Imorgon kommer jag hem. Efter en vecka av helt fantastiskt, otroligt, härligt, roligt arbete. Ja, jag vet – jag är fullt medveten om att jag är lite hög på lyckorus för tillfället. Lite yvig i mina rörelser om man säger så. Men jag varken kan eller vill tygla denna kreativitet som liksom hoppar inom mig. Och ut ur mig.
Det är inte alltid lika roligt att träffa nya människor. Ibland är det smått skräckinjagande. Fast emellanåt. Då är det fantastiskt. Dessa väsen som liksom gör att man blir lite gladare, att världen känns lite, lite bättre och som får en att mer skutta fram än gå. Jag är alltid nervös innan jag ska ut och göra mina intervjuer. Jag börjar på allvar tro att det är någon hormonell störning i min svettproduktion efter barnaproducerandet för jag kan lukta som om jag inte duschat på en vecka. Vilket ju inte är allt för ovanligt i och för sig. Men min raggardusch är jag ständigt trogen och idag har jag tvättat mig under armarna tre gånger. Med ett resultat som om jag lika gärna kunde ha legat i tält i tre dagar. Det kan ju inte vara normalt tänker jag. Men jag har en väldigt gott luktande deodorant, och mina kära intervjupersoner intygar upprepade gånger att de inte alls känner sig besvärade (och vad skulle de säga annars?) så jag inbillar sig att det ändå går bra.
Imorgon kommer jag hem till älskat barn och älskad make. Och gården och djuren. Åh, jag längtar! Dagens tips till er alla. Då ni känner, att ni har väldigt mycket fint i livet – stanna upp några sekunder, blunda och så ta bara in allt och så tillåter du dig själv att vara oförskämt nöjd med livet en stund.
