En buss och ett äventyr

Min första bil hette Egil. Jag köpte honom för pengarna jag – och Kolla – fick då Kollas valpar såldes. Då när vi kommit hem från Island och denna misshandlade, undernärda hund bara blev rundare och rundare.
Det var en gammal blå passat, en stor kombi utan varken abs eller servo men som jag älskade. Nu tycker jag att det är ett ganska så starkt ord för materiella ting men jag tänker att endel gamla bilar – så som vissa hus – har en själ. Kanske inte på samma sätt som levande varelser, men det finns någonting speciellt där som nya bilar inte har. Och denna gamla bil var speciell. Jag var så stolt över honom. Han mötte sitt öde då en vän till mig lånade honom och råkade i närkontakt med en timmerbil. Allt gick väl med min vän, tack och lov, men Egil blev bara skrot.
Det är över tolv år sedan jag köpte Egil. Efter den bilen, så har jag haft ett antal, men ingen som talat till mig på samma sätt. Tills jag såg Bussen.

På en auktion via nätet såldes en gammal Ford Transit, årsmodell -83 (den bästa såklart enligt mig). Blå och med plats för två passagerare och så sedan ett enormt lastutrymme. Perfekt för mig och mina jobbuppdrag. Jag har sökt efter en bil med bra lastutrymme – behövs för att köra byggmaterial, verktyg och utskrifter – en som har charm (läs; gammal ) och som inte håller på att ramla ihop. Så såg jag denna Transit.
Och föll pladask.
Att den fanns i Göteborg och var på auktion vara bara detaljer.

Jag bokade flygbiljett för mig och Joy 10 dagar före auktionen hade sluttid och längtade väldigt. Linda undrade lite försiktigt och aningen oroligt och det var så smart att boka flyg innan jag visste om jag skulle vinna auktionen men jag titta oförstående på henne. Vadå, om? Det var ju min buss. Och så blev det.
Jag vann auktionen på ett antal tusen under vad jag var beredd att betala och sedan satt jag och Joy på ett flyg till Stockholm. Min fina vän Janita plockade upp oss på flygplasten och så sov vi en natt med henne hos hennes mamma med man på deras fantastiska gård och arbetsplats med ekologiskt jordbruk och LSS-boende. Sedan tog vi buss till Göteborg och satt vid havet och åt räkmacka med Stina. Dagen efter tog vi spårvagn och buss till vår Buss. Jag var lite nervös. Jag hade ju trots allt 120 mil hem. Det vore ju trevligt om jag inte alldeles hade köpt grisen i säcken.

Jag gick in på kontoret och hämtade nyckeln och sedan gick jag ut till Stina och Joy som stod ute och inspekterade Bussen. Joy blängde på ena hjulet var oroväckande hopsjunket.
”Det är punktering”, sade hon.
”Nejdå”, svarade jag och synade nervöst däcket, ”det är bara lite lite luft”.
Varpå barnet vrålskriker att bussen är trasig och att hon inte tänkte åka i den. Vi hade en tid att passa på besiktningen – nej, den var inte besiktigad – och jag kände hur nervositeten sakta byttes ut mot stress.
Efter lite övertalningen (en mamma bar ett skrikande barn in i bussen) så var vi alla tre så på plats i bussen. Vi fick fyllt luft i däcket och mat i magarna. Sedan bar det av mot besiktningen. Jag var så nervös att jag skakade på handen då jag skulle ta fram kontokortet och betala.
”Allt utom körförbud på plats” bad jag tyst hela tiden.
Och som den duktiga, fina buss jag visste att den var så gick den igenom.

Vi sade adjö till Stina och så startade den 120 mil långa resan hem. Det gick väldigt bra. Förutom att Joy tappade min nya mobil i marken så den inte gick att ringa med klockan elva om kvällen utanför det helt öde och kusliga vandrarhemmet där vi skulle bo och jag var allvarligt mörkrädd. Men inget spöke väckte oss och bussen startade på morgonen (tack gode gud) då vi skyndade vidare klockan sex på morgonen. Vi stannade och badade efter vägen och gick på loppisar och hade väldigt mysigt.
Några tips om ni någon gång ska fara till Göteborg och köpa en gammal buss;

– Ta inte bara med bikinitoppen. Man vill gärna ha med bikinitrosor då man ska bada med en treåring i en pool på en camping. Om man inte har det, ta inte på dig dina smutsiga jeansshorts och tro att du lite smidigt att skynda dig ned i vattnet och låtsas som att du alltid använder dessa shorts som badbyxor. En treåring kommer högt och tydligt fråga varför du har på dig dem. Och försöker du då tysta barnet med att säga att dessa brukar du ju visst bada med så kommer treåringen högt deklarera att det brukar du inte alls det.

– Stanna och bada i sjöar. Då behövs varken bikinitrosor eller toppar.

– Ta med dig öronproppar. Innan du hunnit hem och ljudisolera lastutrymmet som är som en resonanslåda så låter det ganska mycket.

– Var tacksam att att lastutrymmet är en resonanslåda för då ett barn hittar en liten pianomakapär på en loppis som hon i timtal sitter och spelar hemska förinspelade melodier på så är man väldigt glad att man inte hör så mycket.

– Köp en påse ballonger. Tydligen kan man baka en tårta med dem och ett vinterdäck.

– Stanna på en bensinmack, låna verktyg och spänn fläktremmen. Det är lite pinsamt då det tjuter så alla vänder sig om då man kör sakta genom Ljusdal centrum.

– Var inte orolig att det blir bökigt med en stor väska med en bilbarnstol nedtryck i. Du har en väldigt bra bärhjälp med dig som besitter en stor envishet.

– Njut av resan. Det är fantastiskt roligt och en mamma och en treåring har det väldigt mysigt.

-Då du kommer hem och behöver köpa råspont till ett vedbotak så är det första gången på flera år som du inte saknar ett släp!

 

badpaus bussen tårta väskhjälp

 

2 Responses to "En buss och ett äventyr"

  1. Vilken fin blogg du har! Bilderna och texterna, jag fastnade verkligen. Jag var tvungen att gå in och kika efter Janita tipsade mig och berättade om bussen. Vilken fantastisk resa och så himla modigt. Heja dig!

    • anna

      Åh tack, så roligt att höra! :)