Jag tycker om att fotografera. Det har jag alltid gjort. Men det har liksom aldrig blivit som jag tänkt mig. Då jag träffade Rune lärde han mig en del om fotografering, men jag hade aldrig tålamod att sätta mig in i hur hans kamera fungerade. All teknik kring fotografering var jag hopplöst ointresserad av. Och är. När Joy föddes köpte vi en lins till kameran som vi länge pratat om. Jag vet vad jag vill ha, men inte vad det heter. Så jag pratar på Anna-språk och min kloka make översätter till fotospråk. Och så sakta började jag lära mig. Hur bländaröppning och slutartid helt magiskt kan förändra en bild. Hur ljussättning och bakgrund har stor betydelse. Och det är en konst att fota. Och jag vill lära mig. Det är så mycket att tänka på, men som med allt annat – övning ger färdighet. Jag ska dela med mig lite av det jag lärt mig under min påbörjade erfarenhet av att springa med kameran i högsta hugg.
Tänk på bakgrunden. Ett aldrig så fint motiv blir sämre med fel bakgrund.
Se detaljerna. Ofta kan man få en bättre känsla av helheten även om man bara ser en bit av kakan.
På tal om känsla. Vad vill du förmedla? Fundera på det innan du börjar fotografera och försök få in den känslan i bilden.
Tänk på ljuset. Hur vill du att bilden ska framhävas?
Och fota många, många bilder. Då hittar du en som är super.
