Som solen

Inatt kom jag, maken och Bosse hem. Och Luz.

Jag hade förberett mig. Jag hade ställt in mig på att hon skulle vara stressad efter resan. Att hon skulle vara svår att få kontakt med då allt är nytt och hon inte har en aning om vilka vi är. Jag hade förberett mig på en besvärlig biltur från Arlanda hem, med en hund som bott på gatan och inte är van att åka bil. Jag hade redan tagit för givet att Moa skulle behöva tid på att vänja sig vid en ny hund i huset. Jag hade förberett mig på mycket, men hade aldrig kunnat ana.

Jag hade aldrig kunnat ana att hon skulle slicka mitt finger genom burgallret då vi lyfte ner den från lastvagnen eller att hon skulle vifta på svansen, lägga sina tassar på mina axlar och trycka huvudet mot min hals. Jag hade aldrig kunnat tro att hon skulle sova hela resan hem bredvid Bosse och bara resa sig upp då vi stannade för rastning. Jag hade aldrig trott att Moa skulle hälsa på henne med viftande svans och ivriga pip (hallå, vem har tagit min finnspets?). Och jag skulle aldrig kunnat tänka mig en make som ivrigt ger plats åt en utsträckt hund som med en självklarhet jag inte trodde var möjlig hoppar upp i sängen mellan oss. Jag bara tittade på maken. Var har ”inga hundar i sängen” tagit vägen?

Joy springer med henne i kopplet och det finns inte tillstymmelse till att kopplet skulle sträckas. Med svansen viftande springer hon fot med en treåring. Hon nosar på katten, kikar på hästarna och vänder i språnget då jag ropade på henne då hon satte av efter hönsen.

Så vad kan man säga? Det hade inte kunnat gå bättre. Då är detaljer som att hon hoppar upp på bordet eller gnager på trasmattan inte så viktiga. Hon är mager. Mager på det där sättet så det nyper i hjärtat då handen stryker över ryggraden, så som Kolla var. Enda gången hon dragit i kopplet var i natt på en rastplats då hon upptäckte en soptunna. Men det kommer att ordna sig. Vi ska bygga upp muskler och kondition. Någon självkänsla behöver inte byggas upp. Hon är självklar. Som solen bara tar hon sin plats. Våran Luz. Vårat ljus.

fina på ängen på änget

4 Responses to "Som solen"

  1. Jag läser, ler och gråter om vartannat.
    Jag måste få lov att dela denna text och blogg, jag gör det nu.
    Du är fantastisk Anna, så glad att du skriver så att vi får läsa.

    • anna

      Fina Maria. Jag är så glad att du finns.

  2. Så kjempesøt Luz er!!! Lykke til!

    • anna

      Det ska bli så fint då du får träffa henne.