Idag har det varit en fantastisk dag. Fantastisk på det där sättet som dagar är då det är maj, och sommaren knackar en på axeln och förvarnar att snart, snart så kommer den. En sådan där dag då barnen kastar av sig skorna och istället för att sätta på dem igen så tar man av sig sina egna skor. Jag och Bosse tog Fröja och vagnen idag och körde skogsvägen mot havet. Vi har lastat sten till bakväggen av växthuset. Vilken mina fina läsare är klar! Så när som på vädringsluckorna då. Fast de kategoriserar jag inte i vägg-kategorin utan mer i detta-kan-Rune-få hjälpa-mig-med-kategorin. Jag tycker att de där vädringsluckorna är ett något tråkigt arbete. Så istället har jag och Joy grävt och kärrat ut sand där odlingsbänkarna ska stå. Dem har jag börjat bygga av gammal zinkplåt och hässjevirke. Ett betydligt roligare arbete. Rune har arbetat med den andra hälften av grinden. Det är ett gediget arbete att fälla ihop dessa hässjestolpar. De är ojämna på alla de sätt och dessutom runda. Men han är ute och gör det sista på den nu medan jag skriver. Jag hör hur fräsmaskinen viner där ute medan skymningen sakta faller. Det är också en sådan där sak som gjort denna dagen så fin. Joy har rusat omkring utan skor, och maken har arbetat med grinden och jag med växthuset. Då och då går vi fram till varandra och kikar över axeln och stryker över kinden. Jag tror inte man kan bli så mycket rikare än så.
