Joy vill inte somna klockan sju nu för tiden. Så istället för att sova så tog vi hundarna och cyklade till havet jag och Joy tillsammans med Linda. Och det är så fint, att ha en vän som är som en i familjen. Ibland då jag tänker på Linda och vad hon betyder så vill jag gråta en liten skvätt. Och ofta då jag tänker att jag vill gråta en skvätt så gör jag det. Fast jag är inte alls överkänslig. Jag fick låna en bok av Janita. ”Drunkna inte i dina känslor – en överlevnadshandbok för sensibelt begåvade”. Så det är vad jag är – sensibelt begåvad. Så till er alla där ute som känner väldigt mycket, som reagerar på det som är men inte nödvändigtvis sägs, som känner av stämningar och överlag – på gott och ont – är hudlösa inför andras känslor, som blir fascinerad av det otroligt vackra i ett ösregn och deprimerad över en orättvisa. Ni är inte överkänsliga. Och alla andra är nödvändigtvis inte underkänsliga. Vi är alla olika och några av oss råkar vara sensibelt begåvade. Och det är som med allt annat – på gott och ont. Men då man är vid havet med sitt barn och sin vän. Då de två sitter tätt, tätt med huvudena ihop och tittar på myror. Då de står hand i hand och blickar ut över havet. Då sväller hjärtat över av kärlek. Då är det bara gott.
