januari 2014 – Det är skillnad på att leva enkelt, och att leva lätt

31 januari, 2014

INTE!

Jag skulle absolut inte klassa mig själv som obildad. Det är inte det jag menar.
Inte heller skulle jag påstå att jag inte är speciellt klyftig.
Men, jag är ju inte särskilt insatt, om vi säger så.
Det är ju inte så att jag tycker att nyheterna är ointressant, men det finns helt enkelt inte speciellt mycket tid till tv i mitt liv. Sådär på regelbunden basis så att man följer med vad som händer.
Men även om jag är en person som råkar vara något oinsatt, så fångar jag upp nog mycket för att allt som oftast reta upp mig över något helt vansinnigt i våran värld.

Som igår.
Efter att ha släppt av Linda hos hennnes föräldrar så hade jag och Joy fem mil kvar hem till mamma och pappa. Joy sov, och jag lyssnade på karlavagnen. Ämnet var dagens barn, som tidigt vill kliva in i vuxenvärlden. Och dessa vuxna på radio diskuterar läppstift på femåringar, små behåar för sjuåringar och huruvida en sexåring ska ha en egen surfplatta eller inte.
INTE!

En klok man skrev 1923;

”Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.”

Ibland tänker jag, att hur ska det gå för Joy i livet med en mamma som klipper sitt eget hår och går på konsum i pyjamasbyxor. Hon lär skämmas för mig.
Fast å andra sidan lär hon skämmas för mig hur som helst.
Det hör till, tänker jag. Att skämma ut sina barn enbart genom att existera.

Det jag vill ge Joy då vi sänder henne som en pil ut i livet, är en stadig grund att stå på. Jag vill att hon ska veta sin rätt till sig själv, till sina tankar och åsikter. Sin rätt till sina drömmar.
Jag vill att hon ska veta sitt ansvar gentemot andra människor. Jag vill att hon ska kunna skilja rätt från fel, och ha modet att stå upp för det.
Jag vill att hon ska veta, att hon är viktig.
Jag vill att hon ska veta att hon duger. Precis som hon är.
Och jag tror att vägen att vandra dit inte är via läppstift, minibehåar och surfplattor.
INTE!

31 januari, 2014

Norr om polcirkeln och Mormors ålandspannkaka

Jag och Joy befinner oss norr om Polcirkeln. Utan ett enda djur med i bagaget. Förutom en gris i plastpåsar då. Mamma och pappa fick hemslakt hemkört, så att säga. Det är lite skönt, att kunna vakna på morgonen och inte direkt hoppa i skorna för att mata diverse djur och rasta en lydig och en olydig hund.

Vi ska vara här över helgen. Vi körde upp igår eftermiddag. Linda åkte med till sin familj och vi hämtade henne från bussen då hon slutade jobbet. Jag körde och Linda satt med Joy i baksätet. Linda fick sjunga Pippi-sången tills hon blev så less så hon ändrade texten. Men bilfärden gick mycket bra. Linda blev bara lite blöt då Joy hällde vatten på henne. Vi stannade hos mormor och morfar i Överkalix. Det är den bästa vägkrogen som finns! Väldigt bra öppentider, mycket fin personal och otroligt god mat. Vi fick hembakt bröd, gravad lax, bullens pilsnerkorv, kalvdans och Ålandspannkaka med hjortronsylt och hallonsylt. Helt fantastiskt gott. Betyg: 5 grisknorrar av 5 möjliga.

Har ni inte gjort det någon gång, laga en Ålandpannkaka! Den är helt fantastisk god. Ibland äter vi den som efterrätt. Ibland, speciellt på sommaren, då gör jag en Ålandspannkaka på morgonen, kokar färsk sylt och så har vi den som frukost.

Recept på mormors Ålandspannkaka

1 l mjölk
1,5 dl mannagryn
Koka mjölken och mannagrynen till en gröt, på samma sätt som en vanlig mannagrynsgröt.
1/2 dl socker (knappa halva decilitern hellre än dryga)
3 ägg
Vispa ihop ägg och socker fluffigt. Du behöver inte vispa jättemycket, bara lagom :)
1 dl mjöl
1/2 tsk salt
2 tsk kardemumma
Rör ned mjöl, salt och kardemumma.

Smörj en gjutjärnspanna, ströa med mannagryn, ströbröd eller krossade skorpor. Det ska vara en panna modell mindre med höga kanter. Det blir bäst, för det är ju så mormor gör, med gjutjärnspanna. Men det fungerar med en helt vanlig ungsform också.

Grädda 200 grader mitt i ugnen 40-60 minuter. (ja, det var ett stort tidsspann. Men det beror på vilken form du valt. Större form ger tunnare pannkaka och gräddas snabbare.) Ytan ska får gyllenfärg och gärna ”bubblor”. Ibland reser sig hela toppen då jag gräddar. Som en vanlig pannkaka.

Låt svalna, servera med hemgjord sylt. Det där är ganska viktigt. Väldigt viktigt, faktiskt. Om frysen hemma är tom på bär så har Konsum en hel frysdisk. Det är faktiskt så mycket, mycket godare med egen sylt. Och inte ett enda E-nummer.

Njut :)

29 januari, 201429 januari, 2014

Giftfritt hår – positivt rufsigt

Jag har tvättat mitt hår med ägg-schampo idag. Maria som hade receptet skrev att hennes barn sade att hon fick väldigt lockigt hår av det. Det tyckte jag lät väldigt bra, men något orealistiskt på mitt hår eftersom det aldrig varit lockigt. Förutom den gången för många år sedan då jag permanentade håret och min dåvarande kille muttrade något om fingrar i eluttaget. Men då jag och Joy for till syster så hade jag en stor lock i luggen då jag tog av mössan. Det kan ju i och för sig bero på att jag tog på mössan medan håret ännu inte var torrt å andra sidan.

Men håret känns väldigt mjukt och fint och inte alls platt. Jag frågade maken hur han skulle beskriva håret. ”Det er ju liksom sånn…” sade han och spretade med fingrarna. ”Jeg skulle nok bruke ordet ruffsete. Positivt ruffsete.” Så nu är håret så. Positivt rufsigt.

Vilken tur att hönorna lägger många ägg nu.

29 januari, 201429 januari, 2014

Giftfritt hår

Om jag inte skulle vara helt ärlig så skulle jag säga till dig, att jag inte är fåfäng. Jag kan nämligen gå på Konsum i snickarbyxor eller pyjamasbyxor (jo, det händer). I mitt sminkskåp finns en ögonbrynspenna och lite solpuder, det är allt. Och jag klipper mitt hår själv – det kostar ju flera hundra att gå till en frisör, har du hört något så vansinnigt? Och då skulle jag kunna säga, att jag är inte det minsta fåfäng. Om jag nu inte ska vara helt ärlig.

Men jag är fåfäng. Om jag ska vara helt ärlig.
För nu råkar det vara så, att jag tycker att mina snickarbyxor är väldigt snygga. Och mina pyjamasbyxor också för den delen. Och jag tänker så, att det man tycker om ska man använda. Även om det råkar vara pyjamasbyxor. Men jag är inte fåfäng på det vis att jag bryr mig om lite skit på knäna. För skulle jag byta kläder varje gång det skulle komma en liten fläck så skulle jag inte få göra annat än byta kläder. Och jag har betydligt roligare saker att göra än att tvätta. Men jag blir alltid lika förundrad över dessa människor som alltid tycks kunna hålla sig rena. Hur gör ni? Jag är alltid sotig, och har hö någonstans instoppat. Då jag var på Intersport i mellandagarna och skulle prova löparskor (ja, jag märkte att det var fel säsong) så rasade ett halvt hölass ut då jag drog foten ur skon. Men då hade jag vett att skämmas lite.

Och jag har en akilleshäl.
Det är ju det här med håret.
Det är nog där min fåfänga har bosatt sig. I detta trassliga rede som hoppar till av förskräckelse om det någon gång skulle komma i närheten av en hårborste. Och nu är det ju så att jag aldrig fixar med det. Och jag klipper det själv. Men nu råkar jag ju tycka att jag är väldigt duktig på det. Och att det är fint då det får göra som det vill.
Men om håret någon dag vill ligga platt. Eller en annan dag vill vara stripigt och flottigt. Då knorrar fåfängan högljutt och jag känner mig hopplöst glåmig och trist.

Mitt hår tycker inte om vanligt schampo. Det gör inte jag heller. Jag tycker det är obehagligt med alla möjliga kemikalier som finns i schampo. Så jag har testat lite olika. Ett tag tvättade jag håret med kaffesump. Men jag kom fram till, att det är lite svårt att skölja ur all sump snabbt. Och står man på en träbit ute i snön och duschar så vill man att det ska gå snabbt. Jättesnabbt. Så jag har kompromissat och köpt ett giftfritt alternativ som är helt ljuvligt. Men svindyrt. Och jag och mitt hår gillar inte sånt som är svindyrt.

Så nu ska vi prova ett tips av Maria att tvätta håret med ägg – tack fina hönor – äppelcidervinäger (några matskedar per ägg) och bikarbonat (1 tsk). Jag återkommer med rapport hur det gick.

Men så var det ju mer med denna akilleshäl. Jag blonderar mitt hår. Och blonderingskemikalier går inte riktigt ihop med kaffesump och ägg. Det är lite komplicerat det där, hur jag ska kunna få ihop det. På sommaren går det bra, då solen sätter guld i håret och man är brun på ett alldeles naturligt sätt. Men nu sitter man här i mörka vintern och sätter solpuder på kinderna för att inte alldeles blekna bort.
Jag ska forska i detta här. Hur jag kan vara blond och fåfäng och alldeles giftfri.

28 januari, 201429 januari, 2014

Återbruk och bananskal

Idag har jag och syster och respektive avkomma varit på stan. Det var mycket mysigt. Och något utmattande. Jag blir alltid lika förundrad då jag ser ett barn som sitter stilla längre än 5 sekunder. Eller faktiskt är stilla i största allmänhet. Joy kan vara stilla. Men inte mer än fem sekunder. Jag undrar var hon kan ha fått det ifrån månne?
Den mysiga delen är att strosa på stan, gå på röda korset och fynda och äta lunch i det gamla vackra huset på Nordanågården. Det är mysigt då Joy hämtar en bok i hyllan på Röda korset och ger till Oskar som sitter – stilla – i vagnen och då hon sätter huvudet på sned och ler det finaste leendet i världen mot de något buttra damerna i bordet bredvid och säger ”heeej” då vi äter lunch.
Den något utmattande delen är då hon springer med en fotboll i famnen rakt mot glasavdelningen på röda korset och tar en porslinssvan i sina små händer och säger ”OOOJ”. Jag blir lite matt då Joy snärtar ett bananskal på den ena buttra damen då denna går förbi och då hon trycker på larmknappen på väggen på gästtoaletten då jag sitter och kissar.

Det var halva priset på kläder idag på Röda korset så jag slog på stort och shoppade för 170 kr. Mina fynd blev ett par fina jeans vardera till maken och mig, en prickig kofta (syster hittade den och jag är väldigt glad att hennes gravidmage inte skulle ha en chans att rymmas i den så jag kunde ta den) och ett par – skitsnygga – täckbyxor till mig, en pepparkvarn och en vas. Och en barnbok. Och en regnjacka. Den jackan ska dock sys om till något verkligt smart. Jag och syster ska utveckla en ny uppfinning nämligen. Jag gillar återbruk!

27 januari, 201428 januari, 2014

Beställa barn på postorder. Återblick barnlängtan – Okt 2011.

När man går igenom en barnlängtan där barnet man så längtar efter inte kommer så fylls man av en virvlande tornado av känslor. Hopp och förtvilan dansar en vild dans i hjärtat. Folk runt omkring en blir gravida hipp som happ som om de beställt en unge från Ellos. ”Jaha, och varför har inte ni skaffat barn då?” var ju inte en allt för ovanlig fråga. Då ville jag skrika. Ibland svarade jag, att det är ju inte precis som om man kan beställa dem på postorder.

Då livet som börjat växa i magen blev till en fjäril fanns det dagar då jag kunde ligga uppe på sovrummet och titta i taket. Trött i hela kroppen och i hela själen men oförmögen att sova. Det hände att jag låg där hela förmiddagen fast solen gassade ute och glömde att ge vatten till hästarna. Och jag kan glömma kameran då jag far till Australien och börsen i fruktdisken på affären men jag glömmer aldrig djuren.
Men då gjorde jag det.
Det var som om glädjen runnit bort.
Men så bestämde jag mig, att ligga i sängen och studera taket kunde jag inte göra. Då blev inga barn gjorda – bokstavligt talat.
Linnékliniken i Uppsala hade semesterstängt. Frustrationen slog i taket och jag kände mig så otålig. Men jag tror, att det var en gåva. Ibland kan tiden kännas som en fiende, men ibland så är det den bästa vän man kan ha.
Jag behövde tid att låta sorgen ha sin plats.
Och jag behövde tid för att låta glädjen kliva fram igen.
Så vi gjorde vår första IVF-behandling i maj och vår andra i oktober.

Och, för oss, så var möjligheten att kunna söka hjälp något som vi alltid varit tacksam för. På många sätt har det varit en gåva för oss att göra provrörsbefruktning. Vi har sett början av Joy på en dataskärm då äggen plockats ut från mig. Och vi har sett henne som ett två dagar ungt embryo. Och då jag låg där på britsen, och fick se den – av liv vibrerande – klumpen på sex celler så viskade ingen röst till själen. Den skrek. ”JAAA!”
Och det är en känsla, som inte går att beställa från Ellos.

27 januari, 2014

Dagens ord – medveten

Sedan jag började min blogg har jag vuxit väldigt som person. Så mycket man nu kan växa under några veckor. Men jag har i alla fall gått från att vara högst skeptisk till detta med blogg till att bli ivrig. Jag kan sitta och läsa mina egna inlägg och skratta för mig själv. Vilket i sin tur gör att jag blir lite skamsen. Men Jante bor inte i vårt hus så då får man allt tycka om att läsa vad man själv skrivit, tänker jag.

Jag har tittat runt på andra bloggar också. Vissa förstår jag mig inte på, som de som verkar gå ut på att visa upp ett perfekt liv. Inge kattpiss i rentvätten där inte. Men många är fantastiska skribenter och livskonstnärer som inspirerar mig och får mig att skratta högt.
Jag har tidigare skrivit om mitt medvetna val att ha mycket tid hemma. Och så läste jag bloggen till en kvinna som just skrev om en medveten livsstil. Det tyckte jag om.
Medveten.
Jag vill vara medveten.
Medveten om mitt liv, och den kraft jag har att bestämma över det.
Medveten om det ansvar jag har gentemot mig själv, mitt barn, mina medmänniskor och gentemot den värld jag lever i och på.
Medveten om de konsekvenser mina val har.
Medveten om, att mina drömmar är inte till för att stängas inne, utan för att släppas fria.

27 januari, 201427 januari, 2014

Recept på leverpastej

Jag och min vän google kollade runt på olika recept på leverpastej. Sedan gjorde vi som vanligt och gjorde lite som vi vill.

Det här blev receptet på Burviks Leverpastej, en stooor sats:

1 svinlever á 1,5 kg
500 g späck och bogfläsk
4 gula lökar
6 ägg
6 dl grädde
2,5 dl vetemjöl
4 tsk salt
12 ansjovisfiléer
4 msk ansjovisspad
vitpeppar
mejram

Mal lever, späck och fläsk. Det tar lite längre tid, men är mysigt att mala med en handkvarn. Vill man ha en helt slät pastej så mal flera gånger. Vi malde en gång. Mest för att det nu inte är supermysigt att stå och veva en mindre evighet. Men pastejen blir väldigt god då den är lite grövre tycker jag. En smaksak.

Det finns många olika läror i vilken ordning allt ska ned i smeten. Jag satte i varje ingrediens varefter jag blev klar med dem.
Hacka löken smått, och stek den mjuk i smör. Låt svalna lite innan du sätter ned löken i smeten.
Hacka ansjovisen smått.
Tillsätt ägg, ansjovisspad och grädde – rör om.
Tillsätt mjölet, salt och kryddor. Rör om.

Fyll en långpanna med hett vatten. Jag missade delen med ”hett” men det fungerade lika bra med kallt.
Sätt smeten i brödform och ställ ned i vattenbadet.
Grädda i mitten av ugnen, 200 grader, i ungefär 1,5 timmar. Täck med folie då ytan är gräddad mörk (annars bränns den).
Låt svalna.

Njut med inlagd gurka på bröd. Om man glömt att lägga in gurka så är det väldigt gott med inlagda rödbetor.

26 januari, 201427 januari, 2014

Nytt datum på skidtävling

Så var det ju det här med snön. Det är för lite av den. Det verkar som om Vildmannaloppet till helgen blir inställt. Det var ju en dålig start för Spring för livet. Men. Det finns ett lopp mellan Boliden och Skellefteå den 16 februari . Så jag har siktet inställt på det loppet istället. På sätt och vis, om jag ska vara helt ärlig, så är det lite bra också. Idag var första träningspasset på över en vecka på grund av min förkylning. Jag kände mig inte precis i toppform om vi säger så.

Jag hoppas att Mats har tid att valla mina skidor imorgon. Han åker iväg på tisdag och är borta ett bra tag. Ibland hade det varit bra om jag hade kunnat ha ett planeringssinne. Men det verkar som att planering ligger långt ned på min hjärnas prioriteringslista över viktiga egenskaper.

26 januari, 201426 januari, 2014

Det känns lite som förr i tiden

Igår var vi till en styckare. De lamm och får som vi har slaktat har jag styckat själv, och jag har styckat en halv gris en gång. Så visst hade det gått. Men det hade nog tagit hela helgen.
Så vi for till en som kan det där med styckning. Det var väldigt roligt. Jag var nervös innan över vad han skulle säga om slakten, och skållningen. Men han sade att han minsann hade sett betydligt värre så då släppte nervositeten lite. Sedan sade han att han tyckte att vi gjort det riktigt bra. Då ville jag ge honom en kram. Men jag sansade mig. Det är inte alltid äldre herrar vill, att jag slänger mig om halsen på dem.

Vi for till Lina och Magnus direkt då vi var klara, då de bjudit oss på middag. Det blev soppa på färska musslor. Första gången jag ätit det, och så otroligt gott!

Sedan då vi kom hem var det i säng med Joy, djurskötsel och sedan var det dags för att paketera allt kött. Det tar tid att stoppa två grisar i plastpåsar. Jag och Rune hade som vanligt planerat väldigt bra, och hade väldigt lite plastpåsar hemma. Då är det tur att det finns fina vänner. Lina och Magnus och Görgen räddade oss.

Vi var klara med köttet 00.48. Och då jag öppnade kylen för att sätta in ett gäng kotletter till dagens middag stirrade ett grishuvud anklagande på mig. Jag hade tänkt göra pressylta på ett huvud, men vi skållade huvudet minst sagt katastrofalt dåligt så hela trynet var täckt med svart hår fortfarande. ”Jag kokar inte den där med allt håret” sade jag till Rune. Men han var ivrig (hur man nu kan vara det klockan ett på natten) och satte igång att flå hela huvudet. Så det blev att vi kokade ett grishuvud halv två på natten. Då är det tur att man har timer på spisen.

Så då jag klev upp i morse rensade jag och Joy ett grishuvud. Det är väldigt mycket kött på ett grishuvud. Och kanske låter det inte helt aptitligt kanske, men det var inte det minsta obehagligt. ”Nam nam” sade Joy och åt mycket kött. Linda säger att Joy hade kunnat bo jättebra i Afrika. Sedan kokade jag grönsaker i buljongen och lade dem varvat med kött i en kökshanduk , knöt ihop och så fick allt sjuda en kvart till. Sedan sattes hela paketet i press i en skål, och till kvällen hade vi en färdig pressylta!

Vi tog tillvara lever också och hela familjen har lagat leverpastej. Det var otroligt roligt, och den blev väldigt god. Det är tur att det går att frysa in leverpastej, för vi har kilovis av den varan nu.

25 januari, 201426 januari, 2014

Sågspån

Vi sover i Joys rum nu i väntan på att börja renovera vårt sovrum. Halva Joys rum är där trappan kom upp förut. I ena väggen finns det ett uppskattningsvis 1×3 cm stort hål i panelen efter ett trappfäste. Bakom detta hål finns det sågspån. Anledningen till att hålet överhuvdtaget överlevt renoveringen är för att jag tycker att panelen är så fin, och ville bevara den (utan att räta upp väggarna). Rune tyckte den inte alls var fin med sin gröna lasyr (och har väldigt svårt för sneda väggar). Men han lät sig övertalas och nu tycker han också den är fin sedan jag målat den med äggfärg. Men det är en annan historia. Tillbaka till hålet. Detta hål ska täppas igen. Vi har bara inte gjort det. Än. Det har inte varit något problem med det där hålet, som gjort att det hamnat överst på prioritetslistan. Hur mycket kan hända med ett litet hål 80 cm ovanför sängen? Ingenting. Ingenting alls.

Såvida. Såvida inte en Joy lär sig att klättra ut ur spjälsängen då hon ska sova lunch.

Det är tur att jag är så duktig på att dammsuga.

24 januari, 2014

En ängel av gamla fönster

Denna ängel har Linda gett till Joy. Alla barn borde ha en Linda.
En Linda lär barnet att tvätta och torka händerna då barnet satt smör i stekpannan med händerna. Det är bra när en mamma inte har en tanke på att tvätta händer utan bara är förtjust över smöret i stekpannan.
En Linda har med yllestrumpor till ett barn då hon har varit i Tallin. Det är väldigt bra för en mamma och en pappa att ha en Linda också för hon har med sig yllevantar och en whiskyflaska också.
En Linda räddar ett barn då en mamma ska skrämmas.
En Linda lär barnet imse vimse spindel då barnet är väldigt liten.
En Linda lär barnet att sätta fingret i örat och skorra i halsen om det kliar i örat. Det tycker ett barn är så roligt så varje gång en mamma säger ”Linda” säger barnet ”krrrrraaa”.

En Linda ger ett barn en vacker ängel sprungen ur gamla fönster.

23 januari, 201425 januari, 2014

En helt vanlig grisslakt

Idag har vi slaktat grisarna. Det gick till som en helt vanlig grisslakt går till.
En helt vanlig grisslakt går till så att slaktaren ringer på morgonen och säger att han har diskbråck. Vi har aldrig slaktat en gris, men får och älg och hjort så hur svårt kan det vara? Egentligen?
Vidare går en helt vanlig grisslakt till så att en make och medhjälparen Mats åker till slaktaren som har diskbråck, och hämtar nödvändig utrustning; skållningsbalja, kedja, harts, termometer, en klo, en galge och massor av råd hur man ska göra. De kom ihåg allting utom råden för dem tappade de bort på vägen hem. Under tiden söker en fru efter slaktknivs-setet som hustomten naturligtvis lånat precis idag. Tur att Linas och Mats hustomte inte behövde knivar idag för deras knivar var där de skulle vara.
Sedan huggs det ved och det eldas i två vattenvärmare för att koka vatten. En fru hugger sig i knät med en yxa.
Sedan går en make och en Mats till hagen med ett gevär. En fru haltar in i huset, lägger sig med täckbyxor och vinterskor i schäslongen och läser maniskt i en bok.
En make och en Mats kommer med en död brun gris till skållningsbaljan och börjar ösa vatten och pratar. En fru går ut och öser vatten och gråter.
Vidare går en helt vanlig grisslakt till att grisen skållas i för kallt vatten och en fru gråter och ryter åt maken som häller kallt vatten i det varma vattnet. Maken ryter tillbaka.
Sedan kramar maken frun och frun säger förlåt och sedan gråter ingen mer och alla pratar i normal samtalston. En fru, en make och en Mats känner sig lättade.
Sedan eldas det mer och vattnet blir hett och det går lätt att skålla grisen. Samtliga blir ännu mer lättade.
Sedan lyfts grisen upp ur vattnet och en make, en fru och en Mats häller vatten och skrapar med en kniv i en mindre evighet. Sedan öppnas en gris och under noga koncentration tar en fru och en Mats bort urinblåsan och nickar nöjt till varandra då det gick väldigt smidigt. Sedan släpps alla tarmar ut och så kommer en till urinblåsa fram. Det var konstigt tyckte en fru och en Mats.
Sedan står en fru bakom grisen och skär runt analöppningen och sedan står hon med ett gris-rövhål i handen och väntar medan en make och en Mats står på framsidan om grisen och funderar hur man ska skära lös äntarmen bäst i ett stycke. En fru tycker att det tar för lång tid.
Sedan skär sig en fru i handen.
Sedan är allt klart med första grisen i en helt vanlig grisslakt och en make och en Mats går med ett gevär till hagen. Och sedan börjar allt om. Förutom att nu är vattnet alltid nog hett och en fru ryter ingenting. Hon bara gråter ett tag.

22 januari, 2014

Ibland kan någonting misslyckat vara riktigt bra

22 januari, 201422 januari, 2014

Att använda något man tycker om

Dessa koppar fick jag i julklapp för några år sedan av storasyster. Jag tyckte väldigt mycket om dem. Och så fick jag idén att göra lampor av dem. Jag var lite orolig, om syster skulle ta illa upp att jag borrade hål i de fina kopparna. Fast sen tänkte jag, att då kommer de alltid att synas. Jag tycker man ska använda saker man tycker om, och på ett sätt där de verkligen kommer till sin rätt.

Även om det innebär att borra hål i botten av en kopp.

21 januari, 201421 januari, 2014

Strålande

Förmiddagen bjöd på strålande sol. Jag var inte på strålande humör. Söndagens iskyla gjorde att någon av katterna valde högen på hallgolvet med rentvätt som kattlåda framför att gå ut. Jag brukar kasta ut dem och ta in dem efter några minuter men tydligen hade jag inte gjort det nog ofta. De har en tendens att läsa mina tankar och håller sig undan bara jag nuddar tanken att kasta ut dem. Jag hängde upp tvätten igår kväll och kände lukten av kattkiss. Jag hittade ett par byxor som åkte ut tillsammans med samtliga katter. Men i morse då jag steg upp kände jag fortfarande lukten av kattkiss. Det var en tröja också som hade fått sig en dos, så den åkte ut och så tvättade jag resten av kläderna två gånger till. Sedan skurade jag golven. Med såpa. Och fönsterputs. Innan jag gick ut och gav morgonhö till hästarna. Fröja var inte heller på strålande humör.

Men så tog jag sparken till havet. Joy tjöt av skratt, hundarna tjöt av iver och solens guld strålade över den blåskimrande snön. Så då kan man inte bli annat än på gott humör.

21 januari, 201421 januari, 2014

Kryddor

Idag tog jag en stund i ”smedjan” och uppgraderade vår kryddupphängare i skafferiet. Tidigare hade vi en ståltråd där kryddpåsarna hängde. Alla kryddor får inte plats där så vi har en tallrikshylla också där kryddorna trängs.

20 januari, 201420 januari, 2014

Tre grisar

Det bor tre grisar på vår gård. Egentligen är en av dem systers och Mats men det är jag och Rune, och Joy såklart, som tar hand om dem alla tre.
Jag tycker om grisar. Speciellt vår bruna gris.
Då de kom till oss satt jag oförskräckt på marken och kliade dem bakom örat. Men så kom den ena, Vit-leggen som Rune kallar honom, och bet mig i benet. Och jag hoppade förfärat ut ur hagen. Fast om jag ska vara riktigt ärlig så är nog ordet bet en aning överdrivet. Han mer provsmakade på byxbenet. Men då jag på kvällen skulle in i hagen och byta vattenhink kom alla tre springandes mot mig då jag började skramla med hinken. Jag kastade undan hinken och två av grisarna vände mot den. Den tredje, Vit-leggen, fortsatte mot mig.
Jag blev rädd.
Jag sprang bakom en tunn liten björk längre in i hagen och ropade skräckslaget på Rune genom mörkret. Men han var inne och utom räckhåll. Jag brukar aldrig vara rädd för djur, men denna lilla nykomling till gris var jag rädd för. Jag stod bakom den lilla björken ett bra tag innan jag med hjärtat i halsgropen sprintade ut ur hagen.
De är dock väldigt snälla våra grisar. Nu är jag inte rädd för Vit-leggen längre. Nästan inte.

20 januari, 2014

En lampa

Jag hittade en gammal Aftonbladet från 1962. Och jag tyckte att det blev lite tomt i köksfönstret ovanför diskbänken då julstjärnan är borta. Så jag hängde upp tidningen som lampa.

20 januari, 201421 januari, 2014

En ässja i köket

Jag var sjuk igår. Jag hade ont i halsen, ont i kroppen och kände mig matt. Och varm. Lite besviken blev jag då jag tog tempen och den visade att jag inte alls hade feber som jag trodde. Men jag var inte pigg. Jag hade tänk baka pizza i vedspisen. Det är bra att göra det då det är 27 minusgrader ute, för då vill man ha eld i vedspisen länge. Men det blev framflyttat.

När jag steg upp på morgonen kände jag mig ändå rätt pigg. Nog pigg att göra djuren. Jag gick ut till hästarna för att kontrollera deras vattenkopp. Om ni har hästar, och ni har en vattenkopp med en värmeslinga under koppen. Om den värmeslingan hängt ned lite, så den inte är mot koppen. Om ni tänkt länge, att den skulle du fästa upp. Om du tänkt, att man kan sätta ett skydd mot och isolering runt koppen. Om du tänkt allt detta. Gör det innan det blir 27 minusgrader, och du är förkyld. Ett litet tips bara.

Men det gick bra att fixa vattenkoppen fast sedan tog det stopp. Jag tillbringade en stor del av dagen i soffan. Men på eftermiddagen kröp det i kroppen. ”Jag har tråååkigt” sa jag till Rune. Men han tyckte inte alls att det gjorde något om jag hade tråkigt. Det tyckte jag. Då Joy somnat tog jag en bit najtråd som jag fått från Lakkapää, sådana som de buntar ihop armeringsjärn med. Jag tycker att det är fantastiskt roligt med metallarbete. Och så öppnade jag luckan till vedspisen och använde den som ässja. Och så blev det skapat en fotohållare. Jag ska smida lite mer i köksspisen idag.