På tal om att göra saker på ett annat sätt, då det blivit lite krokigt…
Barney skulle ha kommit hem igår… Jag har funderat mycket vad som var meningen med honom. Känslan i hela mig var så stark att det var våran hund. Men jag tänker, att ibland är meningen med saker och ting som händer en annan än den man först trodde. Kanske Barney var hunden som skulle öppna mina ögon och hjärta. Kanske var han en bro för en annan hund som behöver ett hem. Den tanken är fin tycker jag.
Jag har tänkt att jag ska ha min ögon och hjärta öppet. Och så såg jag henne. Den lilla flickan som behöver ett hem. Jag ska inte dra för höga växlar, jag har en tendens att göra det, och jag tror jag blev lite bränd efter besvikelsen då allt blev upp och ned med Barney. Så jag är lite trevande, försiktigt optimistisk. Känner mig för lite varligare var jag kliver istället för att rusa fram. Men hjärtat. Hjärtat slår hårdare i bröstet och sprider värmen ned i magen. Våren kommer nu. För varje dag blir ljuset starkare. Och hon heter så. Luz. Ljus.
Jag tror att hon kan vara våran vårblomma. Detta lilla trassel av ljus.