Stöd för klätterros och kattungar
Jag satte upp ett stöd för klätterrosen idag. Det tyckte jag blev mycket bra. Det tyckte tre kattungar också. De klättrar väldigt bra både här och där.
Att vidga sina vyer
Jag är självlärd på hästryggen så att säga. Det är hästarna som lärt mig det jag kan om dem. Och de är de bästa lärarna.
Men så har de andra i byn som har hästar i ett antal år försökt få med mig att rida lektion med dem. En kvinna som tydligen ska vara väldigt bra kommer med jämna mellanrum till byn och håller lektion. ”Neeej, jag tror inte det” har jag svarat då. Jag vill nämligen inte rida lektion. Ut i skogen ska jag!
Men. Det är väl för tur att man får ändra sig.
Jag provade idag. Jag och Hälge red en halvtimma för en instruktör. Han har gått på travet hela sitt liv, och är inte speciellt skolad. Vi är lite samma, fina Hälge och jag – full fart framåt. Men vi hade fantastiskt roligt på lektionen. Han är så fin denna häst. Och vi lärde oss massor.
Nu kommer jag fortsätta att rida i skogen. Jag kommer fortsätta bada i havet med hästarna och ha med dem då jag springer.
Men.
Jag kommer rida lektion också.
För det är nog så.
Att det är fint att vidga sina vyer.
Sårvård
Jag är en mästare på att skrapa, riva och skära mig. Sist ut var det foten som fick sig en reva. Jag går mer eller mindre alltid barfota denna tiden på året, och då blir det lätt så. Och bygger man en platta för en bastu så kan det vara lätt att man kliver på en armeringsmatta. Och då går det som det går.
Och tillhör man dessutom kategorin av personer som inte bara är sensibelt begåvade utan också har välsignats med envisa sår som inte vill läka så är det lite besvärligt ibland.
Men.
Det fina är att det finns åtgärder att ta till. Det finns ett litet blad som växer alldeles nära oss. En oansenlig liten växt som jag aldrig tänkt på. Och jag kan lova, att du har trampat på detta blad hundra gånger och hundra gånger till. Det växer nämligen på gräsmattor och vid vägkanter. Lite krasst kan man säga att de växer där de blir trampade på. Groblad heter de och det är en väldigt användbar liten växt.
Till sårvård bland annat. Bladen innehåller flera olika ämnen som hjälper till med sårläkning och har egenskapen att dra ut var, smuts och till och med stickor ur sår. Tydligen har denna växts egenskaper varit känd i tusentals år och SLU har gjort en studie dessutom – för er kära läsare som vill ha lite vetenskaplig substans i mina påståenden – på detta.
Så får du ett sår, gå ut och titta ned var du står. Säkerligen har du ett groblad i närheten av fötterna. Plocka in ett gäng och skölj bladen. Du kan gnugga ett blad så lite av bladsaften kommer ut och så lägger du på bladet med undersidan mot såret. Lägg på några blad över. Jag tejpade fast hela allt mot mitt sår med sporttejp.
Det blir spännande att se hur det verkar vara i morgon.
En kväll
Det är mysigt att strosa över gården på kvällen, när kroppen moler efter en dag med arbete och dimman lägger sig sakta i hästhagen. Då när man varit och hämtat in äggen och ropat på hästarna och tvätten hänger ute. Det blommar i fruktträden och luften luktar av sommar.
Ett kök till Joy
Av en gammal spis från en soptipp gjordes ett kök för barnbarnen av en man på 60-talet. Och nu har Joy fått det. Det är så fint att en mamma blir lite rörd.
Ett bastubygge
Det är märkligt egentligen hur roligt det kan vara att gräva en massa sand. För sand gräver jag. Det är vattenledningar och avlopp, stenkista och elkabel som ska ner och på plats i jorden. Men det är roligt att arbeta med sin egen vilja som chef och för vårt inre så ser vi bastun stå färdig. Maken är i princip färdig med gjutformen nu och jag håller på att jämna ut marknivån för att förbereda för isolering. Skotta lite extra sand dit också. Hönsen tycker också det är roligt med byggprojekt. De spatserar omkring som små byggherrar och är ivriga deltagare i arbetet. Höns är väldigt duktiga på att jämna till sand.
Röka fisk
Idag for vi iväg med bilen till fina Ove och Margareta och hämtade ett litet kök till Joy. Det har de haft till deras barn och barnbarn och det är så väldigt fint. Jag kan ta bild och lägga ut i morgon. Men vi var inte borta länge, för jag hade bröd på jäsning. Då vi kom hem, denna strålande vackra dag, så hängde det en påse med sik på vårt dörrhandtag. En man i byn tar ledigt från sitt arbete under några månader på sommarhalvåret och så fiskar han. Jag vill alltid köpa sik. Man kan nog inte få så mycket bättre service än så, med fisken hemkörd och levererad fast man varken beställt eller betalt. En lyx skulle jag vilja påstå. Så bruna bönerna som jag kokat på morgonen fick sparas till morgondagen och så har jag rökt sik idag.
Nu har vi ju ingen varmrök. Eller, ingen egentlig varmrök. Men jag röker i den ena vattenvärmaren som vi kokade grispotatisen i. Det fungerar väldigt bra. Enris i botten på själva vattenkitteln, fisken på ett galler en bit upp, lock på och så eldar man där man alltid eldar. Det fina med att ha två vattenvärmare är att man kan ha den ena till att värma vatten då man ska bada badkar ute, och den andra då man ska röka fisk. Ett tag hade vi bara en. Då rökte jag fisk i den i alla fall, och så diskade jag ur den innan jag värmde vatten för bad. ”Vad är det där?” frågade maken en gång och pekade på svarta små flarn som badade med honom i badkaret. ”Asch, det där är bara lite enris från då jag rökte fisk. Jag tror enris är bra för hyn” svarade jag. Han såg lite skeptisk ut, maken, det gjorde han. Men han sade ingenting. Fast jag tror att han tycker att det är väldigt bra att vi har två vattenvärmare.
Det blev väldigt gott med rökt fisk. Jag och Joy åt upp en hel fisk innan Linda hunnit komma med tunnbrödet.
Att övervaka middagen
Det har regnat i flera dagar. Det har varit trist. Fast regnet i sig behövs. Det är viktigt för blåbär och kantareller att det kommer regn också i början av sommaren. Men problemet är då det är detta pissande, strilande regn som liksom mer blåser fram än regnar ner. Sådant där regn som man inte ser då man tittar ut genom fönstret och funderar om man ska ut med hundarna. Sådant där regn som blåser in under kragen då man beslutat sig för att gå ut. Sådant regn är jag inte särskilt överförtjust i.
Men idag. Idag har solen strålat. Vi lagade mat ute. Joy är duktig på att övervaka matlagningen. Rune var duktig på att övervaka den färdiga maten. Det är väldigt mysigt att äta middag ute på ett påslakan på gräsmattan, det är det. Dock får man vara beredd på att ett gäng hönor tycker precis detsamma, om man nu råkar ha ett gäng sådana på sin gräsmatta.
