Idag for vi iväg med bilen till fina Ove och Margareta och hämtade ett litet kök till Joy. Det har de haft till deras barn och barnbarn och det är så väldigt fint. Jag kan ta bild och lägga ut i morgon. Men vi var inte borta länge, för jag hade bröd på jäsning. Då vi kom hem, denna strålande vackra dag, så hängde det en påse med sik på vårt dörrhandtag. En man i byn tar ledigt från sitt arbete under några månader på sommarhalvåret och så fiskar han. Jag vill alltid köpa sik. Man kan nog inte få så mycket bättre service än så, med fisken hemkörd och levererad fast man varken beställt eller betalt. En lyx skulle jag vilja påstå. Så bruna bönerna som jag kokat på morgonen fick sparas till morgondagen och så har jag rökt sik idag.
Nu har vi ju ingen varmrök. Eller, ingen egentlig varmrök. Men jag röker i den ena vattenvärmaren som vi kokade grispotatisen i. Det fungerar väldigt bra. Enris i botten på själva vattenkitteln, fisken på ett galler en bit upp, lock på och så eldar man där man alltid eldar. Det fina med att ha två vattenvärmare är att man kan ha den ena till att värma vatten då man ska bada badkar ute, och den andra då man ska röka fisk. Ett tag hade vi bara en. Då rökte jag fisk i den i alla fall, och så diskade jag ur den innan jag värmde vatten för bad. ”Vad är det där?” frågade maken en gång och pekade på svarta små flarn som badade med honom i badkaret. ”Asch, det där är bara lite enris från då jag rökte fisk. Jag tror enris är bra för hyn” svarade jag. Han såg lite skeptisk ut, maken, det gjorde han. Men han sade ingenting. Fast jag tror att han tycker att det är väldigt bra att vi har två vattenvärmare.
Det blev väldigt gott med rökt fisk. Jag och Joy åt upp en hel fisk innan Linda hunnit komma med tunnbrödet.
