Kontroll

Idag bakade jag och Joy kanelbullar och blåbärsbulla på morgonen. Medan vi väntade på att degen skulle jäsa gjorde vi lite kroppskontrollövningar. Joy gjorde som vanligt och förbluffade mig. Både med sin skicklighet och den något originella klädstilen. Jag övade mig lite mer under dagen. Jag vet dock inte om min egen klädstil med ullångkalsonger är så mycket bättre. Däremot är jag  stolt över min kroppskontroll. Den är i alla fall betydligt bättre än min kontroll på en gatuhund.

_b8d9022

 

_b8d9036

 

_b8d9074 _b8d9063 _b8d9058

En varm dag

Idag har solen värmt. Jag tog löparskorna – och träningskläderna – och joggade efter Joy på cykeln då vi tog ut hundarna på morgonrundan. Vi for till kollot. Isen är borta på havet och det var verkligen en sådan där morgon då man vill andas lite extra. Jag tränade intervaller. Mitt i sanden en bit upp från havet ligger en stor sten. Eller det är nog snarare ett mindre klippblock. Upp och ned för den i en-minutsintervaller. Det var jobbigt. Och roligt. Ett barn är gärna med och klättrar på klippor. För henne är det ju ett mindre berg :)

Sedan har vi varit och grillat korv såhär  på valborg. Men innan det passade vi på att slå ribbor på kratthuset, måla andra varvet och förbereda för grästaket. Det närmar sig :)

ribbor

Träna utomhus

På vintern tränar jag ofta utomhus. Det är som en grundförutsättning för skidåkningen. Men att kunna börja köra styrketräningen utomhus är väldigt härligt. Då jag var magsjuk maratontittade jag ”Gympaläraren” på svtplay. En otroligt bra programserie som jag rekommenderar. Detta kan möjligen vara mitt första tv-tips här på bloggen, men om du har tid över men ingen ork, slå på detta program på datorn. Det var många saker jag fastnade för. Dels budskapet om vikten av att barn rör på sig. Faran som finns med att skärmarna tar så stor plats. Men det som mest fick mig att se program efter program mellan turerna där huvudet var nerkört i toaringen var den enorma kraft, det engagemang och den genuinitet som Kalle i programmet visade. Han visade att en person kan göra skillnad. Att det som finns i hjärtat kan få effekter på andra människor. Att vi måste bry oss. Och det var fantastiskt. Jag grät. Vilket i och för sig inte är så ovanligt.

En av sakerna de pratade om i programmet är vikten av att vara utomhus. Barn som är ute rör på sig. Barn som är ute med föräldrar som rör på sig rör på sig ännu mer. Och jag rör på mig. Jag ligger på marken och gör benpress med en Ila på fötterna och ett barn och två hundar vid mitt ansikte. Två hundar som brottas och ett barn som övar sig att på stå på huvud. Samtliga högst rörliga.  Ni ska få ett tips. Om det blir lite stökigt kring ert huvud – säg att ett barn ramlar ned på det – så kan ni med fördel kasta ett vedträ en bit bort. En Bosse, en gatuhund och en Joy har mycket roligt med ett vedträ.

fullt hus

dragkamp

Där världsproblem kan lösas

Jag trivs väldigt bra här vi bor. Det är ju som sagt vår plats på jorden. Men då jag kommer norrut och skidspåren ligger gnistrande vita, då önskar jag att snön skulle vilja komma här också. Jag var en kväll uppe på Dundret och åkte skidor på världscupbanan. Bosse var med och Mia, min chef. Även om vi båda åkte på fjolårets valla (läs; inget fäste) och Bosse sprang rakt framför Mia i en stupande brant nedförsbacke och hon hade inget annat val än att styra rakt ut i djupsnön, så var det fantastiskt härligt. Att åka skidor måste nog vara något av det allra bästa jag kan göra för att träna. Jag är ute i skogen, med tystnaden runt mig som bomull och det enda som hörs är ljudet av mina andetag och den knarrande snön under mina skidor (och ett glädjeskall från Bosse emellanåt). Det gnistrar och sprakar runt mig, hundarna får springa, absolut hela kroppen tränas och jag blir trött i hela mig. Luften som jag drar in i djupa andetag är frisk och klar och kontrasten mellan mina blossande kinder och den kalla luften gör mig klartänkt som kristall. Det är många världsproblem som kan lösas ute i ett skidspår.

skidspår

Egentligen

Egentligen. Egentligen är det fascinerande att det så ofta skapas så mycket bekymmer för så lite. Vi människor behöver hjälpmedel för det mesta. Det ska vara utrustning och teknik, iordningställt och förberett och planerat. 
Ta detta med att springa till exempel.
Förutom den engelsktalande kvinnan i fickan (eller allra helst i mobilhållaren på armen) som berättar kilometertiden så ska man ha en app som talar om vilken distans man ska springa. Man ska ha pulsklocka så man kan studera hur trött man blivit (ja, Markus – du kan känna dig lite träffad nu) och så ska man ju ha dessa dyra skor som dämpar så bra.
Jag tror inte på något av detta.
Jag tror på att tänka själv.
Så då mitt knä efter upprepade operationer inte alls ville ut och springa mer lade jag springskorna på hyllan och investerade i sådana skor som ger mig möjlighet att springa så som vi människor är skapta att springa – utan skor. Nu är nog ordet barfotaskor bland det löjligaste jag vet. Man kan inte vara barfota med skor på fötterna. Jag förstår inte hur de tänkte, men ok. 
Det ligger ett par barfotaskor på vår bro. Jag köpte dem förra sommaren. Då var det så illa med mina knän att jag inte kunde springa längre än några minuter så började mitt knä smärta ordentligt. 
Så började jag springa med dessa lätta, tunna skor som skydda mig från vassa stenar och kottar men inte dämpade alls mina steg. Och vet ni vad som händer, då man springer utan dämpning? Denna fantastiska uppfinning, denna otroliga skapelse som kroppen är börjar dämpa själv. På ingen tid alls ändras löpsteget från att landa på hälen till att landa på främre delen av foten. Jag kunde inte springa länge alls första gångerna för man blir så trött i vaderna och underbenen för man springer på ett helt annat sätt. 
På ett helt annat sätt.
Och egentligen. Egentligen är det fascinerande att tro, att vi måste ha dämpning när vi ska springa, och att vi behöver skor som gör att vi springer på ett annat sätt än naturen ämnat för oss att springa på. Nu är det inte så bra alltid att springa med dessa skor långt på asfalt. Men å andra sidan, så är asfalt ingenting som varit med i beräkningen då moder natur formade oss. 
Det mesta är rätt enkelt då man tänker efter. Så varför krångla till det så…

_MG_2643

Att fylla på energidepåerna

Det är ju ganska så varmt nu, om man säger så. Och så finns det ju den skaran av människor som klarar av denna värme galant. De som gladeligen ligger i solen timme efter timme, eller stökar på med diverse projekt som om allt vore som vanligt. Men nu är det inte som vanligt med temperaturer över 27 grader dag efter dag, vecka efter vecka. Och jag hör inte till denna skara, som rusar igenom dagarna med oförtröttad energi. Jag snarare lunkar mig igenom dem. Och träningen blir lidande. Och då blir jag lätt frustrerad och rastlös, men på ett något utmattat sätt. Men då finns det alternativa vägar att gå. Idag for vi till stranden efter att solen stått som högst. I eftermiddagssol och bland fläktande vindar från havet vaknar energin till liv. Joy sprang omkring som en virvelvind och tjöt av skratt när hundarna simmade cirklar runt oss. Vi tog ett träningspass på stranden – jag, Stina, Linda och Joy. Det är väldigt uppfriskande med träning vid och i havet. Så om du blir matt av värmen, men vill träna. Åk till havet (det underlättar om man råkar ha ett sådant i närheten) och gå skottkärra i vattenbrynet, spring baklänges i sanden medan kompisen håller i dina händer och bromsar, åla i vattenbrynet (väldigt bra träning) och spring där vattnet når dig upp för låren. Träna att livrädda varandra. Det är betydligt svårare i ett virvlande hav än i skolans simbassäng upptäckte vi. Och så lek med barnet. Det är väldigt bra träning. En tvååring vill väldigt mycket bli hissad upp och ner i vattnet.

Och då alla andra åkt hem från stranden, släng av badkläderna (eller sporttoppen och de vita trosorna om du nu råkade fara till stranden iklädd det) och ta dina vänner i handen och spring ner i vattnet tjutande av skratt. Skynda dig upp för åskmolnen tornar upp sig väldigt snabbt och så laga en väldigt god middag i goda vänners lag. Då är energidepåerna påfyllda igen.

Extra tyngd och extra glädje

Det finns flera fördelar med att ha med sig sitt barn då man tränar. Dels blir fysisk aktivitet en naturlig del av barnens uppväxt. Dels så blir det ganska så mycket tyngre. Och, framför allt, så blir det så väldigt mycket roligare.

Övning 1

_MG_1404

Provsimning

Idag har jag och min våtdräkt provat hur vi tyckte att vattentemperaturen var i havet. Våtdräkten tyckte att det gick väldigt bra.
Men mina fötter.
Det var så vansinnigt kallt att det brände i dem. Jag simmade ytterst kort och hyperventilerade under tiden så då jag klev upp var jag väldigt andfådd. Jag tittade på maken, ”jag tror det är bäst att simma några fler gånger med dräkten innan Vansbrosimmet” sade jag. Det tyckte han vore klokt.
Senare på dagen for jag med syster och mor och ett gäng barn till blomsterlandet för diverse inköp av bland annat ölandstok och sommarblommor.
Om du ska fara till stan och köpa en ölandstok efter att du testat vattentemperaturen i havet med en våtdräkt, ett litet tips – duscha efteråt.
Annars kan det hända att en mamma tycker att det luktar som elfel i bilen, och du själv går och oroligt luktar in under halslinningen på tröjan medan du spatserar mellan blomhyllor och funderar om du fått någon allvarlig störning på det hormonella systemet.
Men det har du inte.
Du råkar bara lukta väldigt mycket som en ny våtdräkt. Det är ganska lugnande att inse det. Men lite skäms man då man står i kön och ska betala och luktar som en hormonell katastrof alternativt ett elfel i en bil.

Vansbro nästa

Om man ska simma Vansbrosimmet om bara lite över en månad. Om man ska simma tre kilometer  i strömmande vatten. Då vill man faktiskt simma ganska mycket i havet och träna innan denna tävling. Ganska mycket vill man det. Och då kan det vara en fördel att ha en våtdräkt. För vattnet är inte speciellt behagligt i norra delen av Östersjön i maj månad. Nästan inte i juni eller juli heller för den delen. Fast jag har faktiskt tagit årets första dopp i havet. Det var i helgen då det var 25 grader varmt ute och jag for och sprang. Då hoppade jag i. Och det var iskallt. Vilket leder tillbaka till våtdräkten. Så då en vän som heter Markus kommer på besök och har med sig en våtdräkt i födelsedagspresent. Då blir man väldigt glad. Man tycker så mycket om sin våtdräkt, så man har på sig den då man ska ut och natta hästarna.

hälge

Bildbevis

Varken jag eller min vän Markus hade som bekant särskilt bra sinnesnärvaro att ta bilder under Toughest-tävlingen. Det hade däremot Toughest själva. Denna bild hittade Markus på deras hemsida. Så, mina fina läsare, här har ni bildbevis.

armgång

Tuffast

Jag var och tävlade i Toughest på lördag. Det var blåsigt. Kanske inte precis mitt största minne av dagen med det enda jag tog bild av. Jag glömde helt bort att fotografera förutom på väg tillbaka till bilen då jag skulle därifrån. Så kan det gå då man är fullproppad med adrenalin. Man blir det nämligen då man ska springa 8 km och klättra, krypa och åla sig igenom 40 hinder. Och gå armgång, vada genom ett träsk – det var verkligen ett träsk – forcera en bassäng med is, gå armgång, klättra i rep och bära sandsäckar. Men det var fantastisk roligt. Om ni någon gång snubblar över en hinderbana. Ta chansen och utmana er själva. Risken finns att ni glömmer att ni har med er en kamera men ni får ett minne för livet. Och lite träningsvärk. Det får man.

_MG_0786

Börja med träningen efter en förkylning

Jag har som bekant haft min envisa förkylning. Förra veckan startade jag så med min träning igen. Försiktigt. Det är viktigt för mig att träna. Dels för att jag mår bra om jag är i hyfsad form. Jag tycker om att kunna använda min kropp då jag behöver den och känna att jag orkar med det jag vill. Men också för mitt huvuds skull. För mig är träning ett sätt att rensa huvudet. Och det behövs. Det ryms förvånansvärt mycket där uppe. Och så fungerar jag så, att jag får energi av att tömma energi. Om jag blir trött rent fysiskt, så får jag en väldig mental energi. Så det är skönt att kunna träna igen. Idag sprang jag med Joy i vagnen och så hundarna så klart och kunde utöka rundan mot den jag tog i helgen.

_MG_9305
Joys nya raceråk. Ett fynd från Röda Korset. Skinnet har jag berett själv från egenuppfött lamm.

 

Om du vill komma igång med träning efter att du varit sjuk och känner dig ivrig, tänk på några saker.

Kroppen är lite segare än huvudet i nu-kickar-vi-igång-igen-fasen. Tänk snarare yoga än brottningsstyrka. Ta det lugnt första passet, låt kroppen starta i lugn takt. Och lyssna på kroppen. 

Om du ska ut och springa. Spring mycket kortare än du normalt gör. Har du mer krafter kvar än du kanske önskar – se det som något positivt.

Öka successivt belastning och intensitet. Lyssna på kroppen, och då den svarar kan du trycka på och få upp pulsen lite.

Baka en kladdkaka på kvällen och njut. 

Om du ska kicka igång träningen efter en förkylning och inte alls känner dig ivrig.

Tjata på en kompis (en kompis brukar vara lite lättare att övertala än en make om man har en sådan) att träna med dig. Det är ofta så mycket roligare om man är två.

Kommer du ut 10 minuter så är det väldigt bra. Var inte för hård med dig själv.

Baka en kladdkaka på kvällen och njut.

_MG_9366

 

Då var man anmäld till Vasaloppet 2015

Jag var nervös, då jag satte mig vid datorn igår morse tio minuter i nio. Klockan nio skulle nämligen nästa års platser till Vasaloppet släppas. Det var något av ett antiklimax då Vasaloppets hemsida helt enkelt valde att ge upp, då vi alla ivriga och smått vansinniga skidåkare desperat klickade och klickade för att frivilligt betala för att åka 90 km på skidor. Förra året gick alla dryga 15 000 biljetter på 10 minuter, så det gällde att vara snabb. Jag och min vän Markus hade telefonkontakt. Vi satt förvirrade och frustrerade framför varsin dataskärm då den röda texten kom upp – anmälan stängd. Vi trodde vi hade missat chansen. Men det hade vi inte. Det vara bara arrangörerna som missat det enorma intresset. Då anmälningen öppnade igen klockan tio så satt jag med hjärtat i halsgropen och med skakiga händer och fyllde i personnummer och namn och stavade fel och rättade till. Då vi båda två tjöt i luren att vi lyckats boka en plats samtidigt kändes det nästan fånigt att vi varit nervösa. ”Klockan är ju bara en minut över” sa Markus. ”Det här var väl ingen konst”.

Det var tur att vi inte visste att vi klarade det med 30 sekunders marginal. Alla biljetter till Vasaloppet gick nämligen på 90 sekunder! Det är ju egentligen helt vansinnigt. Så just nu känns det som att åka nio mil inte är någon konst alls. Det svåraste hindret är avklarat, och det var att lyckas bli anmäld. Vi får väl se om det känns så då jag har åkt fyra mil och inte ens har kommit halvvägs.

Att andas i en brygga

Idag har jag kört mitt första träningspass på flera veckor. Det har varit en seg förkylning. Men så äntligen i kväll kunde jag sätta igång. Vi tog ett styrkepass Linda och jag hemma på hennes vardagsrumsgolv efter att Joy somnat. Linda ville att vi skulle köra yogaövningar som inledning. Egentligen tycker jag inte riktigt om detta med yoga alltid. Jag har aldrig fattat det där med andningen. Men jag går med på det. Linda gör ju en bragd varje gång hon går med på mina brottningsövningar. Så idag trillade yogapolletten ned, det var verkligen som om andningen skötte sig själv. Vilket kan låta som den enklaste saken i världen. Men om du står i en båge i alla möjliga och omöjliga vinklar – då är det inte så lätt att andas överhuvudtaget ibland.

Att kunna se det man inte kan se

Det blev ingen fjälltur då vi var i detta magnifika land. Det var sol innan vi kom, och solen var lovad längre fram. Men då vi var där – vid fjorden, med de ståtliga fjällen runt oss – valde molnen att bädda in landskapet i skyddande höljen och regnet mer eller mindre öste ned. Så blev det med den turen på fjället… Men vi for ut och sprang en kväll, Jan Ove och jag. Och hundarna såklart. Just som regnet valde att ösa ner mer snarare än mindre. Så tog vi pannlampor på oss och hukade oss för blåsten. Regnet piskade och asfalten var svart. Vi sprang efter vägen ned mot fjorden och så sprang vi längst med havet. Har du sprungit längst med en fjord någon gång, då när regnet öser ned och det är kolsvart så du inte ser en meter av vare sig fjord eller fjäll? Gör det. Det är vackrare än det låter.

För även om man inget kan se, så känner man vad som finns där. Alla lysen från gårdarna som letar sig upp längst för fjällsluttningarna skvallrar om de branter som finns där, och luften är fylld av havets väsen. Så man kan se, fast man ingenting ser :)

Efter loppet; sliten men fantastiskt

Nu är jag hemma efter mitt skidlopp Malmstråket, 3 x 14 km. Det är en fantastisk känsla att utmana sig själv och att verkligen, verkligen bli trött. Ja, det är nu inte så fantastisk just när man är så där väldigt trött. Då är det rätt hemskt faktiskt. Men då man kommit i mål, ätit en över kol grillad hamburgare och då man står i duschen och det varma vattnet rinner över värkande muskler. är det fantastiskt.

Det var både uppturer och nedturer under loppet så att säga. Vi kom lite senare fram än vi tänkt oss, jag och min vän Markus. Ganska mycket senare. Så då vi hämtat nummerlapp, gått på toa – tredje gånger för dagen – och satt på oss pjäxor och skidor så hade vi sju minuter till start. Om man har sju minuter till start så har man inte tid till annat än att skynda till starten. Då har man inte tid till att ringa Ove och fråga vad man ska göra, då man har väldigt bra glid men absolut inget fäste. Men det var många som hade dåligt fäste. De som hade klister frös det för, rejält. Så det var inte så mycket annat att göra än att staka, och staka och staka. Jag och Markus hade anmält oss till motionsklass med tidtagning, och då startar men längst bakom alla de i tävlingsklassen. Så jag stakade och stakade och stakade och till min glädje åkte jag om en efter en. Då jag åkt första varvet och avklarat två tunga backar med bara stakning så kände jag mig stark. Jag hade inte ens tid att stoppa i hörlurarna i öronen för att lyssna på herrstafetten på radion. Eller ta en chokladbit från fickan. Andra varvet gick också bra. Tills jag hade fyra km till sista varvningen och fick ned staven i ett hål i isen och bröt av den. Det är inte så lätt att åka fyra kilometer innehållande två tunga backar då man inte har fäste och en och en halv stav. Men jag åkte allt jag hade. Men jag tappade sikte med den grupp av karlar som jag åkt med sista biten, och två kvinnor jag tidigare åkt om körde om mig. Vid varvningen fick jag låna en stav av en vänlig själ. Det var väldigt fint. Det är svårt att ro utan åror, och det är svårt att staka utan stavar. Och hon såg och hon hjälpte :)

Jag åkte ikapp den ena kvinnan som passerat mig och nästan den andra halvvägs på sista varvet. Men jag blev för ivrig då jag fick en ny stav för jag åkte för fort. Då vi kom till backarna blev jag så trött att de andra två gasade iväg. Jag var helt slut. Då tog jag en näve med choklad från fickan :) I mål var de nog en minut eller två före mig. Så, lite gnager det i mig att staven gick av om jag ska vara helt ärlig. Men jag var väldigt storsint då jag hackade mig fram med bruten stav, för jag skickade en tanke till herrstafetten och tänkte, att hellre jag än Hellner.

Jag hade packat med kameran i kameraväskan, fint inlindan i en handduk och med två linser. Jag hade kontrollerat batteristatus och var noga förberedd på att ta fina bilder från tävlingen. Men det hjälper ju lite då man lämnar väskan i hallen. Men ni får en bild från den bästa stunden, då när man ligger på soffan och vilar framför tv:n och en make förberett middag och tänt en brasa. Om ni tycker jag ser sliten ut, så beror det på att det är jag.

Nu hoppas, hoppas jag att vi tillsammans hjälper Läkare utan gränser att ro i länder där så många behöver hjälp. Om ni vill vara med på min insamling Spring för livet, och tycker att jag gjort det bra under dessa 42 km, så sätt in en krona eller två per km (klicka här). Det gör skillnad, det gör det :)

_MG_8454

Kroppen, själen och djuren

Så var det ju detta med balans. Det är en sak att träna balans genom att ta en kompis i famnen och svettas i ett byahus. Men hur bra balans man än har i kroppen, så hjälper det lite om man inte har balans i själen också. De hör ju ihop de där två. Och stressar man så djupandas man inte och då sjunker man som en sten då man gör flytövning i simhallen.
Så om du funderar om du är stressad, lägg dig på rygg i vatten. Om du är som en sten, då ska du gå till en kiropraktor som slår på din diafragma så den aktiveras. Sen ska du göra andningsövningar. Jag kan ta bilder i morgon och instruktioner. Sen ska du sluta springa då du ska ge hö till hästarna.
Så jag sjönk som en sten, gick till en kiropraktor, gjorde andningsövningar och slutade (nästan helt) att springa då jag ska ge hö. Och så var vi på simhallen idag, jag och mina vänner. Och jag kunde flyta! Inte hur länge som helst, men en klar förbättring. Jag var inte alls som en sten. Lite mer som en läckande båt som sakta sjunker efter ett tag.

Kroppen är en fantastisk skapelse. Den talar om för oss då någonting är tokigt. Så jag tänker att jag lyssna på min kropp, känna min kropp. Är jag trött, vila. Är jag hungrig, ät. Är jag stel, rör på mig. Andas jag ytligt, stanna upp. Det fantastiska med livet är, att det sker hela tiden. I allt det vi gör, så är livet där. Det gäller bara att se det. En bra låt på radion, en magnifik måne då man går kvällsrunda med hundarna, ett barn som säger ett nytt ord, ett tänt ljus på frukostbordet. En dröm som man vågar släppa fri.

Det fanns gånger, om jag stressade hos hästarna och skulle ge mat som de vände bort ansiktet från mig då jag kom. Fröja kunde vinkla öronen bakåt och backa ett steg. Och jag kunde muttra åt henne vad hon såg sur ut då jag skulle flytta på henne. Och sen slutade jag skynda mig. Jag stannade upp och smekte de mjuka mularna sakta, och viskade till båda hästarna i deras öron ”jag mår bra av er”. Och då kom de nära, blåste mig i ansiktet och drog i min mössa och rörde om i håret.
Så, dagens råd – lyssna på kroppen och på djuren snarare än på hjärnan. De är de klokaste av de tre.

lova och kolla

IMG_4969

Träningstips – så styrketränar du hemma del 1

Så. Nu är jag och Joy hemkommen efter ett träningspass på Spoven, byahuset, tillsammans med Lina och Tuvali. Vi brukar köra styrketräning hemma ibland, och ibland på Spoven. Det tar bara någon minut att ta sig dit och ofta kombinerar jag det med en tur med hundarna. Barnen tycker det är roligt då vi far på Spoven, och de springer som tokar runt, runt. Ja, vi vuxna springer också runt, runt för den delen.

Det finns massor med olika övningar som man kan göra om man vill träna hemma. Och är man två, ja då finns det hur mycket som helst man kan träna. Det är många fördelar med att köra styrketräning hemma.

Man sparar pengar. Gymkort kostar sina tusenlappar per år, och genom att träna hemma kan man lägga de pengarna på något annat. 
Man sparar tid. 
Man inte behöver lägga tid på att ta sig någonstans.
Man stressar mindre. 
Att lägga träningen hemma gör att vardagens pussel blir lättare att lägga. Vi brukar ta ett pass mellan middag och läggtid för barnen, men det finns ingen fast tid att passa.
Man får tid med barnen.
 Det är väldigt roligt att träna och ha med barnen. Är det flera barn så leker de med varandra. Dessutom tycker de att det är  roligt med alla övningar och är aktivt med och härmar. I det långa loppet, så finns det fler fördelar med detta. Fysisk aktivitet blir en naturlig del av barnens vardag och någonting som förknippas med lek och skratt. Att barnen får vara med på föräldrarnas träningspass på ett kravfritt och lekfullt sätt gör att barnen inkluderas i en hälsosam livsstil. Det är någonting som finns inom hemmet, och inte utanför.
Du kan se ut precis som du vill. 
Ibland tränar jag i långkalsonger. Och det är ingen som bryr sig.

Jag har ett syfte med den träningen som jag gör. Jag vill att den ska vara funktionell. Med det menar jag att träningen ska ge utslag på hur min kropp mår och fungerar i det övriga livet. Det finns en ”stelbenthet” med att enbart köra styrketräning på gym. Ofta är kroppspositionerna låsta och man tränar muskelgrupp för muskelgrupp i kontrollerade rörelser. Rörelser som inte alltid har en motsvarighet i det verkliga livet. Visst kan en gymkropp vara snygg att se på, och om det är syftet så är ju det toppen. Men jag vill att min träning ska göra mig stark, smidig, göra att jag har bra balans och kondition. Jag vill kunna svinga mig upp på hästen utan sadel, klättra i byggställningar och i träd, simma långt i havet, vandra i fjällen, plocka svamp med Joy på ryggen och åka skidor på isen med Joy i pulkan. Jag vill kunna bära in stora lass med ved, lasta mycket hö och arbeta med hästen i timmerskogen. Och jag vill kunna fortsätta med detta länge, länge till. Och jag tänker, att det är viktigt att hålla kroppen stark och smidig så att den ska klara av allt det jag vill göra med den.

Att köra styrketräning där styrka, kondition, smidighet och balans kombineras är det bästa enligt mig. Att kroppen ska klara av att bära sin egen tyngd, och vara funktionellt stark. Genom att träna hela kroppen får man bättre kroppskontroll och man lär sig att känna sin kropp. Stora och små muskelgrupper arbetar tillsammans och kopplas ihop. Och det har man nytta av, i allt man gör. Funktionalitet, styrka, smidighet och kroppskontroll är mina ledord.

Så, nu kommer jag presentera några övningar man kan göra, det kommer fler eftersom. Värm upp ordentligt. Sätt på musik och dansa och hoppa tills du känner att du svettas och fått upp pulsen. Rör armar och ben. Om du känner dig lite fånig så gör du nog rätt. Ju fånigare, desto effektivare uppvärmning.

Jag presenterar två övningar för benen, en för rygg, en för magen och två för armarna. Men alla inkluderar hela kroppen ändå. Och det är träning för båda två samtidigt, även om man är den som är ”redskapet”. Jag förklarar under varje bild…

Vi brukar köra tre gånger per övning, och varannan gång, innan vi byter till nästa övning. Jag kör oftast så många repetitioner så att det gör ont :) En fördel att vara två är att man kan hjälpa varandra lite om det går tungt, så man kan pressa sig extra de där sista gångerna då det annars hade tagit stopp…

_MG_8219
Barn på rygg är bra uppvärmning :)
_MG_8202
Gasa och bromsa. Du som bromsar, gör det ordentligt och spänn emot med magen. Du som springer, ta snabba korta steg. Hjärta och ben ska jobba.
_MG_8184
Skottkärra. Träningskompisen tar i tag i fotlederna, och du som går skottkärra tänk på att spänna emot i mage och rygg så att du lyfter upp rumpan snarare än svankar ned mot golvet. Vill man ha extra tyngd, eller inte vill det men har ett envist barn, kan en unge leka att man är häst.
_MG_8212
Hand i hand. En ligger på golvet och sträcker upp armarna, och låser dem. Den andra står över och gör en armhävning. Reglera tyngden med var du sätter fötterna. Ju längre bak med fötterna, ju tyngre blir det. Detta är också en balansträning och alla småmuskler i armarna får jobba för båda två.
_MG_8169
Benpress. Vila fötterna mot bröstet på den andra personen och sänk ned benen helt mot ditt eget bröst och skjut upp. Bromsa på vägen ned och skjut snabbt på vägen upp. För den som är tyngd gäller det att spänna kroppen och hålla den rak. Ju längre bort man står med fötterna från den som ligger, ju tyngre blir det. Känn efter och reglera.
_MG_8172
Situps i famnen. Hoppa upp i famnen, och slå benen runt midjan. Den som håller ska ta tag i svanken och hjälpa att hålla fast. Hitta balansen med böjda ben. Då kamraten sänker sig mot golvet förflyttas tyngdpunkten. Balansträning! Och väldigt bra benträning!
För den som gör situps – slå pannan i bröstet på kamraten och sänk dig ned så huvudet nästan tar i golvet. Är det tungt, hjälp till genom att hålla händerna på din egen rumpa och dra dig upp. Den som står upp kan hjälpa genom att gunga lätt och dra i svanken på uppväg. Det är en bra övning för man kan göra många fast man inte orkar utan hjälp, och det är en härlig känsla då man orkar fler och fler eftersom.
_MG_8199
Ryggövning. För den som är ”redskapet” – ställ dig på knä med armarna ut som ett flyplan. Hitta balansen! och spänn emot. Du som ska göra ryggresning, lägg dig på mage med din midja mot ryggslutet/rumpan på din träningskompis. Håll armarna vinklat utåt med händerna vid ditt ansikte. Sänk dig mot golvet, bromsa på nedväg, och res dig upp mot taket. Ju högre upp du kan gå, ju bättre träning.
_MG_8215
Avsluta med kast med litet barn

Snöbrist och förväntan

Vet ni. Mina tävlingsnerver har liksom lugnat ner sig. Nu då jag tänker på mitt långlopp på söndag så känner jag mig relativt lugn. Förutom då jag tänker på snömängden. Från början var tanken att loppet skulle gå mellan Boliden och Skellefteå men nu är det snöbrist. Det blir tre kilometer kortare, och 3×14 km. Det blir varvlopp med andra ord. Det känns ju sådär, men bara det blir av så är jag glad. Det vore ju väldigt tråkigt om det skulle bli inställt nu då mina nerver repat sig drastiskt och blivit lite förväntansfulla. Jag hade tänkt åka skidor idag men det har regnat och blåst och föret är minst sagt hemskt. Jag for och sprang istället. Det var också hemskt. Isgata igen. Tur att Joy och vagnen var med för jag kunde ha den som stöd då jag halkade.

I morgon, då blir det styrketräning på spoven. Då kommer det bilder med tips – som jag lovat- hur man kan träna styrketräning hemma. Riktigt bra träning utan att betala dyra pengar på ett gymkort.