Månad: augusti 2014

Publicerat

Eldkväll och dagens tips

Det var väldigt mysigt med gårdscafé igår med eldkväll och hösttema. Då alla gästerna farit hem, och ett barn somnat så gjorde jag en varm smörgås var till Linda och mig i vedspisen ute och så satt vi vid elden i fåtöljerna och åt kantarellsmörgås och så lite stekta äpplen. Lina kom förbi efter sitt kvällsskift och så satt tre vänner och pratade och skrattade. Mörkret var kompakt runt oss men ljusen och lyktorna, ljusslingorna och elden lyste upp. Om du har en stor glas-skål och en ledslinga (de lamporna blir inte varma) och en väldigt massa äpplen – sätt äpplen i botten på skålen och upp längst kanterna, vira ihop ljusslingan till en boll och sätt ned den i mitten av äpplena och så lägger du mer äpplen högst upp. Vips så har du en fantastisk höstlykta.

_MG_2868 _MG_2865

Publicerat

Massor av svamp och en klump

Vi tog cykeln idag och begav oss till skogen för att plocka svamp. Tydligen har våran gräsmatta bakom såghuset blivit en plantage för Karljohansvamp för där fanns det sju-åtta stycken. Och då tänkte jag och Joy, att så mycket svamp som vi har hittat då vi inte sökt så kanske vi borde fara ut med ändamålet att faktiskt plocka dessa svampar. Så då gjorde vi det. Joy deklarerade ivrigt ”karlapramp” (karljohansvamp) och ”mörtopp” (smörsopp) och ”usch-nää” (alla andra svampar). Det är mycket bra att ha en tvååring i cykelstol bakom ryggen då man cyklar till skogen för hon ser svampar med en hökblick. Och tänka sig, på en halvtimma hade vi hittat en väldig mängd av denna goda svamp. Så vi har eld i vedspisen och torknät riggat över och nu torkar det svamp så det står härliga till. Hälften är rensat och satt på torkning, resten tar vi i morgon. Efter att vi har varit på dagis. Det är ju en stor dag i morgon. Joy ska börja dagis. Det känns märkligt. Hon är ett barn som tycker väldigt mycket om andra barn. ”Tompis” säger hon till varenda unge. Men en mamma. En mamma har en liten klump i halsen såhär kvällen innan.

_MG_2901

Publicerat

Jag och Karl Johan svamparna…

…vi har blivit vänner. Om jag är ute och springer, rider med Hälge, plockar blåbär eller är ute på promenad så hoppar de gladeligen fram framför näsan på mig. Och jag plockar och rensar, skivar och torkar och hela huset doftar av torkad svamp. Väldigt mysig är hösten vill jag upprepa.

_MG_2843

Publicerat

Blå och Sotiga Fingrar

Jag hade i skrivande stund kunnat döpa om cafét till Blå Fingrar. Jag och Joy har plockat blåbär inför morgondagen. För då kommer Sotiga Fingrar vara öppet! Jag tänker nog behålla namnet för i morgon blir det Eldkväll med hösttema. Jag har ju inte riktigt fått anledning till att tända brasor allt för ofta för sommaren har bjudit på varma kvällar. Men nu har hösten kommit, och jag tycker att det är så mysigt. Så då skymningen knackar på tänds eldarna, värmeljusen och marschallerna. Menyn är inspirerad och skapad utifrån den givmilda årstiden hösten är och blåbärspaj, nybakat bröd med kantarellstuvning & västerbottensost samt stekta äpplen toppad med rostad smulpaj  och hemgjord vaniljsås står på menyn. Och de vedspisgräddade bullarna så klart. Kaffet är i vanlig ordning kokad på elden.

Ni är varmt välkomna hit mellan klockan 17-21!

_MG_2846

Publicerat

Varma höstdagar

De kommer emellanåt – de varma höstdagarna. Då Joy vaknat från sin lunchvila fick hon en burk körsbär som mormor och gammelmormor plockat från trädet på gården och så slank hon ut. Då jag öppnade dörren för att damma en matta – en hund eller två hade legat där och torkat en regnig dag – så satt två kompisar på bänken och åt bär och filosoferade. De är ganska så kloka, barnen och djuren. En solig dag ska man inte alls damma mattor. Då ska man sitta på en bänk och äta körsbär.

_MG_2817

Publicerat

Ett växthus och ett gäng vänner

Vi femtiden efter att Joy somnat för en väldigt sen dagsvila tog jag cykeln och hundarna och begav mig till Linda. Det var tid för växthusbygge och dags för takåsarna att komma på plats. Sommarens värme har gått på semester och hösten har klivit i tjänst så det var lite småkallt. Men himlen med sina skiftningar i mörka moln och lysande ljus var väldigt vacker och jag hade glömt min halsduk hos Linda igår så den kunde jag vira in mig i då jag började frysa. Vid sjutiden började jag muttra om att jag inte ätit middag men då muttrade Linda tillbaka att vi minsann inte alls arbetat länge. Då ville jag lite drämma till henne med en stekpanna på smalbenet kände jag, men hon gjorde en smörgås åt mig med brieost så då gick det bättre. Då Joy vaknat kom hon och Rune med bilen och så fick vi två par extra händer till hjälp. De stora paret var till stor nytta, vilket kanske inte riktigt kan sägas om de små. Fast Joy är väldigt duktig på att spika. Två år gammal kan hon om inte spiken är allt för grov hamra på egen hand in den i en bräda. Det blir väl så då man växer upp bland diverse byggprojekt tänker jag. Fast mest tycker hon om att klättra i stegen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den saken.

Det är väldigt mysigt att snickra hos Linda. Egentligen är det fantastisk att vi har så roligt ihop hela gänget – en vän med lättare asperger som vill ha allt i ordning, en vän med lättare adhd som tycker det ska gå fort, en tvååring som tror att växthuset är en klätterställning och så en norrman som tycker att vi är väldigt duktiga allihopa men lite hejsan hoppsan.

DSC_0209

DSC_0206

DSC_0212

 

Publicerat

Kanske inte alla dagar

Igår regnade det hela förmiddagen. REGNADE. Jag släppte ut hundarna på gården och sprang och flyttade hästarna och sedan ruvade jag och Joy inne några timmar och passade på att städa innan vi gav upp för otåliga hundar. Vi klädde på oss regnställen och så for vi på cykeltur med hundarna. Hon är ett mycket duktigt barn, Joy, som inte alls klagar på sin mamma som drar ut henne i ösregnet. Det är bara jag som klagar lite då hon envisades med ”inte tövlar mamma, springaskorna”. Jag tänkte att hon kommer ju att sitta i cykelstolen så joggingskorna fungerar. Dock borde jag av erfarenhet vetat att det går väldigt snabbt för ett barn att hitta en vattenpöl att hoppa i för att sedan högst upprörd förklara till sin mamma att hon ska ha sina stövlar. Så efter skobyte for vi på cykeltur och anlände hem med en blöt mamma, ett blött barn och två blöta och ytterst smutsiga hundar. Så gick det med de nystädade golven. Hundarna torkade – inte alls i hallen där de blivit anvisade – golven dammsögs igen och sedan var det dags att sätta upp lappar om att caféet skulle vara öppet på lördag (trodde jag). Det REGNADE fortfarande och hundarna var hyffsat rena så jag kröp till korset och tog vår gamla pick up för att sätta upp lappar. Det regnade så mycket att jag knappt såg ut. Det gick bra om man bortser detaljen att jag backade över Joys cykel.

Kanske är det inte alla dagar jag hänförs över spöregn.

Publicerat

Sotiga Fingrar är stängt imorgon

Det blir inget café i morgon. Jag har varit dålig i magen hela natten, somnade först klockan fyra och det känns inte som en särskilt bra kombination med magsjuka och bakning om man säger så. Det är lite tråkigt för det hade varit så mysigt med kantarellerna och skymningen och tända ljus. Och inte minst alla gästerna. Jag vet inte om jag varit ovanligt välsignad, men de gäster som kommer är alltid lika fantastiska. Det är så otroligt roligt att ha dessa människor sittandes i trädgården, samtalen och skratten. Men, även om jag mår mycket bättre nu på kvällen så vill jag inget riskera och alltid vara frisk då jag bakar och serverar. För gästernas skull allra mest.

Jag återkommer med ny öppettid. Har vi tur med vädret blir det nästa helg. Höstfest med kantarellsmörgåsar, tända eldar och varm choklad. Det vore väl något :)

Publicerat

Sotiga fingrar

I kväll har jag och Linda tillsammans med två hundar varit i kantarellskogen. Det gick bra. Så på lördag mellan 16-20 så kan ni komma hit (i det utlovade fina vädret), ta en kopp kaffe och en smörgås med kantarellstuvning toppad med riven ost. I morgon ska jag och Joy plocka blåbär till pajerna. Det kommer att bli mysigt :)

Välkomna!_MG_2735

Publicerat

Sotiga Fingrar

Jag tänkte ha Sotiga Fingrar öppet nu på lördag igen. Det är roligt att få förfrågningar. Dock är det som vanligt beroende på vädret. Och det är ju mer REGN nu är 28 grader varmt så vi får se. Men det verkar vara fint till lördag, solen ska kika fram och den där friska luften som jag tycker så mycket om ingår. Det mysiga är att kvällarna börjat vara mörka nu. Jag älskar då man får tända ljus och lyktor på kvällen. Jag tänker att kaféet ska vara öppet mellan klockan 16-20. Finns det några önskemål kring öppettider?

Jag ska fara och titta efter kantareller. Kanske blir det annabröd med kantarellstuvning och riven ost om vi har tur :) Blåbärspaj blir det så klart.

Jag återkommer med öppettider och meny om någon dag. Vi håller tummarna för regn en annan dag än Lördag.

Publicerat

När tre glas är en lyx

Idag har jag och Linda och Joy varit till bygghandeln. Det var ett projekt. Vi blev lite matta halvvägs i processen av att införskaffa lim till underlagspapp, tak till växthus och diverse tillbehör som tre vänner behöver då de har olika byggprojekt på agendan. Då bjöd Linda samtliga på lunch på en thairestaurang. Det var en mycket bra restaurang. Väldigt god mat och Joys portion av korvstroganof var mycket stor. Och då man är på restaurang så får alla ett eget glas. De första åren då jag envist höll fast i att en diskmaskin var överflödigt har satt sina spår, för jag tänker alltid att jag och Rune  kan dricka ur samma glas, alternativt jag och Joy. Det är väldigt bra att leva lite torftigt emellanåt, för då känns tre glas och en lunchbuffé plötsligt väldigt lyxigt.

Det har regnat i dag. REGNAT. Jag tycker om regn som jag kan skriva med versaler men kanske inte just då man är på bygghandeln och ska lasta virke. Men då vi kommit hem och tittat på film mitt på dagen så for jag och sprang. Då hade regnet slutat och luften var sådär klar som den bara är efter ett regn. Då jag kom hem höll Linda på att laga kantarellstuvning till bröden jag bakat på morgonen och så har vi suttit – min fina vän, min fina make och jag – och ätit varma mackor och planerat byggprojekt. Nu delade jag och Rune i och för sig på mjölkglaset, men kantarellmackor med västerbottensost – det är grädden på moset av vardagslyx.

_MG_2722

Publicerat

Dagens tips

Om ni har vaknat av hönsen och läst nyheterna istället för att sova på morgonen. Om du hulkar till då du tänker på allt som händer i världen. Om ögonen tåras då du tittar på ditt smutsiga, lyckliga barn som hoppar jämnfota på bordet och du tänker att det finns så mycket hon måste få veta då hon blir äldre. Om du klättrar upp på bastutaket för att slå underlagspapp men finner dig sittandes på taknocken och stirra ut över skogen, dränerad på kraft. Ta då en cykel, en hink, en bärplockare, en make, ett barn och två hundar och bege dig till skogen. Plocka blåbär, rensa blåbär och ät blåbär. Det är väl märkligt, men blåbär är väldigt bra för ångestfyllda mammor.

_MG_2719

_MG_2707

Publicerat

Motsatsen till mörker är ljus

Idag steg maken upp med Joy och jag låg kvar i sängen. Tanken var att jag skulle fortsätta sova. Då Rune börjat jobba igen så får han lördagen som sovmorgon och jag söndagen och det är så skönt. Men så började hönsen leva ett väldigt liv ute och jag visste inte om hundarna (läs: hönsens livvakter) var ute på morgonens cykeltur så då virade jag in mig i Joys täcke och så flög jag ned för trappan. Men make, barn och hundar hade full koll på hönsen så jag traskade upp för trappan igen. Helvaken. Jag försökte att hitta den dåsiga, sköna känslan igen då jag kröp ned under täcket men den hade försvunnit någonstans halvvägs nedför trappan.
Så jag tog fram mobilen och så läste jag tidningen på internet. Vi har ingen tv nu för tiden. 
Eller.
Vi har tv men ingen tv-mottagare. Den har åskan tagit.  Så för att inte helt vara bortkopplad från nyhetsflödet läser jag tidningen. Fast jag vet, att jag blir upprörd och arg.
Men framförallt ledsen.
Jag läste om situationen i Irak. 
Jag läste om vår statsministers vädjan till oss, det svenska folket, att öppna våra hjärtan.
Jag läste om sverigedemokraternas motangrepp på det.
Antalet asylsökande runt om i världen, många väldigt nära oss i Europa, är högre än på många, många år. Det är som om det onda eskalerar.
Samtidigt som de främlingsfientliga partierna vinner mark. Titta bara på vårt rika, demokratiska, helylle-gå-på-tur-granne i väst. Där sitter de i regeringsposition. 
Och jag tänker på alla dessa människor som det finns i världen som flyr för sina liv. På de som inte hinner fly. På de som mister sin familj. Sina föräldrar. Jag tänker på de barn, som upplever fasor de aldrig ens borde få höra talas om.
Men de händer.
Och dem måste vi tala om.
Det är därför jag emellanåt stålsätter mig och tar in nyheter. För jag kan inte blunda.
Och jag håller sällan med vår statsminister, men nu gör jag det. Om vi alla öppnar våra hjärtan, om vi alla önskar att hjälpa. Om vi alla ser den stora bilden, och gör det vi kan för att vara medmänniska. Då kan vi möta allt det hemska som sker med hopp om ändring. 
Om man tänder ett ljus så finns det inte lika mycket mörker. 

Publicerat

På plats

Idag har andra halvan av taket blivit satt på plats. Egentligen borde jag också bli det. Jag och Joy har målat panel och jag har målat med mina snyggbyxor på. Men jag ser i alla fall inte ut som Joy, det gör jag inte.

_MG_2696

Publicerat

Detta vackra badrum

Efter att vi arbetat klart för kvällen och ett barn somnat trots ”inte tova, mamma” så eldade maken i vattenvärmaren och så badade vi ute. Vi badade vid bastubygget och var bokstavligt mitt i en byggarbetsplats. Men jag gick upp på bagarstugevinden och hämtade en ljusslinga och hängde upp den vid badkaret och Rune tände ljus. Mörkret föll sakta och under tiden vi badade började stärnorna blinka. Luften var inte direkt kylig, men frisk och klar. Man kan som andas så väldigt djupt på något vis, då man badar ute i sensommarkvällen. Så vi har nog fortfarande världens vackraste badrum, byggarbetsplats till trots.

_MG_2669

Publicerat

Lite labil och oförskämt bra

Linda är utomlands. Jag grät en skvätt då hon kom för att säga hej då. En vecka kändes som en evighet. ”Du är lite labil nu, Anna” konstaterade Linda då jag kastade mig om hennes hals. Vilket jag nog var. Sensibel begåvning är inte alltid en gåva de första dagarna av mensen. Men jag är lite mer stabil nu. Det tackar vi för. Jag cyklar till hennes höns varje morgon och så tar Joy in äggen (läs: tar in ett ägg och tappar det andra på marken). Och det är en väldigt tur att ha en make som min, för då klockan närmar sig midnatt så kommer man på att man glömt att stänga till hönshuset. Och då erbjuder maken sig att fara och göra den sysslan.  Lite oförskämt bra kan jag ha det ibland.

Publicerat

Egentligen

Egentligen. Egentligen är det fascinerande att det så ofta skapas så mycket bekymmer för så lite. Vi människor behöver hjälpmedel för det mesta. Det ska vara utrustning och teknik, iordningställt och förberett och planerat. 
Ta detta med att springa till exempel.
Förutom den engelsktalande kvinnan i fickan (eller allra helst i mobilhållaren på armen) som berättar kilometertiden så ska man ha en app som talar om vilken distans man ska springa. Man ska ha pulsklocka så man kan studera hur trött man blivit (ja, Markus – du kan känna dig lite träffad nu) och så ska man ju ha dessa dyra skor som dämpar så bra.
Jag tror inte på något av detta.
Jag tror på att tänka själv.
Så då mitt knä efter upprepade operationer inte alls ville ut och springa mer lade jag springskorna på hyllan och investerade i sådana skor som ger mig möjlighet att springa så som vi människor är skapta att springa – utan skor. Nu är nog ordet barfotaskor bland det löjligaste jag vet. Man kan inte vara barfota med skor på fötterna. Jag förstår inte hur de tänkte, men ok. 
Det ligger ett par barfotaskor på vår bro. Jag köpte dem förra sommaren. Då var det så illa med mina knän att jag inte kunde springa längre än några minuter så började mitt knä smärta ordentligt. 
Så började jag springa med dessa lätta, tunna skor som skydda mig från vassa stenar och kottar men inte dämpade alls mina steg. Och vet ni vad som händer, då man springer utan dämpning? Denna fantastiska uppfinning, denna otroliga skapelse som kroppen är börjar dämpa själv. På ingen tid alls ändras löpsteget från att landa på hälen till att landa på främre delen av foten. Jag kunde inte springa länge alls första gångerna för man blir så trött i vaderna och underbenen för man springer på ett helt annat sätt. 
På ett helt annat sätt.
Och egentligen. Egentligen är det fascinerande att tro, att vi måste ha dämpning när vi ska springa, och att vi behöver skor som gör att vi springer på ett annat sätt än naturen ämnat för oss att springa på. Nu är det inte så bra alltid att springa med dessa skor långt på asfalt. Men å andra sidan, så är asfalt ingenting som varit med i beräkningen då moder natur formade oss. 
Det mesta är rätt enkelt då man tänker efter. Så varför krångla till det så…

_MG_2643

Publicerat

Att fylla på energidepåerna

Det är ju ganska så varmt nu, om man säger så. Och så finns det ju den skaran av människor som klarar av denna värme galant. De som gladeligen ligger i solen timme efter timme, eller stökar på med diverse projekt som om allt vore som vanligt. Men nu är det inte som vanligt med temperaturer över 27 grader dag efter dag, vecka efter vecka. Och jag hör inte till denna skara, som rusar igenom dagarna med oförtröttad energi. Jag snarare lunkar mig igenom dem. Och träningen blir lidande. Och då blir jag lätt frustrerad och rastlös, men på ett något utmattat sätt. Men då finns det alternativa vägar att gå. Idag for vi till stranden efter att solen stått som högst. I eftermiddagssol och bland fläktande vindar från havet vaknar energin till liv. Joy sprang omkring som en virvelvind och tjöt av skratt när hundarna simmade cirklar runt oss. Vi tog ett träningspass på stranden – jag, Stina, Linda och Joy. Det är väldigt uppfriskande med träning vid och i havet. Så om du blir matt av värmen, men vill träna. Åk till havet (det underlättar om man råkar ha ett sådant i närheten) och gå skottkärra i vattenbrynet, spring baklänges i sanden medan kompisen håller i dina händer och bromsar, åla i vattenbrynet (väldigt bra träning) och spring där vattnet når dig upp för låren. Träna att livrädda varandra. Det är betydligt svårare i ett virvlande hav än i skolans simbassäng upptäckte vi. Och så lek med barnet. Det är väldigt bra träning. En tvååring vill väldigt mycket bli hissad upp och ner i vattnet.

Och då alla andra åkt hem från stranden, släng av badkläderna (eller sporttoppen och de vita trosorna om du nu råkade fara till stranden iklädd det) och ta dina vänner i handen och spring ner i vattnet tjutande av skratt. Skynda dig upp för åskmolnen tornar upp sig väldigt snabbt och så laga en väldigt god middag i goda vänners lag. Då är energidepåerna påfyllda igen.

Publicerat

Cafe Sotiga Fingrar

På Lördag (den 9 augusti) kommer vårt café åter vara öppet. Det är ju en smärre sensation att jag annonserar detta på en tisdag. Det är en klar förbättring mot tidigare.

Jag är nyss inkommen från hallonbuskarna. Det är tropiska nätter och jag står i min stora skjortklänning och plockar bär och det är egentligen ganska så fantastiskt. Det är mängder med hallon. Så på lördag kommer jag bjuda på egenplockade hallon i en eller annan form, jag har inte riktigt bestämt mig vilken ännu. Kanske hallonsorbé. Om någon har önskemål så går det väldigt bra att framföra dem :) Blåbären väntar mogna i skogen och jag ska ut och plocka några liter på fredag. Mormors blåbärspaj med mandelbotten var väldigt uppskattad förra gången, så det kommer åter stå på menyn. De på vedspisen stekta bananerna med kokos, ingefära och brun farin är så klart också med, med hemgjord glass. Bullar gräddade i vedspisen är inte att förglömma. Kanske är jag partisk, men jag tycker att de bullar som gräddas i vedspisen är väldigt, väldigt goda.

Mellan 17-22 är ni varmt välkomna att slå er ned i långbordet under björkarna, vid lilla bordet i rosenbuskebersån, trasmatte-och-kudd-hörnan vid körsbärsträdet eller i hammocken på pergolan. Eftersom jag eftersträvar det hembakade, hemkänslan, det genuina och ekologiska och på elden kokade kaffet så finns det inte kapacitet att ta emot hur mycket gäster som helst. Det är svårt att veta, hur många som vill komma. Men jag önskar alla som vill varmt välkomna och så får vi hoppas att det finns en plats för alla. Och finns det hjärterum, så finns det ju alltid stjärterum.

_MG_2546