Någon måtta får det vara

Våra ängsblommor tittar fram. Jag kan gå med på att gräva en stor grop till ett träd eller en buske. Till och med att ha så stora avstånd mellan perennerna som lappen på krukan säger (även om det tar emot). Men att pilla fram frön och sätta dem med några centimeters mellanrum 1 centimeter ner i jorden, det gör jag bara inte. Det finns helt enkelt inte det tålamodet i denna kropp. Eller i en treårings för den delen. Jag och Joy spridde ut fröna efter bästa förmåga, slängde lite jord över och vattnade. Och de växer :) Lite tätt bitvis möjligen.  Jag ska återkomma med fler bilder längre fram.

lite tätt

Om du har en torr gräsmatta

Tänk om jag skulle bli bättre på att ta förebilder. Då skulle ni lättare dana er en bild över förändringen. Här har i alla fall stora förändringar skett.

Gräsmattan har på vissa delar varit gul och torr och efter vintern var större fläckar än tidigare kommit. Den har inte alls varit fin. Nu är jag inte speciellt förtjust i gräsmatta. Jag hade gärna haft mager mark med höliknande gräs, ni vet sådana smala röd/gula strån som vajar i vinden och där blåklockorna trivs. Så som det kan vara längst vägkanten. Men så har inte vi. På ena delen av grugången är gräset otroligt frodigt. GRÖNT och tjockt. På andra sidan dött och trist. Så jag grävde bort det. Det torra. Det fick bli en liten kulle. Så hämtade vi sten  med traktorn. Förutom att vårvattnet inte riktigt lämnat marken och Rune körde fast en aning så gick det väldigt bra. Vi har många stora stenar efter att vi grävde vattnet till huset. Äppelträdet har vi flyttat längre in på gården. Jag hade planterat det alldeles invid grusgången. Jag måste verkligen lära mig att plantera efter hur stort det jag planterar ska bli. Jag utgår från hur det ser ut dagen jag gräver och sedan blir jag förvånad då blommorna inte växer för att det är för trångt. Eller äppelträdet blir så stort så man inte kommer förbi med bilen. Riktigt dit har vi dock inte kommit än. Jag måste tydligen också lära mig att gräva nog stor grop så trädet verkligen kan växa. Nu har jag gjort det. Jag har grävt med grävmaskin.

På kullen har jag och Joy planterat frön. Ängsblommor. Mer sten ska på och så ska jag plantera marktäckare. En ölandstok fick flytta dit som hade turen att befinna sig mitt i nya infarten. Nu har den också fått en rejäl grop. Vinbärsbuskarna fick också flytta. De hade inte riktigt lika tur för de trivdes väldigt bra där de var. Men förutom att några blad ser lite ledsna ut så verkar de ha klarat flytten bra. En krusbärsbuske och skott från mammas och pappas ros som alla bott i konsumkassar på baksidan hela hösten och vintern har en enorm överlevnadsinstinkt och mår väldigt gott i sina nya hemtrakter.

kulle

 

Grästak

Så mycket jobb men så värt det. Rune tvekade en aning då jag föreslog att vi skulle lägga gräs på kvällen. Men då sade jag att vi kan se det som träning istället och att han inte behöver komma och springa med mig. Då blev det fart. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. ”Nei, jeg blei vel gla for det” säger han. Jaha.

grästak

Ny infart och många projekt

Lösdriften och storhage upp i skogen ska komma på baksidan av huset. Där ställer vi nu ofta bilarna. Så istället ska de få stå framför huset, vi ska bygga en  carport utanför staketet. Så i dagarna har vi lagt rör i diket och börjat på ny infart från vägen och så har vi breddat ”stigen” ner från huset mot nuvarande hage. Vi har flyttat vinbärsbuskarna som stod längst ner och nu har vi en blivande infart framifrån huset. Mycket mer välkomnande än att gästerna behöver ställa bilen bakom huset. Nya stora grindar ska på plats.

Idag har Rune och Joy  hämtat plåt till taken som ska läggas, jag jobbade lite vid datorn med bilder och så tog jag en springtur med hundarna. Medan resterande delen av familjen var och hämtade plåt planade jag ut marken där stallet ska stå och nu är det mätt ut och utstakat. Imorgon blir det att hämta armeringsnät och sedan ska det inte vara allt för långt bort innan vi kan gjuta.

Och jo. Vi har börjat lägga grästak på farstun idag. Vedboden, farstun och bastun ska ha grästak. Aluzink på resten. Sedan ska vi ha grästak på den lilla utbyggnaden från köket, men det är verkligen en annan historia. Den finns bara i våra huvuden än så länge. Där ska den få stanna ett tag.

ny infart

ny infart2

Bra fint

Idag skyndade Rune ut före mig efter maten och lade beslag på grävmaskinen. Joy har fördelen av att vara liten så hon ryms att åka med oavsett förare. Nu kan hon backa, köra framåt samt drämma grävskopan i bussens vinterdäck som (o)lägligt stod just där hon tänkte gräva.

Vi ska gräva upp diket som finns på gården mot gamla grishagen. Det växer träd i det. Vilket gör det lite besvärligt att gräva där. Så då arbetar vi med att fälla träd. Jag var lite nervös då storgranen skulle fällas. En stor gran vill man helst inte ha var som helst. Jag fällde några träd då Rune var på jobb. De första gick bra tills det inte gjorde det längre. En stor björk dansade sakta åt totalt motsatta hållet än jag tänkt. Inte alls mot gläntan mellan träden utan mot Pickupen. Då var det tur att vi hade en finne i huset. En finne är stor och stark och kan putta mycket mer på en björk som står och svajar i vinden än vad en Anna kan. Så om ni någon gång övar er finprecision i att fälla träd och det inte riiiktigt går som ni tänkt. Slå in en kil (läs:yxa) och låt en finländare ta spjärn.

Men storgranen gick fantastiskt bra. Så vi har eldat ris och samlat kottar och lekt att de är karl johan-svampar och sedan försvann all röklukt, svett och spån i bastun. Ibland är livet bra fint.

kvistar eld gräva

Grästak

Jag har lagt gräs på taket. Fröja fick hjälpa till att dra fram torvlasset och sedan har det varit ett ilande upp och ned för stegen. Barfota såklart. Har jag glömt att säga det? Idag är första dagen då skorna får vila. gräspåtaket

Bilar och hundar

Bilar. Jag kan bli lite matt över dem ibland. Bussen är i och för sig så gott som klar. Sommardäck behöver fixas innan den kan besiktas. Men nu har polon börjat låta bak. Ett hjullager säger maken. Och luftfjädringen på mercan har havererat. Det är när det blir sådär många saker samtidigt som jag kan bli lite matt. Vi skulle i dagarna och hämta grävmaskin och börja gräva för stallbygget men då måste vi ha ordning på mercan först. Jag tänker att jag ska sälja polon och bara ha bussen. Så är det en mindre som kan gå sönder. Måste bara besikta den först. Bussen alltså. Och ordna sommardäck. Och laga polon först. Fy. Det är det där moment-22 som gör mig lite matt.

Men solen har lyst idag. Jag och Joy har varit ute på en lång morgonpromenad. Joy på cykel såklart. Sedan har jag kört virke med Fröja. Det ger mig alltid lugn i själen och energi. Så då målade jag en till sektion på staketet. Det är så att vi inte målat med Falu Rödfärg tidigare utan den billigare varianten. Och efter något år blir den mörk, med lite vinröda drag. Och lilla snickeriet – det som var tänkt som bastu – målade vi med riktiga falufärgen. Vilken skillnad! Och när kratthuset fick samma färg så måste ju staketet också ha det. Dessutom ska huset målas i vår – vi har aldrig målat andra varvet så det blir nu. Och ladugården. Så det är mycket målande framöver. Hu, vi tänker inte på det nu. Solen lyser varm i kvällen och jag ska ut nu och måla lite mer. Det är ett pyssel med staketet och jag tänker att jag börjar med det. För om det är kvar efter att hela huset och ladugården är målad så kan jag tänka mig att jag inte låtsas se det. Men vi tänker som sagt inte nu på allt annat som ska målas.

Hundarna njuter av solen. Bosse har blivit som en valp igen då Luz tågade in  i våra liv och de två leker mer eller mindre jämt. Moa ligger sin vana trogen på sin tron (läs: utebordet) och ägnar dem inte ens en blick.

solmoa bosse brellir

En varm dag

Idag har solen värmt. Jag tog löparskorna – och träningskläderna – och joggade efter Joy på cykeln då vi tog ut hundarna på morgonrundan. Vi for till kollot. Isen är borta på havet och det var verkligen en sådan där morgon då man vill andas lite extra. Jag tränade intervaller. Mitt i sanden en bit upp från havet ligger en stor sten. Eller det är nog snarare ett mindre klippblock. Upp och ned för den i en-minutsintervaller. Det var jobbigt. Och roligt. Ett barn är gärna med och klättrar på klippor. För henne är det ju ett mindre berg :)

Sedan har vi varit och grillat korv såhär  på valborg. Men innan det passade vi på att slå ribbor på kratthuset, måla andra varvet och förbereda för grästaket. Det närmar sig :)

ribbor

Ett växthus och ett gäng vänner

Vi femtiden efter att Joy somnat för en väldigt sen dagsvila tog jag cykeln och hundarna och begav mig till Linda. Det var tid för växthusbygge och dags för takåsarna att komma på plats. Sommarens värme har gått på semester och hösten har klivit i tjänst så det var lite småkallt. Men himlen med sina skiftningar i mörka moln och lysande ljus var väldigt vacker och jag hade glömt min halsduk hos Linda igår så den kunde jag vira in mig i då jag började frysa. Vid sjutiden började jag muttra om att jag inte ätit middag men då muttrade Linda tillbaka att vi minsann inte alls arbetat länge. Då ville jag lite drämma till henne med en stekpanna på smalbenet kände jag, men hon gjorde en smörgås åt mig med brieost så då gick det bättre. Då Joy vaknat kom hon och Rune med bilen och så fick vi två par extra händer till hjälp. De stora paret var till stor nytta, vilket kanske inte riktigt kan sägas om de små. Fast Joy är väldigt duktig på att spika. Två år gammal kan hon om inte spiken är allt för grov hamra på egen hand in den i en bräda. Det blir väl så då man växer upp bland diverse byggprojekt tänker jag. Fast mest tycker hon om att klättra i stegen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den saken.

Det är väldigt mysigt att snickra hos Linda. Egentligen är det fantastisk att vi har så roligt ihop hela gänget – en vän med lättare asperger som vill ha allt i ordning, en vän med lättare adhd som tycker det ska gå fort, en tvååring som tror att växthuset är en klätterställning och så en norrman som tycker att vi är väldigt duktiga allihopa men lite hejsan hoppsan.

DSC_0209

DSC_0206

DSC_0212

 

Café Sotiga Fingrar

Jag håller på att mura upp fundamentet för min vedspis ute. Där ska jag nämligen koka kaffe och grädda bullar till vårt gårdscafé. Vi tänker att helgen efter Vansbro ska vara vår premiär. Det är med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan känns det väldigt spännande, roligt och mysigt. Å andra sidan känner jag mig förfärad. ”Tänk om ingen alls kommer” sade jag till Linda. Men hon lovade att hon och Stina kommer så då kändes det lite bättre. Och syster med familj också. ”Man ska inte ge upp efter bara några gånger” resonerade jag med maken en kväll då jag också var lite nervös. Då tittade denna lugna man på mig och så sade han, att man i alla fall inte ska ge upp innan första gången. Det tyckte jag var mycket klokt.

Så jag murar på min vedspis ikväll. Det gick dåligt. Jag är som i ett oflyt nu känner jag. Fast jag tycker att jag murat väldigt rakt så är det allt annat än rakt nu då jag tittade efter. Så jag har gått in, skriver några rader till mina fina läsare och så ska jag krypa ner i soffan och se en film. Det är väldigt bra att se en film då man har oflyt med lecablock. Men det kommer bli väldigt fint med en vedspis ute. Mysigt att laga maten där. Jag håller på att snickra en arbetsbänk bredvid spisen. Bordskivan är en gammal enkel förrådsdörr som jag hittade i Lindas ladugård som har sådan vacker grön-turkos färg (som inte alls syns på bilden). På den ska jag sätta en skiva härdat glas så jag kan baka utan att det blir stickor i bullarna. Jag tror att kunderna (läs: Linda, Stina, Syster  & Co) uppskattar det.

_MG_1752

En sittplats i en rosenbuske

Rosorna har inte börjat blomma än. Men då de gör det kommer denna sittplats bli otroligt mysig. Men den är mysig redan nu. Då vi kom till gården första gången så var rosenbusken en av de saker som jag föll handlöst för. Vildvuxen och alldeles för stor så tycker jag den är så vacker! Nu har jag tagit bort ett parti med rosor i mitten, lagt markduk, stenmjöl och en kant av sten runt. Jag och Joy har hämtat sten idag. Jag fick en klätterros av syster med familj då jag fyllde år som jag planterat in. Så småningom ska en båge byggas över sittplatsen där rosen får växa. Det lilla bordet hittade jag i byn då det var dags grovsopor och jag har målat det rött idag. I morgon blir det stolarnas tur.

_MG_1702

Ett staket, en bastu och en flockkänsla

Grinden är klar. Så när som stoppen som ska dit. Det ska inte ligga en stor sten som stopp i förlängningen. Idag har vi gjort ett provisoriskt staket från baksidan av huset till ladugården. Det ska få vara där tills vi har byggt klart bastun. Så det blir ett tag. Men vi är på väg. Man kan ana var bastun ska ligga så att säga. Nu kan en finnspets rusa omkring på gården och behöver inte vara kopplad. Det tycker en matte och en finnspets är mycket skönt. Jag vet inte riktigt vad ett gäng med hönor tycker. Men det är egentligen fantastiskt hur djuren på en och samma gård enas. Moa som är en fågelhund rör inte gårdens hönor. Det är som att de förstår att de tillhör samma flock. Hon försvarar hönsen om något rovdjur kommer. Så alla djuren kommer bra överens. Om man bortser en katt med amningspsykos då. Men den verkar – pepper, peppar – som att det avtagit.

_MG_0884

 

_MG_0886

En grind

Jag lovade en bild på växthuset idag. Ni får bilder på en grind först. Nu är bakväggen nästan, nästan helt klar så när på en list mellan fönstren. Men, nu råkar jag vara fåfäng ibland då det gäller det estetiska. Och den listen råkar vara viktig för det estetiska. Så nu får ni en bild på det på måndag istället. På söndag ska jag plantera skog och i morgon ska jag till Umeå. Om ni vill läsa mer om galenskapen jag ska utsätta mig för innan jag hinner lämna en egen rapport om det så kan ni göra det på toughest.se . Bara namnet säger ju mer än nödvändigt. Nu är jag något nervös inför detta – fast jag ska dit för att ha roligt – så vi grottar inte ner oss mer i det. Nu pratar vi grind.

Idag har första halvan av grinden kommit upp. Och vi är så glada. Främst för att det är ett steg närmare en hel grind och det underlättar då man har ett barn som är väldigt bra på att springa fort. Och för att den är så fin! Rune har gjort stommen av hässjevirke som han har fällt in i varandra och pluggat. Inte en skruv :) Vi ville ha starka och stabila gångjärn men som inte var stora och dominerande. Det är svårt att hitta sådana. Så då gjorde maken dem själv. En enkel och snillrik konstruktion. Det är ganska så bra att ha en make. Inte bara för att han kan göra gångjärn. Men det bidrar så att säga.

_MG_0777

_MG_0783

_MG_0776

_MG_0659

Tak på växthuset

Jag jobbar på med växthuset. Det är inte alltid det går lika fort. Joy vill hjälpa till. Hon vill väldigt mycket hjälpa till. Bland annat vill hon hjälpa till genom att klättra upp för stegen (till höger i bild).

_MG_0027

_MG_0028

Då jag och Rune nyss hade träffats for vi till skogen och hämtade hem granstörar jag skulle ha till hästhagen. Rune tyckte jag såg ytterst sammanbiten ut under arbetet. Men mina kära läsare. Om ni tycker jag ser sammanbiten ut vid sågen så är jag egentligen mycket nöjd med livet. Väldigt koncentrerad och i arbetsmodus, och mycket nöjd.

Vi hade två duschväggar hemma som vi haft i många år. Tjocka härdade glasskivor. De fick bli taket på växthuset. Sedan har jag lagt råplan på resten av taket och på det ska det bli träspån.

_MG_0030

Växthus

Jag har länge velat ha ett växthus. Men inte haft tiden till att bygga ett. Det har jag väl egentligen inte nu heller. Fast det beror ju också på hur man ser på det. Ett växthus är livskvalitet och sådant ska man alltid ta sig tid till. Maken for iväg till Piteå över helgen för att träna skytte och jag och Linda och Joy har byggt växthus. Jag är ganska så stolt. Det är jag. Snart är det dags att sätta in fönstren. Jag hade sådan tur som fick för en billig peng gamla fönster från det äldsta huset i byn som stått tomt länge och den nya ägaren skulle sätta in nya fönster. Gamla munblåsta glas. Det gråa virket är från en gammal lada i byn. Och de små rutorna som kommer högst upp på långväggen kommer från vårt eget hus, också de munblåsta. Jag myser av att bygga nytt av gammalt. Grundramen och två av stolparna är från en gammal ladugård som revs här i byn, och resten av stommen är virke som är sågat på egen såg. Det är rätt så lokalproducerat om man säger så.

_MG_9978

Bilder på ett staket

Det har kommit snö idag. Det kändes som lagen om alltings jävlighet. Som jag längtat efter snö i månader. Och nu gör jag inte det. Nu krattar jag och målar staket och har börjat skissa på växthus i mitt huvud. Då snöar det. Så klart. Så då jag tittade ut genom fönstret i morse var det med en suck. Men då jag for ut och sprang med Joy i vagnen och solen sken och allt var väldigt vitt och ljust, då kändes det lite bättre. Men jag vill gärna kunna ta fram krattan snart igen.

Jag tog några bilder på staketet som det ser ut i dags dato.

_MG_9309

 

_MG_9311

 

_MG_9328

 

_MG_9324

Staket på gång

Förra sommaren påbörjade vi arbetet med staket runt gården. Det är bra med staket då man har ett tama djur och vilda barn. Idag har vi satt upp en sektion till. I mars lägg märke! Rune har sågat virket på sågen. Det är en otrolig känsla att spatsera ut, runda husknuten och såga det man behöver. Det är själva staketspjälorna han sågat. Stolparna och mellanliggarna är av gammalt hässjevirke. Det är ju inte det snabbaste sättet att bygga staket genom att göra det med stolpar som är allt annat än raka. Jag förstår inte hur den mannen lyckas, men allt har rör i blir väldigt lodrätt och vågrätt. Vi hade en bild i huvudet hur vi ville ha staketet. Levande och kreativt. Och, så fantastiskt fint det blir! Blandningen av de grå stolparna och det faluröda är klockrent. Jag ska ta fler bilder i morgon. Jag tog bara närbilder av arbetet idag. Vi har varit till Lina, Magnus & Tuvali och ätit lunch vid havet mitt på dagen och sedan blev det en långtur i skogen med Fröja. Och sedan blev det mörkt och jeansen fick färgfläckar.

Men i morgon, då kommer det bilder. Jag ska inte glömma!

_MG_9294

Projekt Pergola

I somras började vi med vår pergola. Jag hade en bild i huvudet hur den skulle se ut redan då vi köpte huset så timmerväggen har fått vara framme från början. Den är inte helt klar men på god väg. Ett litet utekök är påbörjat och en klätterros är planterad inne i hörnet som ska få bilda ett tak av vita rosor på sommaren. Det ska bli spännande att se hur det blir. Nu får vår utegran pryda platsen i väntan på våren och fortsatt arbete.  Virket vi använd är gammalt hässjesvirke, det grå från en lada och knoppen på skåpet är en gammal elisolator från ladugården. Klicka här  så ser du fler bilder.

IMG_5576