Inlägg

Publicerat

Snöbrist och förväntan

Vet ni. Mina tävlingsnerver har liksom lugnat ner sig. Nu då jag tänker på mitt långlopp på söndag så känner jag mig relativt lugn. Förutom då jag tänker på snömängden. Från början var tanken att loppet skulle gå mellan Boliden och Skellefteå men nu är det snöbrist. Det blir tre kilometer kortare, och 3×14 km. Det blir varvlopp med andra ord. Det känns ju sådär, men bara det blir av så är jag glad. Det vore ju väldigt tråkigt om det skulle bli inställt nu då mina nerver repat sig drastiskt och blivit lite förväntansfulla. Jag hade tänkt åka skidor idag men det har regnat och blåst och föret är minst sagt hemskt. Jag for och sprang istället. Det var också hemskt. Isgata igen. Tur att Joy och vagnen var med för jag kunde ha den som stöd då jag halkade.

I morgon, då blir det styrketräning på spoven. Då kommer det bilder med tips – som jag lovat- hur man kan träna styrketräning hemma. Riktigt bra träning utan att betala dyra pengar på ett gymkort.

Publicerat

Mors dag

En av fördelarna med att ha en norsk make är att man får fira mors dag två gånger per år. Mors dag i Norge var nämligen igår. ”Jag ska baka till dig idag” sade Rune stolt på morgonen. Nu blev det ju inte riktigt så. Vi kan skylla på att baksleven var i målarfärgen. Men idag har Rune och Joy bakat kanelbullar till mig. Det är vardagslyx.

_MG_8137

_MG_8155

_MG_8163

Publicerat

Ett målartips för män

Idag har vi målat och målat. Vi jobbar med trapphuset och hallen uppe. Bilder kommer! Vi ska bara bli lite mer färdiga först.

Ett litet tips till alla äkta män; Om ni ska måla. Om ni ska röra om i färgen. Använd en träpinne. Använd inte en träslev som er fru alltid använder då hon bakar.

_MG_8134

Publicerat

Heja, heja

Idag har jag laddat inför mitt långlopp nästa söndag i soffan framför OS. Jag har studerat teknik så att säga. Och vrålat. Det var väldigt spännande. Egentligen kan vi nog klassa det som ett träningspass för jag hade skyhög puls.

På tal om OS. Jag har haft lite av ett paradigmskifte i min inställning gentemot Tyskland. Jag har alltid menat, att tyskarna de är minsann ett sådant där herre-folk, som tror att de är någonting förmer än andra. Oj hoppsan, det där lät farligt likt Jante..? Jag har aldrig någonsin hejat på en tysk i en tävling, och aldrig varit speciellt imponerad över någonting med Tyskland. Vad som skedde under andra världskriget har gjort att jag tänkt, att detta folk har någonting mörkt boende i sig. Och så har det fått vara, utan att jag en endaste gång reflekterat över mina åsikter. Så läste jag en artikel innan OS kickade igång, angående de kläder Tysklands trupp skulle bära under invigningen. Tydligen skulle det vara en sprakande blandning av färger. En tyst men väl så synlig protest mot det antigay-lagar som införts i Ryssland? Vidare stod det i artikeln att Tyskland efter tredje rikets fall arbetat hårt för att bygga upp ett demokratiskt och moraliskt land. Nu finns det inget land och inget folk som inte har sina mörka sidor. Men jag fick en helt ny syn på Tyskland då jag såg på OS-invigningen och såg detta land marschera fram. Oj, tänkte jag, vem är det som är trångsynt egentligen? Och då började jag fundera. Mängder av ekologiska produkter, då man börjar se efter, är tillverkade i Tyskland. De är långt framme i det tänket, att värna om miljön. Och nu då jag börjat forska kring kvarnar, för att mala mitt eget mjöl – var görs inte mängder av kvarnar, om inte i Tyskland? Så, heja Tyskland.

Efter tv tog vi en tur ute. Joy åkte skidor. ”Heja, heja” sade hon och viftade med stavarna. Så det är dagens nya ord.

_MG_8097

_MG_8099

 

_MG_8105

 

Publicerat

Pölsa och upphängning för kökshandduk

Rune är på 50-årsfest och äter festmat. Jag och Joy är hemma. Vi äter pölsa. Joy har lite feber och många mässlingprickar efter vaccinationen. Helt normalt att barn får det. Men då blir ett barn kinkigt och inte alls festsugen. Och då en pappa lugnt säger ”åk du mamma och ha det mysigt” så skriker ett barn hysteriskt ”mamma, mamma, MAMMA, MAAAAMMA. Så då stannar en mamma hemma och äter pölsa.

Det är en kvinna i byn som bjuder på kalas. Hon bor i ett hus som jag tycker är så otroligt vackert. Järnvitrolgrå fasad och vita fönster, vita foder och vita knutbräder och en liten inglasad förstukvist med gamla fönster. Så jag har gjort en födelsedagspresent som Rune tog med. En hängare för kökshanddukar inspirerad av, och som hyllning till, det huset.

_MG_8076
I skogens glänta på kullens topp
står med grånande väggar under tidens lopp
så egen och unik
Det vackraste huset i Burvik

_MG_8082

_MG_8079

 

Publicerat

Det gick bra

Skidloppet gick bra. När vi väl var framme med bilen till starten så vek nervositeten undan och så kändes det spännande. ”Det här kommer att bli roligt” sade jag till Lina. Då blängde hon på mig. ”Det var ju dags att säga det nu” sade hon. Jag hade med min nervositet lyckats stressa upp henne under bilresan och då jag blev förväntansfull så visste inte mina tävlingsnerver var de skulle ta vägen så då hoppade de över till Lina.

Dock var jag mycket glad att jag hade mina klassiska skidor och att Magnus satte på varmvalla för det var tungt före. Blötsnö och motvind. Hade jag bara stakat så hade jag börjat gråta. Men nu slapp vi ju det så det var bra. Skidformen? Ja, den är väl inte riktigt på topp. Jag kunde åka på, men inte pressa mig. Då tog det stopp. Det kändes skönt att jag inte hade 45 km att åka idag. Nu har jag en vecka på mig till nästa lopp. Då är det dags att mobilisera för ”Spring för livet”. Jag hoppas att ni är med mig på de milen!

Publicerat

Såhär ser det ut…

…genom vårt köksfönster. Tungt. Det är vad det kommer att gå idag. Jag har omvärderat mitt beslut om vilka skidor jag ska ta. Jag har haft glidtest igår kväll. Då gled mina klassiska lika bra som skateskidorna så då tar jag dem. Det som kan vara lite oroväckande är att då jag gjorde glidtestet i morse så kom jag en tiondel så långt som igår. Men, ett bra träningspass kommer det att bli.

_MG_8057

Publicerat

Köksdag en fredag

Idag har fina Gullvi varit här. Vi har bakat bröd. Vilket i vanlig ordning innebar dammsugning för mig och bad för Joy. Vi har haft det väldigt roligt. Men huvudaktiviteten idag var att Gullvi lärde mig koka pölsa. Det gick mycket bättre än med stickningen. Det blev en väldigt god pölsa, om  jag får säga det själv. Och inte svårt alls. Recept kommer. Inte bara just nu. Just nu måste jag ut och upp på vindan på bagarstugan och hämta Runes skidor och försöka tänka positiva tankar över att det inte alls är torsdag idag. Fy.

_MG_8027_MG_8036

_MG_8016

Publicerat

Förnekelse

I morgon är det dags för min skidtävling. Jag har bestämt, att jag ska trotsa mina tävlingsnerver och åka med tidtagning. Det är ju egentligen löjligt att inte göra det. Bara för att jag blir nervös. Det är ju inte precis OS. Dock är mina tävlingsnerver förvånansvärt smarta. Jag har nämligen hela dagen idag varit övertygad om att det är torsdag. Så såg jag på datorn att det stod fredag högst uppe i hörnet. Och på min telefon. Jag tyckte att det var ovanligt smart av Joy att kunna ända datum både på datorn och mobilen. Utan att jag sett det. Jag gick in på klart.se och de menade också att det var fredag. Och då tänkte jag, att hon kan nog inte ändå ha lyckats med att ändra datum där. Så då kom chocken att det ju faktiskt är i morgon jag ska åka. Så tydligen kan tävlingsnerver leda till förnekelse. Och då man dessutom lider av dålig planeringsförmåga så är ju mina skidor såklart hopplöst eftersatta. Men det stod faktiskt på tävlingens hemsida att det var väldigt lättåkta 12 km så jag ska ta Runes skateskidor och staka mig igenom tävlingen. Jag menar, det finns ju de som stakar sig igenom hela Vasaloppet. Hur svårt kan det vara egentligen?

Publicerat

På tal om kokosolja – vilken hälsoprodukt!

På tal om kokos. Jag har läst in mig på ämnet nu. Tydligen är kokos – förutom att man luktar som en kokostopp och är leeen – en fantastisk produkt på flera sätt. En något förbisedd sådan kan jag tycka. Fast nu kan det ju vara så att det är min förmåga att vara oinsatt som förklarar min förbiseende. Men nu är jag insatt.

Att smörja in sig med kokosolja i ansikte och kropp gör dig inte bara len. Det ska tydligen vara bra mot påsar under ögonen och rynkor. Och det kan ju vara bra om man a) har småbarn och b) passerat de trettio.

Kokosolja innehåller mycket laurinsyra och hjälper att skydda mot bakterie- och virusangrepp. Den innehåller också kaprylsyra som finns i bröstmjölk. Denna fettsyra gynnar tarmens tillväxt av bra bakterier, boostar immunförsvaret och skyddar mot infektioner.

Fettsyrorna i kokos är – även då de är mättat fett som generellt är det dåliga fettet – ett bra och unikt fett för kroppen. Fettets struktur är ett sådan som lätt omvandlas till energi i kroppen istället för att lagras in och har en positiv inverkan på kroppens ämnesomsättning. Med andra ord, vill man gå ned i vikt så är det bra att inkludera kokosolja i kosten.

Kokosolja hjälper till att återställa kroppsfetterna, balansera insulinnivåerna och skydda levern.

Det finns olika typer av kokosoljan. Kallpressad, varmpressad och raffinerad. Välj den kallpressade, den har alla värmekänsliga vitaminer kvar. Och välj den ekologiska. Den processade oljan har ändrat på fettsyrorna. Då jag skulle köpa kokosolja titta jag misstänksamt på burken. Jag hade nämligen förväntat mig en olja, sådär flytande ni vet som oljor är. Men kokosolja är inte flytande i rumstemperatur – om ni nu inte eldad lite väl ivrig i er täljstenskamin – och ska vara vit eller ljusgul i färgen.

Oljan hjälper att lindra eksem och klåda.

Man kan använda kokosoljan som behandling mot mjäll och som inpackning för håret. Massera in i håret och låt sitta i en halvtimma. Trä över en badmössa – eller i mitt fall kommer det bli en konsumkasse. Sedan måste man tvätta håret två gånger för att få bort allt. Jag ska testa detta, hur det fungerar att tvätta bort kokos med ägg.

Ät ungefär 2-3 matskedar kokosolja om dagen. Den är bra att äta innan och efter träning. Man kan exempelvis äta den bara rakt upp och ned som den är, på bröd – testa mitt tips på smörgås! – som salladsdressing eller i bakverk. Nu är detta ett nytt område för mig men jag ska prova olika recept och skriva hur det smakar.

Publicerat

Kokosolja

Nu är min fåfänga nöjd.
För även om den bor där uppe i håret så är den petig med vissa andra saker.
Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, använt mig av lotioner eller krämer för vare sig ansikte eller kropp. Och min hud råkar vara av den sorten att den är slät och len. Rune kan ibland stryka mig över min mage och säga ”Du är så mjuk”. Fast då tittar jag och min fåfänga missnöjt på Rune. ”Len, Rune, leeen” påpekar jag då. ” Mjuk? Min mage är inte mjuk.” Och då himlar han med ögonen och muttrar något om det svenska språket och om kvinnor.
Fast nu på vintern så kan huden kännas torr. Men vare sig jag, mitt hår, eller min fåfänga är särskilt imponerade över svindyra produkter som ska få oss alla nöjda.
Så var jag på hälsokosten och köpte ekologisk kokosolja – som för övrigt är förvånadsvärt gott på tunnbröd med banan, pepparrot och gurka med lite salt på (ja, det låter helt galet men prova!). Det var till då jag ska göra egen deodorant – vilket jag inte gjort än. Så sade min kokos-smörgås-vän att hon allltid smörjer in sig i kokosolja. (hon har en från-den-här-burken-äter-jag och en från-den-här-burken-smörjer-jag-in-kroppen. Det kändes lite som att jag skulle klargöra det).
Så då har jag börjat med det.
Och det kan jag varmt rekommendera.
Så om du är torr i huden, gå till en hälsokost, köp en burk ekologisk kokosolja och smörj in dig. Jag smörjer in ansiktet också. Rune blev ivrig han också och smorde in sina knän. Och efter tre dagar är inte hans knän alls som elefanthud längre. Det är egentligen lite av ett mirakel, det också.
Så vi är som inne i det här med kokos nu. Vi går omkring och doftar kokosbollar. Vilket är för övrigt en otroligt god lukt. Han köpte sådana idag förresten, maken, och åt i bilen på väg hem från jobbet. Han tycker om att göra så. Äta godsaker i bilen. Men han hade kokos och choklad i ena mungipan så han blev avslöjad.

_MG_7968

Publicerat

Mirakel händer och mirakelhänder

Kanske kan det vara provocerande för någon, som befinner sig i en barnlängtan att läsa det jag nu skriver. Kanske kan en del inte identifiera sig med det jag vill förmedla. Goda råd vill man ibland spy åt.
Och det är ok.

Men nu kommer jag att dela med mig av det jag lärde mig då jag och Rune gick vägen för att få barn;

Det är inget skamfullt med att söka hjälp. Jag vet inte, om det är hur vårt samhälle ser ut idag som gör att ofrivillig barnlöshet ofta är så starkt förknippat med skam. Om det är den ständiga jakten efter att vara så lyckad, som gör att barnlöshet känns som ett misslyckande. Men släng skammen ut genom fönstret!

Att känna tacksamhet för möjligheten att det finns hjälp att få lyfte mig många gånger då sorgen slog fast i hjärtat. För det är faktiskt så, att livet är inte rättvist. Och vi har alla våra sorger i livet. Ingen, ingen, går genom livet utan att uppleva svåra händelser. Men det magiska är, att vi alltid har ett val. Vi kan välja att se allt det fina i livet som också finns.

Håll kärleken i handen. Hårt.

Om ni vill söka hjälp. Följ magkänslan. Välj en klinik som känns rätt i hjärtat. Välj en klinik långt bort. Ta resan dit som en semester. Bo på ett mysigt vandrarhem med äppelträd i trädgården. Ät god mat. Stek äpplen på kvällen. Gå på café. Gå på Bauhaus.Vet ni hur mycket spännande det finns på detta varuhus? Då vi skulle göra vår andra provrörsbefruktning och gjorde oss klara för resan till Uppsala tittade Rune på mig. ”Nu får vi gå på Bauhaus igen” sade han och såg lycklig ut. Och jag log.

Skratta då du är glad. För det är faktiskt så, att oavsett hur det går, så är man på en resa i livet där man gör de mest tokiga sakerna. Fyll den resan med ljusa minnen. Som då Runes spermieprov visade stilla spermier och mina ägg var utplockade. Vad gör man då? Är allt kört? Men Rune fick lägga sig på en brits med familjejuvelerna – bokstavligt talat – i strålkastarljuset och läkaren stod där med en lång spruta. ”Jaha, och vilken sida ska vi ta ifrån?” frågade han. Jag och Rune stirrade fåraktigt på varandra. ”Höger?” frågade läkaren. ”JA” svarade vi samtidigt och jag skattade, för höger hade vi båda tänkt på. Och så tog läkaren ut spermier direkt från testikeln och på 30 sekunder hade all möjlig utrustning analyserat spermierna och läkaren tittade på oss. Så drog han av sig plasthandskarna och sköt iväg dem över rummet som om han varit en pojke med slangbella och sköterskan skrattade och sade att det där var ett bra tecken. För det fanns starka simmare där. Och en av dem var början på Joy.

Gråt då du är ledsen. Det är ok. Ingen är stark hela tiden.

Ta dig tid att göra det du mår bra av. Jag pluggade under vår ivf-resa, hade lite pengar men massor med tid. Jag tränade, red, renoverade på huset och grillade korv vid havet.

Och ta hand om dig. Mirakel händer, de gör det.

IMG_2133
Mirakelhänder

IMG_2180

Publicerat

Till mina vänner

Det finns en människa. Hon vandrar genom livet med en gåva. Jag har aldrig mött en person, som med några drag med en penna på ett papper kan skapa nya världar för mig, så som hon kan. Hon som alltid var vid min sida då när vi egentligen var helt olika alla andra, och kanske egentligen borde känt oss utanför.
Men det gjorde vi aldrig. För vi hade varandra.
Hon som är min motpol.
Och precis likadan.
Samtidigt.
Hon som är en tunnbrödsmacka med cocosfett, pepparrot, banan och gurka.
Och jag som är ett hårdbröd med egengjord leverpastej.
Hon som lär mig om livet, som går sin egen väg, hon som alltid finns där och som är värd all lakrits i hela världen.

Och så finns det en person.
Hon som får mig att växa.
Hon som med sitt lugn och sin energi får mig att vilja vara en bättre människa. Hon som lagt ett mynt i min hand, och visat att den har två sidor.
Hon som kan skapa ett hem av drömmar och som håller fram handen för den som har ramlat.
Hon som ger de finaste gamla fönster som hon sparat länge i inflyttningspresent för att hon vet att jag älskar gamla fönster. Hon som kan se igenom stål och murar och som genom sin världssyn får mig att häpna för det jag inte sett.

Och så finns det en individ.
Hon som kan vara rädd för så mycket, men som egentligen är den modigaste jag känner.
Hon som med sitt lugna väsen gör de mest träffande reflektioner och som påminner mig om, att vända på myntet i handen. Hon som egentligen tycker att jag ger alldeles för långa kramar, men som alltid låter mig hållas.
Hon som lär mig att äta kikärtor och som är en klippa då jag är stormen.

Publicerat

Tävlingsnerver

Idag har solen bäddat in skogen, snön och skidspåret i gnistrande strålar.
Och jag har bäddat in Joy i skidpulkan.
Vi har åkt till havet. Det är första riktiga träningspasset jag gjort på över två veckor tack vare min förkylning. Det positiva var att det kändes bra. Inte nu-känner-jag-mig-verkligen-i-form-bra men i alla fall det-känns-inte-som-att-jag-ska-svimma-bra. Och det är ju alltid någonting.
Jag och Joy och hundarna var ute i flera timmar. Fast då är stoppet hos min vän Lina inräknat. Vi fick bullar. Hon har hittat en annons om en skidtävling nu på lördag. ”Nej tack” sade jag då hon frågade om jag ville åka med henne. Jag vill inte chocka mina tävlingsnerver till bristningsgränsen med tävling två helger på raken. Men nu kunde man åka öppet spår utan tidtagning. Så jag tänker att det kan ju vara ett bra sätt att värma upp inför nästa helg, då jag ska åka 45 km.
Med tidtagning.
Jag måste ta tillbaka mitt påstående att jag har noll tävlingsnerver. Jag har väldigt mycket tävlingsnerver.
Det enda problemet är att de inte tycker om tidtagning. De tycker mycket illa om det, snarare.

_MG_7924

_MG_7934

_MG_7936

Publicerat

Förvånandsvärt rena händer och en musa

Så var det ju det här med musa.
Från början var en musa benämningen på poesins gudinnor. Och alla stora konstnärer, poeter och kreativa storheter har sin musa. Denna källa till inspiration som är som en naturkraft. Denna gudomlighet som nog många gånger tagit sin form i den lidande konstnärens stora kärlek.

Och jag vill ju se mig på mig själv som ett kreativt väsen. Och så sitter jag här ovanför polcirkeln utan ett enda djur med i bagageluckan och tittar förundrat på mina händer som vilar stilla och är förvånandsvärt rena.
Och då står det klart.
Att jag har en musa.
Kanske inte av den gudomliga sorten. Men en naturkraft. Det är det.

Hästskit.
Det är min musa det.

Publicerat

INTE!

Jag skulle absolut inte klassa mig själv som obildad. Det är inte det jag menar.
Inte heller skulle jag påstå att jag inte är speciellt klyftig.
Men, jag är ju inte särskilt insatt, om vi säger så.
Det är ju inte så att jag tycker att nyheterna är ointressant, men det finns helt enkelt inte speciellt mycket tid till tv i mitt liv. Sådär på regelbunden basis så att man följer med vad som händer.
Men även om jag är en person som råkar vara något oinsatt, så fångar jag upp nog mycket för att allt som oftast reta upp mig över något helt vansinnigt i våran värld.

Som igår.
Efter att ha släppt av Linda hos hennnes föräldrar så hade jag och Joy fem mil kvar hem till mamma och pappa. Joy sov, och jag lyssnade på karlavagnen. Ämnet var dagens barn, som tidigt vill kliva in i vuxenvärlden. Och dessa vuxna på radio diskuterar läppstift på femåringar, små behåar för sjuåringar och huruvida en sexåring ska ha en egen surfplatta eller inte.
INTE!

En klok man skrev 1923;

”Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande  pilar.”

Ibland tänker jag, att hur ska det gå för Joy i livet med en mamma som klipper sitt eget hår och går på konsum i pyjamasbyxor. Hon lär skämmas för mig.
Fast å andra sidan lär hon skämmas för mig hur som helst.
Det hör till, tänker jag. Att skämma ut sina barn enbart genom att existera.

Det jag vill ge Joy då vi sänder henne som en pil ut i livet, är en stadig grund att stå på. Jag vill att hon ska veta sin rätt till sig själv, till sina tankar och åsikter. Sin rätt till sina drömmar.
Jag vill att hon ska veta sitt ansvar gentemot andra människor. Jag vill att hon ska kunna skilja rätt från fel, och ha modet att stå upp för det.
Jag vill att hon ska veta, att hon är viktig.
Jag vill att hon ska veta att hon duger. Precis som hon är.
Och jag tror att vägen att vandra dit inte är via läppstift, minibehåar och surfplattor.
INTE!

 

 

 

Publicerat

Norr om polcirkeln och Mormors ålandspannkaka

Jag och Joy befinner oss norr om Polcirkeln. Utan ett enda djur med i bagaget. Förutom en gris i plastpåsar då. Mamma och pappa fick hemslakt hemkört, så att säga. Det är lite skönt, att kunna vakna på morgonen och inte direkt hoppa i skorna för att mata diverse djur och rasta en lydig och en olydig hund.

Vi ska vara här över helgen. Vi körde upp igår eftermiddag. Linda åkte med till sin familj och vi hämtade henne från bussen då hon slutade jobbet. Jag körde och Linda satt med Joy i baksätet. Linda fick sjunga Pippi-sången tills hon blev så less så hon ändrade texten. Men bilfärden gick mycket bra. Linda blev bara lite blöt då Joy hällde vatten på henne. Vi stannade hos mormor och morfar i Överkalix. Det är den bästa vägkrogen som finns! Väldigt bra öppentider, mycket fin personal och otroligt god mat. Vi fick hembakt bröd, gravad lax, bullens pilsnerkorv, kalvdans och Ålandspannkaka med hjortronsylt och hallonsylt. Helt fantastiskt gott. Betyg: 5 grisknorrar av 5 möjliga.

Har ni inte gjort det någon gång, laga en Ålandpannkaka! Den är helt fantastisk god. Ibland äter vi den som efterrätt. Ibland, speciellt på sommaren, då gör jag en Ålandspannkaka på morgonen, kokar färsk sylt och så har vi den som frukost.

Recept på mormors Ålandspannkaka

1 l mjölk
1,5 dl mannagryn
Koka mjölken och mannagrynen till en gröt, på samma sätt som en vanlig mannagrynsgröt.
1/2 dl socker (knappa halva decilitern hellre än dryga)
3 ägg
Vispa ihop ägg och socker fluffigt. Du behöver inte vispa jättemycket, bara lagom :)
1 dl mjöl
1/2 tsk salt
2 tsk kardemumma
Rör ned mjöl, salt och kardemumma.

Smörj en gjutjärnspanna, ströa med mannagryn, ströbröd eller krossade skorpor. Det ska vara en panna modell mindre med höga kanter. Det blir bäst, för det är ju så mormor gör, med gjutjärnspanna. Men det fungerar med en helt vanlig ungsform också.

Grädda 200 grader mitt i ugnen 40-60 minuter. (ja, det var ett stort tidsspann. Men det beror på vilken form du valt. Större form ger tunnare pannkaka och gräddas snabbare.) Ytan ska får gyllenfärg och gärna ”bubblor”. Ibland reser sig hela toppen då jag gräddar. Som en vanlig pannkaka.

Låt svalna, servera med hemgjord sylt. Det där är ganska viktigt. Väldigt viktigt, faktiskt. Om frysen hemma är tom på bär så har Konsum en hel frysdisk. Det är faktiskt så mycket, mycket godare med egen sylt. Och inte ett enda E-nummer.

Njut :)

_MG_7782[1]

 

 

Publicerat

Giftfritt hår – positivt rufsigt

Jag har tvättat mitt hår med ägg-schampo idag. Maria som hade receptet skrev att hennes barn sade att hon fick väldigt lockigt hår av det. Det tyckte jag lät väldigt bra, men något orealistiskt på mitt hår eftersom det aldrig varit lockigt. Förutom den gången för många år sedan då jag permanentade håret och min dåvarande kille muttrade något om fingrar i eluttaget. Men då jag och Joy for till syster så hade jag en stor lock i luggen då jag tog av mössan. Det kan ju i och för sig bero på att jag tog på mössan medan håret ännu inte var torrt å andra sidan.

Men håret känns väldigt mjukt och fint och inte alls platt. Jag frågade maken hur han skulle beskriva håret. ”Det er ju liksom sånn…” sade han och spretade med fingrarna. ”Jeg skulle nok bruke ordet ruffsete. Positivt ruffsete.” Så nu är håret så. Positivt rufsigt.

Vilken tur att hönorna lägger många ägg nu.

_MG_7765

_MG_7760

Publicerat

Giftfritt hår

Om jag inte skulle vara helt ärlig så skulle jag säga till dig, att jag inte är fåfäng. Jag kan nämligen gå på Konsum i snickarbyxor eller pyjamasbyxor (jo, det händer). I mitt sminkskåp finns en ögonbrynspenna och lite solpuder, det är allt. Och jag klipper mitt hår själv – det kostar ju flera hundra att gå till en frisör, har du hört något så vansinnigt? Och då skulle jag kunna säga, att jag är inte det minsta fåfäng. Om jag nu inte ska vara helt ärlig.

Men jag är fåfäng. Om jag ska vara helt ärlig.
För nu råkar det vara så, att jag tycker att mina snickarbyxor är väldigt snygga. Och mina pyjamasbyxor också för den delen. Och jag tänker så, att det man tycker om ska man använda. Även om det råkar vara pyjamasbyxor. Men jag är inte fåfäng på det vis att jag bryr mig om lite skit på knäna. För skulle jag byta kläder varje gång det skulle komma en liten fläck så skulle jag inte få göra annat än byta kläder. Och jag har betydligt roligare saker att göra än att tvätta. Men jag blir alltid lika förundrad över dessa människor som alltid tycks kunna hålla sig rena. Hur gör ni? Jag är alltid sotig, och har hö någonstans instoppat. Då jag var på Intersport i mellandagarna och skulle prova löparskor (ja, jag märkte att det var fel säsong) så rasade ett halvt hölass ut då jag drog foten ur skon. Men då hade jag vett att skämmas lite.

Och jag har en akilleshäl.
Det är ju det här med håret.
Det är nog där min fåfänga har bosatt sig. I detta trassliga rede som hoppar till av förskräckelse om det någon gång skulle komma i närheten av en hårborste. Och nu är det ju så att jag aldrig fixar med det. Och jag klipper det själv. Men nu råkar jag ju tycka att jag är väldigt duktig på det. Och att det är fint då det får göra som det vill.
Men om håret någon dag vill ligga platt. Eller en annan dag vill vara stripigt och flottigt. Då knorrar fåfängan högljutt och jag känner mig hopplöst glåmig och trist.

Mitt hår tycker inte om vanligt schampo. Det gör inte jag heller. Jag tycker det är obehagligt med alla möjliga kemikalier som finns i schampo. Så jag har testat lite olika. Ett tag tvättade jag håret med kaffesump. Men jag kom fram till, att det är lite svårt att skölja ur all sump snabbt. Och står man på en träbit ute i snön och duschar så vill man att det ska gå snabbt. Jättesnabbt. Så jag har kompromissat och köpt ett giftfritt alternativ som är helt ljuvligt. Men svindyrt. Och jag och mitt hår gillar inte sånt som är svindyrt.

Så nu ska vi prova ett tips av Maria att tvätta håret med ägg – tack fina hönor – äppelcidervinäger (några matskedar per ägg) och bikarbonat (1 tsk). Jag återkommer med rapport hur det gick.

Men så var det ju mer med denna akilleshäl. Jag blonderar mitt hår. Och blonderingskemikalier går inte riktigt ihop med kaffesump och ägg. Det är lite komplicerat det där, hur jag ska kunna få ihop det. På sommaren går det bra, då solen sätter guld i håret och man är brun på ett alldeles naturligt sätt. Men nu sitter man här i mörka vintern och sätter solpuder på kinderna för att inte alldeles blekna bort.
Jag ska forska i detta här. Hur jag kan vara blond och fåfäng och alldeles giftfri.

_MG_7755