Midsommarhelgen har varit fin. Idag, midsommardagen, är min och makens femte bröllopsdag. Det är egentligen otroligt så fort tiden kan gå. Maken fick ett plus i kanten som kom ihåg det. Han väckte mig med en kyss och gratulerade på dagen. Att han sedan gjorde det igår behöver jag ju inte nämna.
Maja och Jari har varit här i helgen och Linda, Lina, Magnus och Tuvali har kommit på middag. Vi har lagat pulled pork från egen gris, silltårta, gravat röding och gjort sallader hasselbackspotatis och rabarber & jordgubbspaj. Joy hjälpte till med att grava fisken. Hon tyckte att vi skulle ha mycket vitpeppar, det tyckte hon.
Det är fint med vänner. Det är fint då man måste bära ut köksbordet i vardagsrummet och bära in långbordet från trädgården för att alla ska få plats. Jag tycker om det – när mina vänner plockar fram maten, när ljudnivån stiger, när barnen hoppar i soffan och när skratten avlöser diskussionerna. Och jag tycker om det långa bordet! Jag målade det svart, med tanken att ha det ute till gårdscaféet. Nu ska vi göra ett långt, svart bord till köket också. Ett kom-nu-alla-vänner-varenda-kotte-som-jag-känner-bord.
Åh en sådan underbar helg — allt från sillen till betongplattorna och ingefäran som gjorde sitt med tarmfloran. Gristvålen som förblev en hypotes när kanelen kom till undsättning. Och allt annat som förblev ogjort när tidsoptimismen och smörblommorna tog över. Prästgården får vi husesyna nästa sväng. Och utöka tvålkompetensen. Älskar er!!!
Min fina vän. Jag ska lägga ut ett utförlig beskrivning på tvålmakeriet. Mest om hur man inte ska göra :) Det ska bli spännande att prova om vi luktar som pepparkakor om en månad.