska äta varje dag för en vecka framåt i tiden och så handlar man en gång i veckan. Detta har Linda tispat att hennes mormor gör och jag tycker det låter suveränt. Nu är jag ingen person som är särskilt duktig på detta med planering. Jag är mer en person som är särskilt duktig på att göra det som faller mig in för stunden. Och just därför är detta en sådan bra idé. Till exempel så visste jag igår att jag skulle hämta kött och blod från frysen för att det stod helt enkelt på en lapp. Det hade jag aldrig kommit ihåg annars. Oftast hoppar jag förskräckt till – med en pensel i handen eller liknande – då jag ser vad klockan är och inser att middagstiden är väldigt nära. Och då man har ett litet barn är det en ganska så bra idé att hålla middagstider.

Jag och Joy åker norrut i morgon. Vi ska på Tores begravning. Maken och jag har gjort en middagsplanering för hans singeldagar också. Först hade han tänkt att han skulle äta plättar måndag och tisdag – han är väldigt bra på detta med plättar – men nu har han en kastrull full med palt så det blir nog det istället. Men då jag kommer hem sent på onsdag kväll så finns det kotletter på tining i kylskåpet för torsdagen. Det står uppskrivet förstår ni. Jag har till och med köpt ett anteckningsblock. Det ska man ha nämligen säger Linda då man gör en sådan här planering. Då kan man gå tillbaka och få middagstips om man har idétorka någon gång. Jag lämnade söndagen blank dock. Och så visade jag planeringen till Linda. ”Här ska vi äta hos dig” sade jag och pekade på söndag. Det  tyckte hon var en mycket bra idé. Det tyckte jag också.

_MG_0484

Man älskar en make…

…när man kommer hem från ridturen och han står på huk i kyliga skymningen och ordnar med cykeln som haft lite luft och slak kedja och en försummande ägarinna. Ganska så mycket älskar man honom då.

_MG_0476

På begäran

Kanske är jag lite fånig. Det är inte omöjligt. Men det är roligt, att få lägga ut en bild på begäran. Så, mina kära läsare, här kommer bild på gavelväggen på växthusbygget. Dörren är från en gammal båt. Nu återstår bakväggen och takspånet. Jag hade tänkt mig fönster hela bakvägen men det är norrväggen och jag vill spara fönster till vårt kommande projekt så det blir två fönster. Gamla hässjestolpar ramar in min örtträdgård och i sommar ska den utökas.

_MG_0472 _MG_0466