Månad: februari 2014

Publicerat

Efter loppet; sliten men fantastiskt

Nu är jag hemma efter mitt skidlopp Malmstråket, 3 x 14 km. Det är en fantastisk känsla att utmana sig själv och att verkligen, verkligen bli trött. Ja, det är nu inte så fantastisk just när man är så där väldigt trött. Då är det rätt hemskt faktiskt. Men då man kommit i mål, ätit en över kol grillad hamburgare och då man står i duschen och det varma vattnet rinner över värkande muskler. Då är det fantastiskt.

Det var både uppturer och nedturer under loppet så att säga. Vi kom lite senare fram än vi tänkt oss, jag och min vän Markus. Ganska mycket senare. Så då vi hämtat nummerlapp, gått på toa – tredje gånger för dagen – och satt på oss pjäxor och skidor så hade vi sju minuter till start. Om man har sju minuter till start så har man inte tid till annat än att skynda till starten. Då har man inte tid till att ringa Ove och fråga vad man ska göra, då man har väldigt bra glid men absolut inget fäste. Men det var många som hade dåligt fäste. De som hade klister frös det för, rejält. Så det var inte så mycket annat att göra än att staka, och staka och staka. Jag och Markus hade anmält oss till motionsklass med tidtagning, och då startar men längst bakom alla de i tävlingsklassen. Så jag stakade och stakade och stakade och till min glädje åkte jag om en efter en. Då jag åkt första varvet och avklarat två tunga backar med bara stakning så kände jag mig stark. Jag hade inte ens tid att stoppa i hörlurarna i öronen för att lyssna på herrstafetten på radion. Eller ta en chokladbit från fickan. Andra varvet gick också bra. Tills jag hade fyra km till sista varvningen och fick ned staven i ett hål i isen och bröt av den. Det är inte så lätt att åka fyra kilometer innehållande två tunga backar då man inte har fäste och en och en halv stav. Men jag åkte allt jag hade. Men jag tappade sikte med den grupp av karlar som jag åkt med sista biten, och två kvinnor jag tidigare åkt om körde om mig. Vid varvningen fick jag låna en stav av en vänlig själ. Det var väldigt fint. Det är svårt att ro utan åror, och det är svårt att staka utan stavar. Och hon såg och hon hjälpte :)

Jag åkte ikapp den ena kvinnan som passerat mig och nästan den andra halvvägs på sista varvet. Men jag blev för ivrig då jag fick en ny stav för jag åkte för fort. Då vi kom till backarna blev jag så trött att de andra två gasade iväg. Jag var helt slut. Då tog jag en näve med choklad från fickan :) I mål var de nog en minut eller två före mig. Så, lite gnager det i mig att staven gick av om jag ska vara helt ärlig. Men jag var väldigt storsint då jag hackade mig fram med bruten stav, för jag skickade en tanke till herrstafetten och tänkte, att hellre jag än Hellner.

Jag hade packat med kameran i kameraväskan, fint inlindan i en handduk och med två linser. Jag hade kontrollerat batteristatus och var noga förberedd på att ta fina bilder från tävlingen. Men det hjälper ju lite då man lämnar väskan i hallen. Men ni får en bild från den bästa stunden, då när man ligger på soffan och vilar framför tv:n och en make förberett middag och tänt en brasa. Om ni tycker jag ser sliten ut, så beror det på att det är jag.

Nu hoppas, hoppas jag att vi tillsammans hjälper Läkare utan gränser att ro i länder där så många behöver hjälp. Om ni vill vara med på min insamling Spring för livet, och tycker att jag gjort det bra under dessa 42 km, så sätt in en krona eller två per km (klicka här). Det gör skillnad, det gör det :)

_MG_8454

Publicerat

Att ro utan åror

Jag såg en informationsfilm om en kvinna i Helsingfors som rymt från ett äldreboende och irrat omkring på stan i flera timmar i tunna kläder. Då hon hittades var hon så nedkyld att hon avled. Hon irrade inte omkring vilse i en skog. Hon irrade omkring vilse i en stad, full med människor. Men tom på medmänniskor.

Helsingfors stadsmission rekonstruerade kvinnas sista timmar i livet och gjorde en halvtimmes film där de  med dolda kameror filmat en gammal kvinna (skådespelare) som i nattlinne med förvirrat ansiktsuttryck vandrar runt stan. Flera hundra personer ser denna kvinna. Ingen reagerar. Ingen.

Vad är det med folk??? Är man så stressad och upptagen om sin egen person i detta individualismens samhälle att man helt glömt bort hur man är en medmänniska? Jag reagerade på detta förra helgen då vi var på väg hem från skidtävlingen. Vi stannade och handlade och då vi skulle starta så hade batterierna på Linas bil strejkat ihop. Magnus vandrade iväg för att inhandla startkablar. Jag fällde upp motorhuven. ”Sådär” tänkte jag ”nu ser folk att vi behöver hjälp”. Jo pyttsan. Inte en person stannade på väg in i affären och undrade om de kunde hjälpa på något vis. Jag och Lina frågade flera människor om de hade startkablar medan vi väntade på Magnus. En hade det, och han kom hjälpsamt med dem. Men det tog ett tag innan vi hittade honom. Och under hela tiden tog jag ögonkontakt med mängder av personer som stressade förbi och som vek undan med blicken. De ville inte hjälpa.

En dag då jag och Rune var på stan var det en gammal kvinna som med sin permobil fastnat i en utgång från ett köpcentra. Ni vet, en sådan där stor rund sak som snurrar hela tiden och så slussas man in och ut i stora fack. Hon hade fastat i denna karusell och permobilen stod med nosen mot ena glaset och hon kunde inte ta sig därifrån. Vi passerade henne då vi gick ut genom slussen. Så stannade vi och iakttog henne. Runt, runt. Så vi vände in igen och hjälpte henne lös. Jag vet inte hur länge hon varit fast där, eller hur många som passerat henne. Men ingen så länge som jag var där, gjorde antydan att se denna människa som så uppenbart behövde hjälp.

Och jag blir irriterad då man står med tomt batteri och det är svårt att få ögonkontakt med människor för att be om hjälp, jag blir arg då folk ignorerar en gammal människa i permobil. Men jag blir förbannad då jag tänker på de människor som valt att inte se denna kvinna som i nattlinne frusit till döds.

Fast egentligen. Mest av allt blir jag rädd, och jag blir sorgsen. Den psykiska ohälsan i vårt samhälle ökar. Barn och unga mår psykiskt dåligt. Och kanske är det inte så konstigt. Kanske lever vi i ett klimat, där var och en sitter i sin egen livbåt och helt enkelt får skylla sig själv och ro så gott det går. Kanske skulle vi alla må lite bättre om vi väljer att ta ögonkontakt med varandra, och om vi väljer att se om någon tappat sina åror, och om vi väljer att hjälpa att ro. Det finns nog ingen som vandrar genom livet utan att tappa sina åror någon gång. Om det så gäller strejkande bilbatterier eller att förlora förmågan att hitta hem då man irrat iväg från sitt äldreboende.

Så, nästa gång du möter en medmänniska utan åror. Välj att se, le och så ror du.

_MG_0362 2

Publicerat

Att bli inspirerad är en gåva

Idag har jag lämnat skidorna till en expert på detta med vallning. Det är fantastiskt tycker jag, att träffa människor som verkligen brinner för något. Jag har åkt många mil på skidor genom åren, men jag har nästan aldrig vallat. Nästan så att jag skäms lite, eller nej nu ljuger jag – jag skäms, för skicket på mina skidor. Och så träffar jag denna man som får mig att kika genom ett upplyst förstoringsglas på undersidan av skidan, som förklarar om olika vallor och som visar hur man får bort den ack så eftersatta ytan på mina arma skidor. Och jag blir fashinerad över denna konst, och förvånad över hur spännande jag tycker att det är. Men det är så att träffa en människa som brinner, att de tänder en låga i en själv. Så tack fina Ove och Kerstin för den värme ni tog emot oss med.

Joy var så klart med. Vi åkte med Linda till Skellefteå. Joy stod länge påklädd och väntade på en mamma som sökte sin mössa och som nästan, nästan åkte till stan utan skidorna.

_MG_8427

 

 

 

Publicerat

En toa inne

Avlopp på gång.
Avlopp på gång.

 

Vi hade utedass första åren vi bodde här. Allt har sin tid så att säga. Så kom tiden för toa inne. Arbetet började med att ta ned trappan som var här, gräva avlopp och gjuta platta (här kan du läsa mer om det). Vi tyckte om vårt utedass, så då vi byggde toa inne, fick det se ut som det skulle gjort om det stått ute.

 

 

 

 

 

 

 

Vår toa i hallen

Vår toa i hallen

 

_MG_8413

 

 

Det är mysigt med toa inne, men man saknar att lyssna vinden
Det är mysigt med toa inne, men man saknar att kunna lyssna på vinden.

 

_MG_8398
Denna lampa är ljuvlig. Ett fynd från Myrorna.

 

Jag gjorde kakel av gamla tallrikar från Åland.
Jag gjorde kakel av gamla tallrikar från Åland. Att använda det man tycker om…

 

Rune kom hem en dag med denna fina krok. Det fick bli toalettpappershållaren.
Rune kom hem en dag med denna fina krok. Det fick bli toalettpappershållaren.

 

Detta skåp hittade vi i en ladugård då vi egentligen skulle köpa en dörr.
Detta skåp hittade vi i en ladugård då vi egentligen skulle köpa en dörr.
Publicerat

Ett dammsugartips för män

Om en fru är hemma med ett barn. Om en fru bäddat rent, diskat kastruller, tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen, tvättat kläder, lagat mat och dammsugit hela nedervåningen för att ha det klart innan OS börjar och just ska klä på ett barn för att gå morgonpromenad med hundarna. Om ett barn då tömt ut vedpåsen på golvet. Om en fru då blir lite matt. Om  hon då tänker, att det var ju i alla fall skönt att hon inte ställt undan dammsugaren och så dammsuger hon igen. Om hon lämnar dammsugaren framme.

Säg inte när du kommer hem från jobbet, att du inte tycker om när dammsugaren står framme. En make blir inte så där jättepopulär då, det blir han inte.

_MG_8382

Publicerat

Dagens tips

Om du vill titta på längdskidor på OS. Om ett barn inte vill det. Sätt ut ett gäng handdukar på vardagsrumsgolvet och häll upp vatten i en badbalja. Njut av stunden i soffan och mys över att ett barn har väldigt roligt. Du kan resa dig upp och plocka upp pottan som blir nedslängd i badet men när alla pusselbitarna och en mössa åker i vattnet ligger du kvar.

_MG_8288

 

Publicerat

Kroppen, själen och djuren

Så var det ju detta med balans. Det är en sak att träna balans genom att ta en kompis i famnen och svettas i ett byahus. Men hur bra balans man än har i kroppen, så hjälper det lite om man inte har balans i själen också. De hör ju ihop de där två. Och stressar man så djupandas man inte och då sjunker man som en sten då man gör flytövning i simhallen.
Så om du funderar om du är stressad, lägg dig på rygg i vatten. Om du är som en sten, då ska du gå till en kiropraktor som slår på din diafragma så den aktiveras. Sen ska du göra andningsövningar. Jag kan ta bilder i morgon och instruktioner. Sen ska du sluta springa då du ska ge hö till hästarna.
Så jag sjönk som en sten, gick till en kiropraktor, gjorde andningsövningar och slutade (nästan helt) att springa då jag ska ge hö. Och så var vi på simhallen idag, jag och mina vänner. Och jag kunde flyta! Inte hur länge som helst, men en klar förbättring. Jag var inte alls som en sten. Lite mer som en läckande båt som sakta sjunker efter ett tag.

Kroppen är en fantastisk skapelse. Den talar om för oss då någonting är tokigt. Så jag tänker att jag lyssna på min kropp, känna min kropp. Är jag trött, vila. Är jag hungrig, ät. Är jag stel, rör på mig. Andas jag ytligt, stanna upp. Det fantastiska med livet är, att det sker hela tiden. I allt det vi gör, så är livet där. Det gäller bara att se det. En bra låt på radion, en magnifik måne då man går kvällsrunda med hundarna, ett barn som säger ett nytt ord, ett tänt ljus på frukostbordet. En dröm som man vågar släppa fri.

Det fanns gånger, om jag stressade hos hästarna och skulle ge mat som de vände bort ansiktet från mig då jag kom. Fröja kunde vinkla öronen bakåt och backa ett steg. Och jag kunde muttra åt henne vad hon såg sur ut då jag skulle flytta på henne. Och sen slutade jag skynda mig. Jag stannade upp och smekte de mjuka mularna sakta, och viskade till båda hästarna i deras öron ”jag mår bra av er”. Och då kom de nära, blåste mig i ansiktet och drog i min mössa och rörde om i håret.
Så, dagens råd – lyssna på kroppen och på djuren snarare än på hjärnan. De är de klokaste av de tre.

lova och kolla

IMG_4969

Publicerat

Treåringar på nätet

Ok. Så läste jag en artikel idag ”Avigsidorna på nätet skapar stor oro bland småbarnsföräldrar” där det stod att ”hälften av alla treåringar använder Internet”. I denna artikel diskuterades hur man som förälder ska förhålla sig till ”det medielandskap” som omger de yngre barnen.
Ett tips är att man som förälder ska ge stöd och stimulans, i hur de då ska navigera sig genom medier.
Och jag känner bara HALLÅ!?
Treåringar?
Det är klart att det är bra att skolbarn kan hantera en dator, och att de vet hur Internet fungerar. Det är klart att barn i dagens samhälle behöver förstå hur man navigerar i den datoriserade världen.
Men.
Barn är smarta och lättlärda. De behöver inte fingra på skärmar och klicka på Internet då de är tre år gamla. Det där kommer de att lära sig i alla fall. Och då de är nog gamla att göra skolarbete på datorn och aktivt söka information, ja då kan det vara bra att guida.
Men vad är det som gör, att hälften av alla tre-åringar sitter på nätet? Vem är det som introducerar dem till detta? Och är man orolig över sin treåring som surfar runt, stäng då av datorn. Baka en kaka, gå ut och hoppa i en vattenpöl, läs en bok eller lägg ett pussel för femtioelfte gången. Låt barnet vara med och laga middag, eller varför inte på träningspasset.

Barn gör ju som bekant inte som man säger, de gör som man gör.

Publicerat

Träningstips – så styrketränar du hemma del 1

Så. Nu är jag och Joy hemkommen efter ett träningspass på Spoven, byahuset, tillsammans med Lina och Tuvali. Vi brukar köra styrketräning hemma ibland, och ibland på Spoven. Det tar bara någon minut att ta sig dit och ofta kombinerar jag det med en tur med hundarna. Barnen tycker det är roligt då vi far på Spoven, och de springer som tokar runt, runt. Ja, vi vuxna springer också runt, runt för den delen.

Det finns massor med olika övningar som man kan göra om man vill träna hemma. Och är man två, ja då finns det hur mycket som helst man kan träna. Det är många fördelar med att köra styrketräning hemma.

Man sparar pengar. Gymkort kostar sina tusenlappar per år, och genom att träna hemma kan man lägga de pengarna på något annat. 
Man sparar tid. Man inte behöver lägga tid på att ta sig någonstans.
Man stressar mindre. Att lägga träningen hemma gör att vardagens pussel blir lättare att lägga. Vi brukar ta ett pass mellan middag och läggtid för barnen, men det finns ingen fast tid att passa.
Man får tid med barnen. Det är väldigt roligt att träna och ha med barnen. Är det flera barn så leker de med varandra. Dessutom tycker de att det är  roligt med alla övningar och är aktivt med och härmar. I det långa loppet, så finns det fler fördelar med detta. Fysisk aktivitet blir en naturlig del av barnens vardag och någonting som förknippas med lek och skratt. Att barnen får vara med på föräldrarnas träningspass på ett kravfritt och lekfullt sätt gör att barnen inkluderas i en hälsosam livsstil. Det är någonting som finns inom hemmet, och inte utanför.
Du kan se ut precis som du vill. Ibland tränar jag i långkalsonger. Och det är ingen som bryr sig.

Jag har ett syfte med den träningen som jag gör. Jag vill att den ska vara funktionell. Med det menar jag att träningen ska ge utslag på hur min kropp mår och fungerar i det övriga livet. Det finns en ”stelbenthet” med att enbart köra styrketräning på gym. Ofta är kroppspositionerna låsta och man tränar muskelgrupp för muskelgrupp i kontrollerade rörelser. Rörelser som inte alltid har en motsvarighet i det verkliga livet. Visst kan en gymkropp vara snygg att se på, och om det är syftet så är ju det toppen. Men jag vill att min träning ska göra mig stark, smidig, göra att jag har bra balans och kondition. Jag vill kunna svinga mig upp på hästen utan sadel, klättra i byggställningar och i träd, simma långt i havet, vandra i fjällen, plocka svamp med Joy på ryggen och åka skidor på isen med Joy i pulkan. Jag vill kunna bära in stora lass med ved, lasta mycket hö och arbeta med hästen i timmerskogen. Och jag vill kunna fortsätta med detta länge, länge till. Och jag tänker, att det är viktigt att hålla kroppen stark och smidig så att den ska klara av allt det jag vill göra med den.

Att köra styrketräning där styrka, kondition, smidighet och balans kombineras är det bästa enligt mig. Att kroppen ska klara av att bära sin egen tyngd, och vara funktionellt stark. Genom att träna hela kroppen får man bättre kroppskontroll och man lär sig att känna sin kropp. Stora och små muskelgrupper arbetar tillsammans och kopplas ihop. Och det har man nytta av, i allt man gör. Funktionalitet, styrka, smidighet och kroppskontroll är mina ledord.

Så, nu kommer jag presentera några övningar man kan göra, det kommer fler eftersom. Värm upp ordentligt. Sätt på musik och dansa och hoppa tills du känner att du svettas och fått upp pulsen. Rör armar och ben. Om du känner dig lite fånig så gör du nog rätt. Ju fånigare, desto effektivare uppvärmning.

Jag presenterar två övningar för benen, en för rygg, en för magen och två för armarna. Men alla inkluderar hela kroppen ändå. Och det är träning för båda två samtidigt, även om man är den som är ”redskapet”. Jag förklarar under varje bild…

Vi brukar köra tre gånger per övning, och varannan gång, innan vi byter till nästa övning. Jag kör oftast så många repetitioner så att det gör ont :) En fördel att vara två är att man kan hjälpa varandra lite om det går tungt, så man kan pressa sig extra de där sista gångerna då det annars hade tagit stopp…

_MG_8219
Barn på rygg är bra uppvärmning :)
_MG_8202
Gasa och bromsa. Du som bromsar, gör det ordentligt och spänn emot med magen. Du som springer, ta snabba korta steg. Hjärta och ben ska jobba.
_MG_8184
Skottkärra. Träningskompisen tar i tag i fotlederna, och du som går skottkärra tänk på att spänna emot i mage och rygg så att du lyfter upp rumpan snarare än svankar ned mot golvet. Vill man ha extra tyngd, eller inte vill det men har ett envist barn, kan en unge leka att man är häst.
_MG_8212
Hand i hand. En ligger på golvet och sträcker upp armarna, och låser dem. Den andra står över och gör en armhävning. Reglera tyngden med var du sätter fötterna. Ju längre bak med fötterna, ju tyngre blir det. Detta är också en balansträning och alla småmuskler i armarna får jobba för båda två.
_MG_8169
Benpress. Vila fötterna mot bröstet på den andra personen och sänk ned benen helt mot ditt eget bröst och skjut upp. Bromsa på vägen ned och skjut snabbt på vägen upp. För den som är tyngd gäller det att spänna kroppen och hålla den rak. Ju längre bort man står med fötterna från den som ligger, ju tyngre blir det. Känn efter och reglera.
_MG_8172
Situps i famnen. Hoppa upp i famnen, och slå benen runt midjan. Den som håller ska ta tag i svanken och hjälpa att hålla fast. Hitta balansen med böjda ben. Då kamraten sänker sig mot golvet förflyttas tyngdpunkten. Balansträning! Och väldigt bra benträning!
För den som gör situps – slå pannan i bröstet på kamraten och sänk dig ned så huvudet nästan tar i golvet. Är det tungt, hjälp till genom att hålla händerna på din egen rumpa och dra dig upp. Den som står upp kan hjälpa genom att gunga lätt och dra i svanken på uppväg. Det är en bra övning för man kan göra många fast man inte orkar utan hjälp, och det är en härlig känsla då man orkar fler och fler eftersom.
_MG_8199
Ryggövning. För den som är ”redskapet” – ställ dig på knä med armarna ut som ett flyplan. Hitta balansen! och spänn emot. Du som ska göra ryggresning, lägg dig på mage med din midja mot ryggslutet/rumpan på din träningskompis. Håll armarna vinklat utåt med händerna vid ditt ansikte. Sänk dig mot golvet, bromsa på nedväg, och res dig upp mot taket. Ju högre upp du kan gå, ju bättre träning.
_MG_8215
Avsluta med kast med litet barn
Publicerat

Snöbrist och förväntan

Vet ni. Mina tävlingsnerver har liksom lugnat ner sig. Nu då jag tänker på mitt långlopp på söndag så känner jag mig relativt lugn. Förutom då jag tänker på snömängden. Från början var tanken att loppet skulle gå mellan Boliden och Skellefteå men nu är det snöbrist. Det blir tre kilometer kortare, och 3×14 km. Det blir varvlopp med andra ord. Det känns ju sådär, men bara det blir av så är jag glad. Det vore ju väldigt tråkigt om det skulle bli inställt nu då mina nerver repat sig drastiskt och blivit lite förväntansfulla. Jag hade tänkt åka skidor idag men det har regnat och blåst och föret är minst sagt hemskt. Jag for och sprang istället. Det var också hemskt. Isgata igen. Tur att Joy och vagnen var med för jag kunde ha den som stöd då jag halkade.

I morgon, då blir det styrketräning på spoven. Då kommer det bilder med tips – som jag lovat- hur man kan träna styrketräning hemma. Riktigt bra träning utan att betala dyra pengar på ett gymkort.

Publicerat

Mors dag

En av fördelarna med att ha en norsk make är att man får fira mors dag två gånger per år. Mors dag i Norge var nämligen igår. ”Jag ska baka till dig idag” sade Rune stolt på morgonen. Nu blev det ju inte riktigt så. Vi kan skylla på att baksleven var i målarfärgen. Men idag har Rune och Joy bakat kanelbullar till mig. Det är vardagslyx.

_MG_8137

_MG_8155

_MG_8163

Publicerat

Ett målartips för män

Idag har vi målat och målat. Vi jobbar med trapphuset och hallen uppe. Bilder kommer! Vi ska bara bli lite mer färdiga först.

Ett litet tips till alla äkta män; Om ni ska måla. Om ni ska röra om i färgen. Använd en träpinne. Använd inte en träslev som er fru alltid använder då hon bakar.

_MG_8134

Publicerat

Heja, heja

Idag har jag laddat inför mitt långlopp nästa söndag i soffan framför OS. Jag har studerat teknik så att säga. Och vrålat. Det var väldigt spännande. Egentligen kan vi nog klassa det som ett träningspass för jag hade skyhög puls.

På tal om OS. Jag har haft lite av ett paradigmskifte i min inställning gentemot Tyskland. Jag har alltid menat, att tyskarna de är minsann ett sådant där herre-folk, som tror att de är någonting förmer än andra. Oj hoppsan, det där lät farligt likt Jante..? Jag har aldrig någonsin hejat på en tysk i en tävling, och aldrig varit speciellt imponerad över någonting med Tyskland. Vad som skedde under andra världskriget har gjort att jag tänkt, att detta folk har någonting mörkt boende i sig. Och så har det fått vara, utan att jag en endaste gång reflekterat över mina åsikter. Så läste jag en artikel innan OS kickade igång, angående de kläder Tysklands trupp skulle bära under invigningen. Tydligen skulle det vara en sprakande blandning av färger. En tyst men väl så synlig protest mot det antigay-lagar som införts i Ryssland? Vidare stod det i artikeln att Tyskland efter tredje rikets fall arbetat hårt för att bygga upp ett demokratiskt och moraliskt land. Nu finns det inget land och inget folk som inte har sina mörka sidor. Men jag fick en helt ny syn på Tyskland då jag såg på OS-invigningen och såg detta land marschera fram. Oj, tänkte jag, vem är det som är trångsynt egentligen? Och då började jag fundera. Mängder av ekologiska produkter, då man börjar se efter, är tillverkade i Tyskland. De är långt framme i det tänket, att värna om miljön. Och nu då jag börjat forska kring kvarnar, för att mala mitt eget mjöl – var görs inte mängder av kvarnar, om inte i Tyskland? Så, heja Tyskland.

Efter tv tog vi en tur ute. Joy åkte skidor. ”Heja, heja” sade hon och viftade med stavarna. Så det är dagens nya ord.

_MG_8097

_MG_8099

 

_MG_8105

 

Publicerat

Pölsa och upphängning för kökshandduk

Rune är på 50-årsfest och äter festmat. Jag och Joy är hemma. Vi äter pölsa. Joy har lite feber och många mässlingprickar efter vaccinationen. Helt normalt att barn får det. Men då blir ett barn kinkigt och inte alls festsugen. Och då en pappa lugnt säger ”åk du mamma och ha det mysigt” så skriker ett barn hysteriskt ”mamma, mamma, MAMMA, MAAAAMMA. Så då stannar en mamma hemma och äter pölsa.

Det är en kvinna i byn som bjuder på kalas. Hon bor i ett hus som jag tycker är så otroligt vackert. Järnvitrolgrå fasad och vita fönster, vita foder och vita knutbräder och en liten inglasad förstukvist med gamla fönster. Så jag har gjort en födelsedagspresent som Rune tog med. En hängare för kökshanddukar inspirerad av, och som hyllning till, det huset.

_MG_8076
I skogens glänta på kullens topp
står med grånande väggar under tidens lopp
så egen och unik
Det vackraste huset i Burvik

_MG_8082

_MG_8079

 

Publicerat

Det gick bra

Skidloppet gick bra. När vi väl var framme med bilen till starten så vek nervositeten undan och så kändes det spännande. ”Det här kommer att bli roligt” sade jag till Lina. Då blängde hon på mig. ”Det var ju dags att säga det nu” sade hon. Jag hade med min nervositet lyckats stressa upp henne under bilresan och då jag blev förväntansfull så visste inte mina tävlingsnerver var de skulle ta vägen så då hoppade de över till Lina.

Dock var jag mycket glad att jag hade mina klassiska skidor och att Magnus satte på varmvalla för det var tungt före. Blötsnö och motvind. Hade jag bara stakat så hade jag börjat gråta. Men nu slapp vi ju det så det var bra. Skidformen? Ja, den är väl inte riktigt på topp. Jag kunde åka på, men inte pressa mig. Då tog det stopp. Det kändes skönt att jag inte hade 45 km att åka idag. Nu har jag en vecka på mig till nästa lopp. Då är det dags att mobilisera för ”Spring för livet”. Jag hoppas att ni är med mig på de milen!

Publicerat

Såhär ser det ut…

…genom vårt köksfönster. Tungt. Det är vad det kommer att gå idag. Jag har omvärderat mitt beslut om vilka skidor jag ska ta. Jag har haft glidtest igår kväll. Då gled mina klassiska lika bra som skateskidorna så då tar jag dem. Det som kan vara lite oroväckande är att då jag gjorde glidtestet i morse så kom jag en tiondel så långt som igår. Men, ett bra träningspass kommer det att bli.

_MG_8057

Publicerat

Köksdag en fredag

Idag har fina Gullvi varit här. Vi har bakat bröd. Vilket i vanlig ordning innebar dammsugning för mig och bad för Joy. Vi har haft det väldigt roligt. Men huvudaktiviteten idag var att Gullvi lärde mig koka pölsa. Det gick mycket bättre än med stickningen. Det blev en väldigt god pölsa, om  jag får säga det själv. Och inte svårt alls. Recept kommer. Inte bara just nu. Just nu måste jag ut och upp på vindan på bagarstugan och hämta Runes skidor och försöka tänka positiva tankar över att det inte alls är torsdag idag. Fy.

_MG_8027_MG_8036

_MG_8016

Publicerat

Förnekelse

I morgon är det dags för min skidtävling. Jag har bestämt, att jag ska trotsa mina tävlingsnerver och åka med tidtagning. Det är ju egentligen löjligt att inte göra det. Bara för att jag blir nervös. Det är ju inte precis OS. Dock är mina tävlingsnerver förvånansvärt smarta. Jag har nämligen hela dagen idag varit övertygad om att det är torsdag. Så såg jag på datorn att det stod fredag högst uppe i hörnet. Och på min telefon. Jag tyckte att det var ovanligt smart av Joy att kunna ända datum både på datorn och mobilen. Utan att jag sett det. Jag gick in på klart.se och de menade också att det var fredag. Och då tänkte jag, att hon kan nog inte ändå ha lyckats med att ändra datum där. Så då kom chocken att det ju faktiskt är i morgon jag ska åka. Så tydligen kan tävlingsnerver leda till förnekelse. Och då man dessutom lider av dålig planeringsförmåga så är ju mina skidor såklart hopplöst eftersatta. Men det stod faktiskt på tävlingens hemsida att det var väldigt lättåkta 12 km så jag ska ta Runes skateskidor och staka mig igenom tävlingen. Jag menar, det finns ju de som stakar sig igenom hela Vasaloppet. Hur svårt kan det vara egentligen?