Kanske finns det inget mer symboliskt för hösten än en finnspets som ligger ute i skogen och naturens alla färger liksom dansar genom hundens päls. Jag och Joy ska åka till Malmberget på tisdag och då ska Moa och fågelbössan följa med. Det har blivit mindre jakt för den hunden än jag önskat, men småbarnsåren har en tendens att ha den effekten. Att man hinner med färre saker än man hade önskat ibland vill säga. Men nu är Joy så stor att hon kan vara med mormor medan jag jagar och så kan hon få följa med mig och morfar i skogen då mormor jobbar. Jag kan tänka mig att alla tjädrar skulle vara tacksamma för det sistnämnda.
